”En gång bröt jag armen på fyllan och gick runt med ett fult gips hela sommaren.”

Jag förstår verkligen det! Betyder det att sommaren har blivit en vemodig tid för dig?

 – Ja, de första somrarna efter hans död kändes det så. Men nu är det nästan som att jag inte minns hur det var, för jag var så jävla full hela tiden. För att slippa vara i smärtan och sorgen så började jag dricka jättemycket. En gång bröt jag armen på fyllan och gick runt med ett fult gips hela sommaren. Så tragiskt på något sätt.

Vad är din största sommartrigger?

– Det är nog det som händer efter midsommar, när nedräkningen börjar och vi går mot mörkare tider. Man har ju en sån jävla märklig relation till naturen när man bor i Sverige, vi är sådana jävla slavar under den liksom. Den där tiden precis före midsommar som är så vacker och ljus är det som att man förlåter allt mörker och all kyla som vi har resten av tiden. Men egentligen har jag inga triggers kopplade till sommaren, för mig är det den bästa tiden på året! 

”Det är så mörkt att inte ens Norén hade kunnat komma på det.”

En del tycker ju att hela sommaren som koncept är både är triggande och krävande, att man liksom förväntas vara lycklig fast man inte är det?

– Ja, men jag förstår mig verkligen inte på de personerna. Att man typ mår dåligt för att man tror att andra människor tycker att man borde vara ute i solen fast man helst bara vill vara inne och kolla på TV. Jag kan helt enkelt inte respektera det, tyvärr. Som vuxen får man göra precis vad man vill på sommaren!