När Zack Snyder lämnade inspelningen av superhjältefilmen ”Justice League” tog han med sig en laptop som innehöll en fyra timmar lång grovklippning. Några år tidigare hade han blivit handplockad av Warner Bros att bli arkitekten bakom DC Comics filmuniversum, nu skulle han ersättas av ”Avengers”-regissören Joss Whedon.
En privat familjetragedi var den officiella förklaringen till Snyders avgång. Det stämde delvis. Hans dotter hade begått självmord och han orkade inte längre bråka med Warner Bros, och studion såg i sin tur en öppning att bli av med regissören vars filmer om Stålmannen och Batman hade underpresterat.
När Joss Whedons kraftigt omarbetade version av ”Justice League” hade premiär 2017 var det en fullkomlig besvikelse, och en helt annan film än den Snyder sålt in. Filmen var osammanhängande, hälften så lång och bestod mestadels av omtagningar. Det fick fansen att undra: vad hände egentligen med Zack Snyders version?
Ett frestande narrativ
Alternativa klippningar med potential att omvandla en medioker rulle till ett odiskutabelt mästerverk har länge varit en del av Hollywoods mythos. Redan på 1940-talet var Orson Welles ursinnig på studion RKO när de klippte om hans film ”De magnifika Ambersons”, Welles egen klippning är sedan länge förlorad. Sedan dess har konflikten mellan den ensamme konstnären och det kommersiella maskineriet varit ett frestande narrativ, även om det förenklar det kreativa lagarbetet som filmskapandet innebär till att bli en auteurkonst.
I genresammanhang är Ridley Scotts ”Blade Runner” skolboksexemplet på en film som omvärderats tack vare regissörens alternativa klippning. Filmen om replikantjägaren Deckard finns i åtta olika iterationer och den som gick upp på bio 1982 räknas som den i särklass sämsta. Även David Finchers ”Alien 3” från 1992 omvärderades när ”the assembly cut” släpptes på dvd ett decennium senare. Och Terry Gilliams dystopiska science fiction-klassiker ”Brazil” fick först en notoriskt usel studioklippning då studion ville ha ett lyckligare slut.
Dessa historier har cementerat föreställningen att filmer automatiskt blir sämre när studion lägger näsan i blöt och omvandlar komplexa verk till hjärndöda blockbusters.
Fans skapande kampanj
Inom fankultur är den här övertygelsen särskilt stark. Här är också uppfattningen om ägandeskap flytande. Vissa fandoms anser sig ha mer rätt till verken de älskar än vad skaparna har – och definitivt mer än studiorna som i juridisk mening äger dem. Det är en konservativ falang av fankulturen som vill degradera genrefiktion till en ekokammare av fanservice.
Kort efter att Snyders fans fick nys om regissörens alternativa version startade de kampanjen #ReleaseTheSnyderCut. Rörelsen krävde Zack Snyders ”Justice League”-klippning och med sociala medier fick de den megafon de behövde för att basunera ut budskapet – och trakassera HBO- och Warner Bros-medarbetare. 2019 anlitade fansen en pilot att flyga en ”Release the Snyder Cut”-banderoll över San Diego Comic-con, samma år köpte de en billboard på Times Square med en bild på Zack och citatet ”I have a cut. It’s done”.
Succé för fansen
Vad tror fansen att Zack Snyders fyratimmarsversion av ”Justice League” kan åstadkomma? Som filmskapare är han knappast prickfri. Efter debuten med zombierullen (och George Romero-remaken) ”Dawn of the dead” och genombrottet med ”300” har hans filmer blivit sämre och sämre. Hans verk är i bästa fall högoktaniga actionfester och i värsta fall godtyckligt våldsamma som fetischerar styrka och envishet.
Oavsett så lyckades fansen driva genom sin kampanj. På torsdag, den 18 mars, har Zack Snyders fyra timmar långa ”Justice League”-klippning premiär på HBO:s streamingtjänst. Fansen fick sin vilja igenom och Snyder fick full kreativ frihet att förverkliga sin vision utan studions inblandning. Tiden får utvisa om The Snyder cut blir en av de sällsynta alternativa versionerna som får oss att omdefiniera en universellt sågad film. Eller om det blir samma tågkrasch som senast – fast dubbelt så lång.
Fyra legendariska omklippningar
Heaven’s Gate
Regi: Michael Cimino
”Heaven’s Gate” skulle bli ”Deer Hunter”-regissören Michael Ciminos magnum opus. Men studioklippningen från 1980 var en sargad stump av Ciminos vision som hånades av kritiker och floppade kommersiellt. 32 år senare släpptes Ciminos egna 216 minuter långa version (jämför med studioversionens 149 minuter) som hyllades som ett mästerverk.
Apocalypse Now
Regi: Francis Ford Coppola
Francis Ford Coppola har vid flera tillfällen klippt om sin Vietnamkrigsskildring från 1979. Senast 2019 med ”Apocalypse Now Final Cut”. Huruvida det verkligen är den sista klippningen låter vi vara osagt.
Once upon a time in America
Regi: Sergio Leone
Det finns redan åtskilliga versioner av Sergio Leones älskade gangsterfilm ”Once upon a time in America” som klockar in på allt från 139 minuter till 251. Faktum är att Leone jobbade på en 269 minuter lång version, men som aldrig blev klar.
Kingdom of Heaven
Regi: Ridley Scott
Precis som ”Blade Runner” blev Ridley Scotts ”Kingdom of Heaven” från 2005 svårt stympad när studion klippte om filmen för att göra den mer lättillgänglig. När Scott fick möjlighet att släppa en 45 minuter längre version gick filmen från platt till episk.
