”Umeå är som ett parallellt universum för mig”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Skivan bestod av tio låtar om livet, kärleken och dagishämtning. Jag var inte så sugen på att göra spelningar och tyckte att det vore kul att göra en föreställning för en sittande publik. Under planeringen märkte jag att min vänsterhand funkade dåligt, berättar Uje Brandelius över telefon.

Felet med handen visade sig vara ett symtom för Parkinsons sjukdom, en neurologisk sjukdom som gör att kroppens funktioner försämras i snabbare takt jämfört med ett normalt åldrande. Den kan yttra sig i att ens rörelser blir långsamma, musklerna stela och att rösten blir svagare. Sjukdomen kan också leda till svårigheter att minnas och känna lukter.

– Skivan handlar ju om mitt-i-livet-saker och nu kan jag ju inte låta bli att nämna elefanten i rummet. Så föreställningen handlar om hur det är att göra en föreställning och i samband med det få en diagnos. Jag skämtar om det. Att det skulle bli en sådan succé, det hade jag väl kanske inte tänkt. Det får jag leva med, säger Uje Brandelius med ett skratt.

Spelats inför fullsatta hus

Föreställningen har spelats för fullsatta hus sedan förra hösten, då den först sattes upp på Stockholms Improvisationsteater. I höst åker Uje Brandelius på turné med föreställningen, som bär samma namn som skivan. Den 29:e september spelas den på Vävenscenen.

Är scenframträdandet ett sätt att bearbeta sjukdomsbeskedet?

– På ett sätt är det väl det. Det är klart det är skönt att dela jobbiga grejer. Och det är skönt att skämta om det. Jag är en ganska skämtsam person.

Sjukdomsbeskedet innebar en omvärdering av vad som är viktigt och gav Uje Brandelius insikten att det inte går att skjuta upp förverkligandet av sina drömmar.

– Det är nu eller aldrig. Om man ska se det positivt, vilket jag  försöker göra, så är det ju så att man får mer gjort för att man gör saker nu. Vissa drömmer om att göra saker när de går i pension. Det gör inte jag. Jag kan knappt se bortom pensionen, menar Uje Brandelius.

Framtidsdrömmar

Det innebär inte att han inte har drömmar som han vill förverkliga, och planer inför framtiden.

– Jag känner att jag har en till skiva i mig, att jag vill skriva texter och en bok. Och jag har skrivit på ett filmmanus. Men jag drömmer om andra saker också. Jag drömmer om att köpa ett hus med några kompisar och att bo där med dem. Och att se mina barn växa upp.

Blir det något mer med Doktor Kosmos?

– Ja, det hoppas jag. Vi planerar faktiskt att gå in i studion i höst. Det verkar som om det kan bli en skiva, berättar Uje Brandelius.

Både Uje Brandelius och undertecknad har ett förflutet i Gävle, men finner en större gemenskap i kärleken till Umeå. Den förstnämnde har bott många år i Bredäng utanför Stockholm, men har tillbringat en hel del tid i Umeå där Doktor Kosmos skivbolag NONS Records fanns.

– Jag älskar Umeå! Det är min andra plats på jorden näst efter Bredäng. Jag älskar Umeåborna för att de är vänstersinnade och öppna. Det ska bli jättekul att spela där, säger Uje Brandelius och fortsätter:

– Alltså, jag har varit i Umeå så himla mycket. Roligaste minnena är från festerna som skivbolaget hade, och som banden som de gav ut spelade på. Jag minns att ett tjugotal band spelade på Äpplet på Folkets Hus. Det var väldigt roligt. Och känslan av att komma till Umeå var som att komma till ett land där alla hört Doktor Kosmos. Det var som ett parallellt universum där vi var världens största band, säger Uje Brandelius förundrat.