Det är inte hamburgarna som imponerar utan den effektiva personalen liksom den attraktiv blandning av urbanitet och malmöitiskt. Matpatrullen ger Tusen&2 ett medelmåttigt betyg men kommer gärna åter.
I lokalen på hörnet Bergsgatan/Almbacksgatan har det serverats mat i decennier. Tidigt nittiotal, när Bergsgatan fortfarande var en industrizon, var grekhaket Zorba sedan länge en utpost här. På dagen gick man hit för att äta mustiga, billiga, bönbaserade grytor. På natten förvandlades stället till en trång festplats för en brokig samling Malmöbor. Burkar med Tuborg guld langades fram till borden och öppnades utan större ceremonier med små hemtrevliga pysanden.
Effektivt och hjälpsamt
Idag ligger de billiga serveringarna vägg i vägg längs Bergsgatan. En lönehelg denna ljumma höst är det ett mingel och ett myller längs stråket. Gatan har förvandlats, men när vi öppnar den enkla, rätt medgångna dörren på hörnet och knallar in i den L-formade lokalen är det som att resa tillbaka i tiden. Vi kan svära på att de mörkt brunbetsade borden och stolarna är desamma som för tjugofem år sedan och här är lika uppsluppet stimmigt som då.
Det är tidig kväll, borden är fullbelagda eller reserverade. Folk kommer i en jämn ström och hämtar förbeställd mat. Serveringspersonalen, som inte är direkt övertalig, får jobba hårt men är påtagligt glad, effektiv och hjälpsam – en bedrift och säkert också en förutsättning för att klara av det milda kaos som råder. Med en snabb logistisk manöver lyckas de arrangera ett litet bord för oss vid hörnet av baren.
Här sitter vi fint. Vi har uppsikt över gatans folkliv genom de stora fönstren och kan samtidigt smygstudera matgästerna. Det är en blandad publik: hårda typer, mjuka typer, släktkalas, arbetsgrupper, skejtare och till och med något hipstersällskap som bestämt sig för att slappna av för en kväll. Flera grabb- och tjejgäng som laddar upp.
Vad är det då som drar alla hit? Jo, hamburgare i alla möjliga och omöjliga variationer. Tusen&2 heter stället och menyn listar dryga trettiotalet mer eller mindre fantasifulla burgarkombinationer och namn.
Det är mycket bacon, ost och lök, förstås, men också lite överraskande ingredienser som ”mango raja röra” (i rätten Hadiraja) och senapsmarinerade päron (i Le Guerre, ”burgaren för alla anarkister”). Särskrivningarna och de småroliga beskrivningarna duggar tätt i menyn, som också upplyser om att alla rätter kan fås med vegan-, fisk- och vegetarisk burgare.
Något för alla, alltså. Vi beställer chiliburgaren med jalapenos och chipotleglaze (110 kronor), ”cowboy burgaren” Texas med hackad färsk chili och bacon (115 kronor) samt Souffle du Diable (125 kronor) med vitlöksmarinerade auberginer och vitlökskorv, bland annat. Vi förbereder oss också, med tanke på trycket på köket, på en lång väntan.
Så blir det inte. Kort efter att vi fått in ölen – som numera välorganiserat nog serveras från fat – kommer också maten in. Och den är vad den är, varken mer eller mindre. De fantasifyllda beskrivningarna till trots är alla burgarna förvillande lika varandra. Det blir en ganska slarvig hög med bröd, burgare, tillbehör och röror på tallrikarna. Vi får lita till personalens logistiska förmåga att vi verkligen får in det vi beställt.
Chiliburgaren är saftig, pepparfrukterna dominerar inte utan ligger som en jämnstark klang i bakgrunden tillsammans med den sötstarka glazen, som hällts ovanpå burgaren. Texasburgaren är dränkt med en rökig och söt whiskeysås. Klyftpotatisen till Souffle du Diable är inte riktigt klar, medan själva burgaren är väldigt klar – kanske skulle det gjort en skillnad att ha bett om att få den mediumstekt, kanske inte. Brödet är grundligt genomdränkt av såserna.
Attraktiv blandning
Allt är gott på ett tryggt och lite svulstigt, kladdigt sätt. Vi är hungriga och äter snabbt, vilket känns som det rätta sättet att förhålla sig till maten här. Det finns ställen i Malmö som serverar godare, mer eleganta hamburgare.
Då är de förstås dyrare och man får sällan den attraktiva blandning av urbanitet och malmöitiska ”ah du, kamma daj”-stämning Tusen&2 ger på köpet. Den blandningen får oss att småle hela vägen till nästa krog längs stråket.
Matpatrullen
