Ungdomskultur mot segregation

– Idrotten har ofta fått en roll av att integrera och vara någon slags fostrande verksamhet. Och det funkar ju jättebra. Men, det finns ju ändå dels ett konkurrensfenomen med tävlingar och sedan framförallt så tycker inte alla i världen lika mycket om idrott som de som utövar det. En del av oss är mer inriktade på kultur. Men på kulturområdet så finns det i stort sett ingen sådan uppbyggd struktur som idrotten har.

Kalle Karlsson menar att en knatte som börjar med fotboll, badminton, handboll eller vad det än må  vara sedan följs framåt i sin föreningssyssla av engagerade vuxna och ett väloljat föreningsmaskineri, och skulle vilja se samma sak inom kulturen.

– Där tänker jag att kulturen har mycket att inspireras av, och det är väl litegrann det vi försöker bygga upp. Dels ett hela staden-samarbete men också att försöka få det utökat till att gälla hela året, även om fokus just nu ligger på den här veckan.

Kultur över stadsgränserna

Mellan den 14 och 21 juni så kommer en Kultur 4ür Göteborg-scen att byggas upp på sex olika ställen över staden. Hammarkullen, Stigberget, Bergsjön, Lundby, Torslanda och Frölunda kommer agera spelplats för 21 deltagare inom allehanda olika kulturyttringar. Scenerna är främst till för de unga utövarna, men på varje plats kommer de få draghjälp av mer etablerade artister. Slowgold, Andra generationen, Räfven, Cats and Dinosaurs och Vic Vem dyker upp vid varsitt tillfälle.

– Det finns så jäkla mycket att vinna på att kultura sig över stadsdelsgränserna, men även över generationer. Om ungdomarna kan se att ”där är min stora favorit” på samma scen så blir det en närhet. För en ung hip hopare kan det vara guld att se Vic Vem, eller indiedamerna från Majorna får känna att alldeles nyss stod jag på scenen och nu är det Slowgold. Innan var det hon som var en halvvilsen tonåring här i Majorna och ville någonstans.

Den största vinsten med projektet är ändå brobyggandet över stadsdelarna. Ungdomar i exempelvis Majorna och Angered snuddar sällan vid varandras världar annars, och i början kan den säkert tyckas lite konstig. När ETC Göteborg besökte Kultur 4ür Göteborg förra året påpekade flera av deltagarna det själva.

– Vi är så fast här i förorten. Vi kommer inte i kontakt med sådan musik som de kör i Majorna och stan. Punk och rock och sådant, det har man inte här ute. Här i Bergsjön är det bara hiphop som gäller. Och de får i sin tur en chans att höra våra berättelser genom vår musik, sade deltagaren Patricia Andersson då.

Hon fick medhåll av Leo Dahlheim från punkbandet Satans bindor.

Jag är från Majorna och jag har aldrig varit i Hammarkullen. Vi är inte vana vid varandras musik. Det kändes lite så där att stå på scen där, för man märkte att de inte hängde med i vår musik. Men samtidigt så vill vi ju provocera, så på ett sätt är det nog bra ändå, menade hon.

”Inte farliga”

Enligt Kalle Karlsson så märks det där lite försiktiga närmandet varje år, men i de finaste fallen så byggs den där bron upp och skapar en samhörighet.

– För sedan när de träffas nästa gång, då är det inte tillbaka till ruta noll. Jag såg det senast när vi fick i uppdrag att styra upp scenen under valborgsfirandet i Slottsskogen. Då var det deltagare som träffats tidigare och nu var det stora kramen och kärt återseende, säger Kalle Karlsson.

Han berättar vidare om deltagare som blir facebookvänner under kvällen som går och andra som åkt och hälsat på varandra efteråt. 

– De här platserna där jag vanligtvis inte befinner mig är faktiskt inte farliga, och de här andra deltagarna är inte heller farliga. Vi har mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Det är väl den stora poängen med det här, när ungdomarna själva kommer fram till det.