– Eftersom bokbranschen producerar saker så genererar vi utsläpp. Det går inte att komma ifrån, men vi försöker att pressa ner utsläppen så mycket som möjligt. Bokbranschen är ändå en relativt ”snäll” bransch i jäm­förelse med flera andra, säger Eva Postrup, förläggare av läromedel på Natur & Kultur.

De, liksom många andra svenska förlag, trycker sina böcker i Baltikum och Polen. De senaste åren har förlagen börjat ställa krav på att produktionen ska använda fossilfri el.

– Hos oss kommer den allra största delen av våra utsläpp, cirka 90 procent, från produktion och frakt och det ger därför stor effekt att se över dessa aspekter. I upphandlingar efterfrågar vi dokumentation på deras miljö­policy och miljöcertifieringar och vi är tydliga med att vi kommer att lägga fler beställningar på de tryckerier som arbetar mest med att förbättra klimatpåverkan, säger Eva Postrup.

Även Studentlitteratur har hakat på hållbarhetståget och ställer krav på de tryckerier som de samarbetar med. Bland annat bör dessa ha certifikat för miljö­märkning, till exempel FSC, och kunna uppvisa någon form av miljörapport som samman­ställer deras miljöåtgärder. 

– Våra viktigaste konsumentgrupper är studenter och elever. De är väldigt miljömedvetna och vill bidra till att skapa det goda samhället. Därför har vi i ökande utsträckning kommit att ställa krav på miljöhänsyn i våra upphandlingar, säger Stefan Persson, vd på Studentlitteratur.

Ifrågasatt märkning

Idag är de flesta böcker gjorda av FSC-märkt papper, vilket enligt FSC (Forest Stewardship Council) innebär att pappersmassan kommer från ett ”ansvarsfullt skogsbruk”. Samtidigt finns det många exempel på att reglerna inte efterlevs och att kriterierna ger för mycket tolkningsutrymme, vilket gör att bland annat Naturskyddsföreningen ifrågasätter värdet av FSC-märkning. Enligt miljöorganisationen kan till exempel miljöer med hotade arter kalhuggas utan att det ger några konsekvenser för FSC-märkningen.

Tidigt initiativ

Redan 2012 försökte Svanen göra bokbranschen uppmärksam på böckers miljöpåverkan med initiativet Bokupproret. Det handlade bland annat om att få förlagen att använd­a Svanen­märkta tryckerier. Initiativ­et föll dock platt.

– Vissa lyssnade uppmärksamt, men i slutändan blev det inte mycket handling. Jag tror att vi var för tidigt ute, säger Anna Norberg, press- och PR-­ansvarig på Svanen.

Hon tror att fler Svanenmärkta böcker skulle tvinga skogsbruket att bli mer hållbart eftersom Svanen bland annat ställer höga krav på miljö­anpassningar. Det skulle också driva utvecklingen mot mer återvinning och mer cirkulära affärsmodeller i bok­branschen; återvinnings­stationer rapport­erar om att flera ton böcker slängs i brännbartcontainrarna varje dag. I slutändan är det dock läsarna som avgör om bokbranschen blir hållbar eller inte.

– Det är först när konsument­er och stora inköpare börjar att ställa krav som branschen reagerar. Om konsumenterna kan få ett stort förlag att börja trycka på ett Svanenmärkt tryckeri skulle säkerligen många följa efter. Den dominoeffekten har vi sett i flera andra branscher.

Det är oklart om det blir ett nytt bokuppror från Svanens sida. Men trots att få ställde om så fanns det några som lyssnade. Bland annat Olika förlag, som ger ut barnböcker som utmanar stereotyper, och som sedan 2019 trycker samtliga av sina böcker på Svanenmärkt papper och tryckerier. Omställningen var en icke-fråga, menar grundaren Marie Tomičić.

– Varför ska vi inte göra det när vi kan? Vi vill att det ska bli lika självklart att välja Svanenmärkta böcker som att köpa tvättmedel. Det är samma sak: omtanke om naturen och planeten.

”Skulle kunna göra mer”

Olika förlags tryckeri ligger i Lettland och var från början inte Svanenmärkt, men eftersom förlaget ville fortsätta att samarbeta med dem kopplades de ihop med Svanen så att tryckeriet kunde göra de nödvändiga anpassningarna. När förlaget nyligen gjorde en klimatanalys av verksamheten kom de fram till att varje bok de producerar släpper ut 0,7 kilo koldioxid. Det är mindre än Natur & Kultur som räknar med ett kilo per bok. Ändå är Marie Tomičić inte nöjd. Därför har förlaget även börjat att klimatkompensera genom att investera i olika hållbarhetsprojekt. 

– Det är svårt att förstå långsamheten hos de stora förlagen som skulle kunna göra så mycket mer. Det är dags för oss alla att sätta fart och bidra till att Paris­avtalet blir verklighet, något annat finns inte på kartan.