– Vi spelar en blandad repertoar. Ibland är det rumänska låtar med svåra takter, ibland är det klassiker som ”Kalinka” eller ”Over the rainbow”, säger Kim och berättar att orkesterns sättning varierar, men ofta är det slagverk, kontrabas, flöjt, dragspel och cimbalom.
De bildades för ungefär ett år sedan. Det var när Sverigedemokraterna lanserade en kampanj i tunnelbanan mot ”det organiserade tiggeriet” som en av bandmedlemmarna startade en crowdfundingkampanj för att kunna ta med sig några av stadens rumänska gatumusiker till Almedalen. I samband med det tog Kim kontakt med Aurel.
– Jag hade sett honom och hans musikerkollegor spela på gatan, men visste inte hur jag skulle ta kontakt. Projektet hjälpte mig att våga göra det, berättar Kim.
Träffade kulturministern
Kampanjen lyckades.
– Vi var ute och spelade på gatorna i Visby. Till exempel gjorde vi en egen tolkning av nationalsången som övergick i en rumänsk sång och sedan blev nationalsången igen, det var roligt, säger Kim, som också är med i nätverket Folkmusiker mot rasism.
Även i år åkte orkestern till Almedalen där de spelade i Visby domkyrka. De var också med på ett seminarium som tog upp EU-migranters situation i Sverige och Europa.
– Jag kom till Sverige för nio år sedan. Jag är en del av året här och jobbar, en del i Rumänien och Ungern där jag har min familj, säger Aurel.
Många stockholmare känner kanske igen honom, han brukar spela på tunnelbanans röda linje och på gatorna i Gamla stan och på Södermalmstorg. Att spela cimbalom har han lärt sig av sin pappa i Budapest.
– Jag lärde mig som barn, min pappa är en virtuos på cimbalom, säger han.
Folkmusik utan gränser
Orkestern har ingen replokal, de övar på gator, torg och tunnelbanestationer. Så hur är klimatet för gatumusikanter och gatukultur i Stockholm? Det kunde vara bättre, tycker Kim.
– Jämför du med Berlin så är det rätt dåligt. Här avhyser poliser visserligen inte oss musiker som de har börjat med i Göteborg, men det skulle gärna få vara mer kultur i det offentliga rummet.
Och han hör rasistiska fördomar, folk som säger att de romska och rumänska musikerna inte spelar rent.
– Det är precis det de gör. Men folk dömer dem på hur de ser ut, det är ren rasism. Den är liksom allmänt tillåten i dag, säger Kim.
Nationalistiska och rasistiska rörelser vill gärna använda sig av den svenska folkmusiken och som symbol för svenskhet. Rent okunnigt, tycker Kim och förklarar att folkkultur alltid varit blandad. Till exempel kom polskan från Polen till Sverige i samband med att det svenska kungahuset gifte sig med det polska.
– Min uppfattning när vi spelar är att folkmusik i olika länder har väldigt mycket gemensamt med varandra.
Aurel talar inte så mycket under intervjun. Han talar rumänska, lite italienska och så lite svenska. Det spelar inte så stor roll, menar de.
– Vi pratar ett hittepå-språk oftast och ibland har vi en tolk. Men språk kan vara exkluderande, musiken är inkluderande och det är det som är tanken med vår orkester. Vi kommunicerar genom musiken, eller hur, säger Kim och tittar på Aurel.
– Ja, det gör vi, svarar han.
