Paketerad som en del av den pågående ”ät de rika”-trenden med ”Parasite” och ”Joker” i spetsen tar ”New Order” avstamp på ett överklassbröllop i Mexiko. Rapporter om eskalerande upplopp i närheten kommer som viskningar ur periferin och verkar inte nå de rika.
De dansar och har kul, men Rolando, en medelålders man som för många år sedan varit del av tjänstefolket i huset, dyker upp vid värdfamiljens hus i desperat behov av pengar. Han vädjar om ett lån till sin frus hjärtklaffsoperation och har ingen annanstans att vända sig. Han blir förstås avfärdad efter att ha fått en alldeles för liten summa.
Denna amoraliska uppvisning från överklassen får det nästan att framstå som rättfärdigat när huset plötsligt stormas av en blodtörstig mobb som förvandlar festen till en massaker. Men bara nästan.
De våldsamma demonstranterna från underklassen skildras som djur som behöver få utlopp för ett undertryckt våldsbehov, inte helt olikt de komplett samvetslösa mördare som återfinns i filmserien ”The Purge”. Dessutom är det slarvigt: i tre olika scener syns plundrare bära en tv från ena sidan skärmen till den andra. Kom igen!
Den enda som lyckats undslippa festen är bröllopets brud Marianne, som hittat sin empati och gett sig iväg för att leta upp Rolando och hjälpa honom med pengar.
Grymheten i våldet urartar snart överallt och militären ser sin chans för att inrätta sin egna ”nya ordning”. Det innebär massarresteringar, grova våldtäkter och kidnappningar där överklassen krävs på stora summor, varefter de kidnappade avrättas.
Regissören Michael Franco låter två stereotypa nidbilder krocka för en cynisk sensmoral om att människan i grunden är ond. Det är för all del en rimlig hållning men berättelsen blir svår att engagera sig i ungefär halvvägs, då manus börjar kompensera brist på handling med allt brutalare ultravåld.
”New Order” orsakade kontrovers I hemlandet Mexiko och anklagades för rasistiska stereotyper. Något som inte blev bättre av att regissören Michael Franco hävdade att kritiken han som vit mexikan utsattes för var omvänd rasism.
Om man ska vara generös går det att se New Order som en varning för vad som händer när eliten får panik och skiftar fokus från hjälpinsatser till hårdare kontroll. Men den mörka och hopplösa cynismen som eldas på av allt grövre våld gör inte direkt att det känns som om en annan värld är möjlig eller ens önskvärd.