”Han är oanständig”, upprepade han gång på gång, medan programledaren satt underdånigt tyst. För den som hade följt den bedagade ledarskribenten ett tag var detta svårt att smälta. Något år tidigare hade ju samma Bergström hyllat Teapartyrörelsen för dess motstånd mot Obamacare. Från bästa ledarplats hade han predikat friskolesystemets lov (som Trumpadministrationen drömmer om) och hyllat den bolagsvänliga politik som Trump sagt att han vill föra.
Borde han inte hylla den administration som med Steve Bannons ord vill ”nedmontera den reglerande staten”?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Nu spelar jag givetvis naiv; jag visste redan då att städade högerliberaler inte skulle sluta upp bakom en bullrig demagog som Trump. För sådana som Hans Bergström har det alltid varit a och o att maskera sin vinnaren-tar-allt-logik med en frihetlig retorik. Ändå var det något som blev uppenbart i det där programmet och jag tänker på det när jag läser Naomi Kleins nyutkomna bok ”Nej är inte nog. Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld”.
Där skriver hon: Trump är nyliberalismens draksådd. Han är en helt logisk konsekvens av de senaste årtiondenas förda politik. Hade Hans Bergström varit amerikan, tänker jag, hade han mycket väl kunnat vara en aktör i boken.
”Nej är inte nog” är en bok som redan fått en hel del publicitet i svensk media. Naomi Klein är som bekant en stjärna på vänsterhimlen och ända sedan debuten 1999 har hon skrivit kritiska böcker om avregleringspolitik. Det gjorde att jag kände mig lite skeptisk till att uppmärksamma boken, eftersom jag alltid tyckt att hennes originalitet som tänkare är överskattad. Hennes bok ”This Changes Everything. The Climate vs Capitalism”, för att bara ta ett exempel, hyllades som en milstolpe trots att den bara var en popularisering av Andreas Malms insikter i avhandlingen Fossil Capital (vilket Klein erkänner själv i boken).
Men när jag läser ”Nej är inte nog” blir jag påmind om att Klein har något annat än originalitet: en förmåga att kritisera kapitalismen helt utan snårig terminologi. I allt hon skriver finns en pedagogisk lyster, en folkbildningsförmåga, och det är – för att uttrycka mig trumpskt – inte kattskit.
Låt mig ta ett exempel från boken: högerliberaler raljerar ofta med Trumps slogan ”Köp amerikanskt, anställ amerikanskt”. Men vad dessa skribenter inte tycks ha fattat, skriver Naomi Klein, är att det bara är ett plumpt eko av deras egen konkurrenslogik. När Trump påstår att han ska ta industrijobben tillbaka är det inte genom protektionism – som det ibland påstås – utan genom att göra amerikansk tillverkning billig, via sänkta bolagsskatter, borttagna miljöskydd och lägre ingångslöner.
På så sätt kommer amerikaner stå sig bättre i låglönekonkurrensen med Mexiko. Som Naomi Klein dystert konstaterar stämmer vänstern ofta in i dessa liberalers kritik av ”protektionismen”. I stället, föreslår hon, borde vänstern svara med att liberalerna faktiskt vill delta i samma låglönerace. Det är en skarp insikt – boken dignar av dem – som får mig att se paralleller till Sverige och debatten om ”enkla jobb”. Här borde vänsterpartierna bli duktigare på att påpeka att Annie Lööfs och Jan Björklunds ekonomiska politik bäddar för en Ikea-variant av Trump.
Och så där fortsätter Naomi Klein: på punkt efter punkt visar hon hur Trump kan betraktas som borgerlighetens bruna flank. Att han vill sänka bolagsskatten är ju något som såväl demokrater som republikaner propagerat för i evigheter. Och när Trump säger att han i kraft av sin rikedom ska ”laga Amerika” är det bara ett eko av den individualistiska ideologi som cirkulerat i högerkretsar i årtionden – en ideologi som utgår från att Bill Gates kan ”fixa Afrika” och att Michael Bloomberg kan ”lösa klimatkrisen”. Återigen: Trump är nyliberalismens draksådd. Därför räcker det inte med ett nej till honom utan att samtidigt säga ja till ett systemskifte. Det presidenten har gjort är att visa hur akut behovet är.
”Nej är inte nog” är kanske inte Naomi Kleins bästa bok. Bitvis är den lite hafsigt skriven och oredigerad. Vanligtvis lägger också Klein år av research på sina böcker medan hon har hamrat ur sig den här på några månader. Men det är ändå en tankeväckande bok som fungerar som en effektiv sammanfattning av Naomi Kleins tidigare verk.
Tesen i boken är att Trump är ett hopkok av det hon utforskat tidigare: en politiker som är sitt eget varumärke (”No logo”), satt att införa en inhemsk chockdoktrin (”The Shock Doctrine”), på bekostnad av klimatet (”This Changes Everything”). Särskilt avsnittet om chockdoktrinen tycker jag är skrämmande: Naomi Klein menar att Trump kommer använda varje samhällskatastrof (miljökatastrofer, finanskriser) som täckmantel för att genomföra de mera drakoniska punkterna på sitt ekonomiska program.
Ett exempel som hon nämner är införandet av skolpeng och vinstdrivande friskolor. Antagligen kommer Hans Bergström då att återigen sitta och prata om Trumps populism i en radiostudio, utan att säga ett ord om att han stödjer hans ekonomiska politik.
