– Det var egentligen ett skämt från början. Det sades att alla häftiga och betydelsefulla människor var på plats, och om något allvarligt skulle inträffa där och då, så kunde hela landet lägga ner. Alltså no more Sweden, förklarar Martin Jonasson, en av arrangörerna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Började i en källarlokal i Skövde
Det började en julikväll 2008, då omkring 15 unga spelutvecklare samlades i en källarlokal i Skövde. De tillhörde en subkultur i spelvärlden, som arbetade med alternativa spel vid sidan om den etablerade spelindustrin. Under ett par sömnlösa dygn skulle de tillsammans skapa en rad nya spel.
Påföljande år flyttade evenemanget söderöver, till Malmö. De senaste somrarna har man landat på Stpln i Västra hamnen.
– På senare tid har det pratats mer öppet om Malmö som spelstad. Men egentligen har spelutvecklingen pågått här i väldigt många år, och vi har trivts rätt bra strax under radarn, säger Martin Jonasson.
Men går det verkligen att utveckla ett fungerande spel på bara två dygn?
– Både ja och nej. Man hinner faktiskt göra mycket under 24 timmar, men det blir sällan färdiga produkter, utan det kan vara lite söndrigt och fult. Den främsta tanken är att ha en kreativ och kravlös träff, där man kan kosta på sig att testa dumma och konstiga idéer.
Erik Einebrant, till vardags forskare i Göteborg, är här för tredje gången. I eftermiddags påbörjade han och hans partner ett virtual realityspel som fått namnet ”Slug slapper”. Med headset och handkontroll ska spelaren gå runt i ett virtuellt rum och slå på saker.
– Sedan kommer utomjordingar och attackerar. Då ska spelaren slå på saker för att rädda världen, förklarar Erik Einebrant.
Ett par bord längre bort sitter konstnären Raquel Meyers och speldesignern Karin Ryding och testar sin idé: Att fota av bilder som har inspirerats av konstverk från gamla östblocket. För spelaren blir detta en ingång till en webbsida.
Karin Ryding håller upp mobilen och trycker av.
– Yey! Det funkar!
En sjunkande båt
De flesta kommer hit utan några tydliga planer på vad spelen ska innehålla. Den som helt saknar idéer kan dra en lapp ur en svart hatt.
Henrik Johansson och hans kompisar drog ordet ”floating”, och är nu i färd att utforma ett spel med namnet ”Aye, Rowboat”.
– Spelaren försöker ro en båt genom en bana. Farkosten är på väg att sjunka, så spelaren får antingen välja att blåsa upp den, eller fortsätta paddla.
Deltagarna beskriver träffen som avslappnad och lekfull. De flesta kommer från Sverige, men en del är tillresta från Danmark, Italien och en rad andra länder.
– Det är en rolig bredd, också åldersmässigt. Några av dem som tidigare var yngst, och behövde föräldrarnas tillstånd för att komma hit, har i dag fortsatt med spelutveckling, säger Martin Jonasson.
Han är dock medveten om den skeva könsfördelningen, och har försökt tjata lite extra på de kvinnor som skulle kunna vara intresserade.
På hemsidan betonas att alla människor är välkomna, och det finns en tydlig policy mot diskriminering och trakasserier av alla slag.
– Det har hittills aldrig varit något problem, men som arrangörer försöker vi verkligen vara lyhörda och ligga steget före.
Det har hunnit bli mörkt utanför fönstren, och någon börjar blåsa upp en luftmadrass. Sovsäckar rullas ut. Martin Jonasson ser nöjd men lite trött ut.
– Jag är ju 30 plus och lägger mig hyfsat tidigt. Men en del får feeling och sitter 24 timmar första dygnet. Det låter kanske konstigt för en utomstående, men det uppstår en speciell gemenskap när man sitter tillsammans vid datorn klockan fyra på morgonen.
