BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är en pjäs som utspelar sig i nutid och som bland annat bygger på intervjuer med ett 30-tal Sundsvallsbor om Sundsvallsandan (finns den?) och visioner för framtiden, berättar Sofia Andersson.
Tillsammans med Jan Boholm är hon Teater Soja. Båda är uppväxta i Sundsvall men lämnade stan som unga. När deras vägar korsades igen i början av 2000-talet fick de möjlighet att jobba tillsammans och har sedan dess turnerat med egna pjäser, både för barn och vuxna. Men de spelade mest i det lilla formatet fram till Spelet om stenstan 2012 – en stor uppsättning som handlar om två släkter i staden från Sundsvallsstrejken 1879 till nutid. Det blev stor succé och spelades för utsålda hus under två säsonger och sågs av över 4 000 personer.
Även nästa del i trilogin, Sagerfeldts i Sundsvall, tog avstamp i den lokala historien och handlade om en familj i 1890-tal och 1970-tal. Även den blev en publikmässig framgång med över 3 000 besökare.
Vision inför 400-årsjubileet
Och nu är det alltså dags för den avslutande delen.
– Vi har funderat mycket över hur vi ska skildra samtiden och det blev en mycket humoristisk pjäs med en brokig skara Sundsvallsbor i centrum. De får i uppdrag att ta fram en vision för Sundsvall inför 400-årsjubileet 2021, berättar Jan Boholm.
Att det skulle bli en rolig och varm pjäs var givet ganska tidigt i skrivprocessen
– Vi lever i en makalöst skrattretande tid. Det finns mycket humor i att många blir så arga och upprörda över att man vill bygga en skyskrapa på torget. Samtidigt är det ju något fint i det – att många bryr sig om sin stad. Det finns ett engagemang, särskilt då man är emot något, säger Sofia Andersson.
De upplever också att många Sundsvallsbor brinner för sin stad.
– Vi har också träffat många oerhört engagerade personer som brinner för en idé om att skapa ett bättre samhälle. Inte minst många lokala politiker som jobbar hårt, då har man lite svårt att förstå det här politikerföraktet som sprider sig, säger Jan Boholm.
Pjäsen tar upp frågor om hur man når förändring och ger också delvis svaret.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– I dag är allt så polariserat och vi pucklar på varandra med ord, men lyssnar inte. Som vi också säger i pjäsen, måste vi samtala, det är genom att tala samman som saker kan hända, säger Jan Boholm.
– Vi vill inge hopp. Det finns en stad och det finns en kraft, en gemenskap. Det går att göra saker, allt är möjligt, säger Sofia Andersson.
Teater Soja är också själva ett bevis på att det går att göra saker. Men det är också en stor ekonomisk risk att sätta upp pjäser av den här storleken. Sagerfeldts gick med förlust trots storpublik och för att klara ekonomin denna gång gäller det att Sundsvallsborna fyller upp Sundsvalls teater.
– För oss är det lusten som driver oss. Lusten att skriva dramatik, lusten att skapa nya världar på scenen, lusten att våga skriva en pjäs om en stad, säger Sofia Andersson.
– Vi har också en plattform med Teater Soja så att vi kan realisera våra idéer. Då känner vi att det måste göras, konstaterar Jan Boholm.
Men det blir ingen fjärde pjäs om Sundsvall.
– Nej, nu sätter vi punkt för detta, säger de båda.
