– Det är en gräns som är passerad. Det de här herrarna gjorde, som kvinnor fick finna sig i, det är det slut med. Det finns ingen arbets­givare i dag som skulle ta den risken. Den stora vinsten är att vi gått igenom en civilisationsprocess, vi har blivit mer civiliserade, säger hon.

Hon understryker att hon syftar på det som i lagens mening kan beaktas som ofredanden, och att vittnesmålen under metoo spände mellan rena våldtäkter, ofredanden och ovälkomna inviter.

– Som vuxen måste man också kunna ställa frågan, och som vuxen måste man också kunna säga nej tack. Sedan måste det förstås respekteras, och är man chef får man låta bli att uppvakta någon i beroendeställning.

Även om hon tycker att metoo varit positivt i stort, ser hon också en negativ sida i konsekvenserna för männen som namngavs.

– Jag lider med kvinnorna, men också med männen som körts utanför statsporten på ett medeltida sätt. Det är en sak att plocka bort en person från en produktion, men det är obehagligt när vi brännmärker folk och gör det omöjligt att försörja sig framöver, säger hon.

Samtidigt var Cissi Wallins inlägg där hon skrev ut namnet på den person hon tidigare skrivit hade våldtagit henne det som fick metoo att ta fart i Sverige.

– Bomben briserade när Cissi skrev det där inlägget, och det är möjligt att det inte hade gått att få den här stora effekten utan namnpubliceringar. Jag blev glad över boom-effekten, men jag kan samtidigt inte försvara tilltaget. Priset är för högt. Det är en människa som namnges, en pappa. Det finns en fru och massor av människor omkring. Det är ett enormt straff, som inte går att avtjäna, säger Hanne Kjöller och fortsätter:

– Man behandlas som en spetälsk och det finns inget förlåtande. Vi pratar om att mördare ska kunna komma tillbaka till jobbet. Det är en sak att prata om det, och en annan att publicera.

Främst på arbetsplatser har det blivit bättre enligt Hanne Kjöller. Samtalet har skapat en medvetenhet och kvinnor kan välja att gå ut och berätta om cheferna inte tar dem på allvar.

– Jag kanske är naiv, men jag tror att vi är där. Vi är i ett helt annat läge. Män kommer fortfarande göra de här sakerna, men chef kommer inte våga säga att det här gör vi ingenting åt.

Inom rättsväsendet tror hon dock att det finns mycket kvar att göra, vilket hon anser syns tydligt i hur stora variationer det finns i landet över hur många anmälningar som leder till åtal.

– Det behöver bli högre prioriterat inom polis- och åklagarväsendet. Det går att göra mer. Sedan kommer det alltid vara svårt när det kommer till våldtäkter, hellre fria än fälla måste gälla även där. Vi kan inte ha ett system som säger att allt kvinnor minns är sant och allt män säger är lögn, säger hon.

”Avgörande för metoo”

Sara Bäckström, förbundsjurist på RFSU, säger att namnpuliceringarna under metoo inte primärt handlat om upprättelse utan om att bryta en tysthetskultur som funnits i samhället och om att flytta skulden från den som utsatts.

– Det handlar om mycket större frågor är ren personlig upprättelse, såsom att lägga skulden utanför sig själv, som många i de olika uppropen vittnat om. Det är inte de som utsatts för sexuella övergrepp som har gjort fel, utan den som begår övergreppen. Under metoo har det handlat om att visa på samhällsstrukturer som möjliggjort för mäns våld, och sexuella våld specifikt, att fortgå.

Hon tror inte att samma genomslag hade kunnat uppnås utan namnpubliceringarna.

– Det jag kan säga är att det var avgörande för metoo att män namngavs, för att ge den enorma kraft som uppropet fått. Det finns även en rättsordning som ska kunna hantera det - även om den inte är perfekt. Det blir en framtida utmaning att hitta en balans för rättsväsendet i en sådan bedömning.

För den fortsatta metoo-kampen säger hon att det viktiga är att samtalet fortsätter, att det är tydligt att sex aldrig får ske utan frivilligt deltagande, att män inte ska utnyttja sin ställning, och att toleransen för mäns våld mot kvinnor, barn och ickebinära utplånas. Dessutom pekar hon på att det finns mycket kvar att göra inom polis, rättsväsende och utbildning:

– Rättsväsendet behöver prioritera våldtäktsanmälningar på ett helt annat sätt än vad som görs idag. Det är en allvarlig brottskategori som ska undersökas snabbt. Det finns utvecklingsområden för att polisutredningarna ska bli bättre än idag. Bemötande av brottsutsatta måste vara empatiskt, och gärningsmän ska tas in till förhör tidigt i processen. Måls­äganden ska direkt tillförordnas ett målsägandebiträde då det är en svår process att befinna sig i, och det är av stor vikt att målsäganden har stöd och förståelse för processen.

Mer måste också göras i samhället i stort, och arbetet måste börja redan i skolan.

– Till exempel måste sexualundervisningen i skolan bli bättre på att ta upp samtal om ömsesidighet, om att sex alltid kräver ett frivilligt deltagande och att det aldrig är okej att ha sex med någon som inte är med på det, som alltså inte samtycker.

Ett slagträ mot rättsväsendet

Anna-Klara Bratt är feministisk debattör och chefredaktör på Feministiskt perspektiv. Hon säger att metoo var någonting fantastiskt. Det har blivit bättre, men det är långt kvar.

– Vi som var med om det här i vårt vuxna liv, som utsatts för sexuella trakasserier eller våldtäkt, det går aldrig att ta bort den upplevelse vi haft av att vi inte är ensamma, säger hon.

Bratt säger att när det svenska rättsväsendet inte fungerar, anmälningar inte leder till åtal och åtalade inte döms, så måste någonting till, och namnpubliceringarna var ett slagträ för det.

– Om vi ska få till stånd en förändring i den svenska rättskedjan så vet jag faktiskt inte vad som behövs, men Cissi Wallins namnpublicering och hennes vanmakt har varit viktigt, det vill jag påstå. Hon har blottlagt mycket saker, framförallt att det inte finns någon riktig chans till rättvisa i Sverige, säger hon och fortsätter:

– Hon har haft resurser, det är inte alla som har råd att ta den smällen, men Cissi Wallin tar den för oss alla. Hon pekar på den här ömma punkten, att det inte har funnits någon rättvisa. Det finns kvinnor som lever hela sina liv i vanmakt och aldrig ens får sin sak prövad. Hela livet präglas av att rättsväsendet inte funnits där.

Den stora vinsten av metoo är enligt Anna-Klara Bratt den organisering som skett, inte minst fackligt.

– När det inte fungerar då spricker det, därför ska man betrakta metoo som en revolution, och det är inte över. Det kan inte vara såhär, det måste till en förändring.