BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi ville göra en kontemplativ, poetisk tolkning av jorden, men kände att vi ville komplettera med vetenskaplig forskning i ämnet. Vi började samarbeta med Stockholm Resilience Centre och det visade sig att de skulle ha konferensen ”Resilience 2017” på temat hållbar utveckling. Under samma period skulle också Östersjöfestivalen pågå och även Future Earth skulle ha en konferens då. Vi insåg då att sammanlagt 1 500 internationella forskare skulle befinna sig i Stockholm under en och samma vecka, och kände att vi hade en unik chans att få ut aktuell forskning till en vidare allmänhet, säger Jesper Kurlandsky.
Unikt festivalkoncept
En idé växte fram att skapa en festival där vetenskap kunde förenas med kultur, och för att göra det ännu mer interdisciplinärt även bjuda in politiker, aktivister och representanter från näringslivet.
– Det som är unikt med vårt koncept är just att vi vill förena de fyra olika dimensionerna politik, kultur, forskning och näringsliv för att diskutera vår samtids miljöfrågor och utmaningar. Vår vision har hela tiden varit att så många aktörer som möjligt ska kunna delta, alla som kan stå bakom att göra något för att uppmärksamma de globala målen har varit välkomna, säger Julia Björne.
Att representanter från näringslivet också deltar i festivalen ser hon som nödvändigt, trots risk för så kallad ”greenwashing” och att många företagsverksamheter är svåra att förena med de globala målen.
– Vi måste få med näringslivet på tåget, annars är det inte möjligt att genomföra en långsiktig förändring. Vi måste kunna ta de ibland obekväma samtalen och problematisera huruvida vissa företags affärsidéer och verksamheter går att förena med hållbar utveckling eller inte. Men vi kan inte stänga ute näringslivet helt från de här miljödiskussionerna, menar Julia Björne.
Bland de många programpunkterna vill arrangörerna särskilt lyfta fram ett samtal till rymden som sker via videolänk inför publik.
– Det är forskaren Carl Folke från Stockholm Resilience Centre som ska ringa upp astronauten Paolo A. Nespoli som just då kommer att befinna sig i rymden. De kommer bland annat prata om ”the overview effect”, det vill säga den existensiella känsla av att se jorden ur ett större perspektiv som astronauter kan få när de ser den utifrån. Som avslutning på rymdsamtalet ska gruppen FIRE orchestra göra en pampig konsert, berättar Julia Björne.
Vill vara en tillgänglig festival
Trots att festivalens hemsida är på engelska, några av frukostsamtalen som ingår i programmet kostar 195 kronor och att vissa programpunkter kräver en viss förkunskap säger festivalarrangörerna att de har jobbat hårt för att göra den så tillgänglig som möjligt.
– Det är bland annat därför vi har valt att vara på Kulturhuset Stadsteatern, det är en plats mitt i stan som är öppen för alla. Dessutom har vi en scen på Sergels torg med konserter och fotbollsaktiviteter, och så kommer Kompisbyrån att arrangera ett stort kaffekalas mitt på torget där nyanlända och svenskar som har bott här länge kan träffas och fika, säger Julia Björne.
Gåvokultur kontra välgörenhet
En av de inbjudna gästerna är konstnären Samson Kambalu från Malawi som är verksam och bosatt i London. Han är en av festivalens huvudtalare och ska prata om det han kallar ”the gift economy”, gåvoekonomin.
– I Malawi där jag kommer ifrån finns en gåvokultur som går ut på att människor ger bort sitt överflöd i stället för att kasta det eller sälja det. Många personer i Malawi är självförsörjande bönder som odlar grödor och som efter skörden väljer att ge bort det som blir över. Att ge en gåva är motsatsen till välgörenhet, som ofta går ut på att rika länder eller personer skänker pengar till fattiga länder eller personer för att känna sig goda, säger Samson Kambalu.
Han menar att det finns en stark koppling mellan gåvo-ekonomin och hållbar utveckling.
– Att ge varandra av sitt överflöd i stället för att slänga det för att trissa upp priserna utmanar både det kapitalistiska systemet och bidrar till en mer hållbar utveckling. I storskaliga jordbruk mjölkar man jordens resurser till sista droppen för att tjäna så mycket pengar som möjligt, och sedan måste man använda gödningsmedel för att kunna använda den utarmade jorden igen. Hos småbönderna i Malawi odlar man bara precis så mycket man själv behöver och lite till, och det som blir över delar man med sig av, säger Samson Kambalu.
