”Kvinnor kan mer eller mindre vara ihop med arbetslösa glasflaskor dom hittar i skogen”.
Ingen svensk skribent skriver roligare om begär än Tone Schunnesson. I essäer, krönikor och i sina efterlängtade frågestunder på Instagram återkommer hon ständigt till såriga relationer och undangömda begär. Med drastisk stilistik drar hon fram kärlekens smuts och analyserar den utan att romantisera.
Som i texten ”Begär på kredit” i Göteborgsposten om vad hon kallar för Klarna-samhällets kopplingar till attraktion. Ett kreditkortsföretag uppmanar folk att shoppa som om de vore kända – samtidigt som allt fler hamnar hos Kronofogden. Trots det cyniska i detta bekänner hon att det är attraktivt när en lång kille Klarna-kreditbjuder henne på krogen.
”Jag känner mig åtrådd när någon spenderar pengar på mig, och det är en av få idéer om maskulinitet jag är ovillig att ge upp.”
– När jag skrev just den texten hade det varit enklare att skriva ”Klarna är dåligt, vi är skuldsatta, det är hemskt”. Men för mig är det inte sant.
Hon tillägger:
– Det finns massor av begär som är kopplade till pengar, könsroller och så vidare. En feministisk kritik av relationer och kärlek måste erkänna det: Jag känner såhär även om jag inte vill. Hur ska vi göra nu?
Blandas ihop med romanpundare
Är Tone Schunnesson en galen knarkare som onanerar för pengar framför sin webbkamera? Förmodligen, resonerade vissa som läste hennes debut ”Tripprapporter” från 2017, där handlingen i jagform skildrade en pundande kvinna på glid. Utöver hyllningar av kritiker fick författaren också en ström av inviter från sugna, struliga män. Meddelanden av typen: ”Jag är bipolär och går på tjack. Du + jag. Dejt?”.
Svaret blev nej.
– Jag vill ju typ bara att du ska gå upp och gå till jobbet, det är begärligt för mig. Det sjuka var att jag inte förstod först i efterhand hur mycket folk blandade ihop mig med huvudpersonen i romanen. Någon pratade om webbcam-grejen med mig: ”Ja, så har vi ju försörjt oss...?.”. Och jag undrade: Varför tror personen att jag har sålt sex på internet? Sedan förstod jag.
Hur har det känts att folk tror att du är struligare än vad du är?
– Inte så jobbigt faktiskt. För hur tror folk att jag hinner frilansa så mycket, eller att jag fick ihop en roman? Det går inte ihop. Men om det hade varit sant så är det väl heller ingen skam i det? Hon gör ju så gott hon kan... Det är mänskligt.
Inverterad äcklig feelgood
Svaret ”Det är mänskligt” är typiskt för Tone Schunnesson, som i sitt skrivande ägnar sig mycket åt självacceptans. I den kommande romanen ”Dagarna dagarna dagarna”, som ges ut i höst, tar hon upp teman som beroende, svek och kärlek. Hon kallar formen för ”inverterad och äcklig feelgood”, och berättar att handlingen kretsar kring privatekonomi, lögner och gränserna för vår empati.
Huvudperson är bloggaren och B-kändisen Bibbs som blir dumpad av sin kille strax före sin 39-årsdag. När paret börjar tjafsa om förstahandskontraktet på lägenheten lovar hon honom 100 000 kronor för att få ta över det. Men Bibbs har hela relationen ljugit om sina sparade pengar på banken. Romanen utspelar sig veckan när hon försöker få fram summan och slingrar in sig i allt grövre lögner.
– Det har varit väldigt kul att skriva. Det här blir en roman som handlar mycket om privatekonomi och hur det materiella påverkar våra intima relationer. Om det ångestdämpande i konsumtion. För att jag själv älskar saker! Haha.
Idag känns det nästan fult att säga så. Men vem älskar inte saker? Det är ju det enda vi fått lära oss. Mår du dåligt? Köp något! Känner du dig otillräcklig? Investera i ett snyggare ansikte.
– Jag vet! Och att man kan känna en längtan efter att vara någon annan, då är konsumtion en enkel väg.
På din instragam skriver du ofta otroliga spaningar om kärlek. ”Jag är nästan alltid ihop med galningar utan tro på livet” och så vidare. En sån här repertoar kommer inte gratis. Vilka misstag har du gjort för att bli så klok?
– Haha. Jag tror inte att jag tänker på det som misstag. Inte heller som ”you live and learn”. För mig är nära relationer en sjukt spännande resa in i den andra och in i mig själv. Därför tänker jag mycket på vad som hänt och blir förhoppningsvis klokare. Jag har alltid varit mer intresserad av att se min egen del i en havererad relation istället för att bara säga ”du är en idiot!”.
Varför är det viktigt att vara ärlig kring sin egen del i haveriet?
– Alla ens relationer har ju en gemensam nämnare, och det är man själv. Det kan vara ganska svårt att tugga i sig, haha. Jag tror inte att jag har varit med om svårare relationer än någon annan, däremot är jag väldigt upptagen av det dåliga, av misslyckanden och missförstånd i kulturen. Då är det ju verkligen intressant när det händer en själv, haha.
Oj, har du en sådan distans till uppbrottet redan direkt?
– Nej, precis när det händer ligger jag förstås hemma och gråter och äter hamburgare, men efter ett tag blir jag intresserad av att förstå. För att inte bli för kategorisk som person är det viktigt att se ”Vad vad det jag ville ha? Vad fick jag”. Även om det är mörkt, även om det jag ville ha var något som skulle förgöra mig, så är det att ge sig själv agens. Och så är det viktigt att komma ihåg det fina i att någon trott på en.
Hur då?
– Att någon annan vill vara med en. För mig är det förtroendet alltid något stort, som jag känner mig glad över, som känns uppfordrande och som gör att jag växer. Det gäller nära vänrelationer också.
Tror du att man kan politisera kärlek och styra sina begär utifrån till exempel feministiska övertygelser?
– Det är det alla vi kvinnor håller på med i vår terapi: Jag vill en sak, men jag gör en annan. Jag vet inte om man kan styra sina känslor med politik, men jag vet att våra begär är extremt politiska. Och jag tror att det går att förändra hur man knyter an, vad man begär och vad man längtar efter. Med politik, teori och filosofi kan man få en insikt, men ska man ändra begäret så krävs att man arbetar med sig själv. Det krävs mer introspektion.
Vad ska man göra om man hela tiden faller för ”fel” personer? Alltså såna som man inte mår bra av att vara med?
– Jag tror att man måste ägna sig åt svinmycket självreflektion. Det räcker inte med att läsa ”The will to change” av Bell Hooks och tycka att hon har rätt. Men det kan hjälpa en på vägen. Sedan tror jag också att män måste dra ett större lass. Mycket är upphängt på att kvinnor ska förändra sig. Men man kan inte tvinga män att göra något de inte vill göra.
Män måste bli lite bättre?
– Mycket bättre. Men det är som rasism eller homofobi, det är svårt för den förtryckta att förändra förtryckaren. Men jag tror samtidigt mycket på att man kan förändras som person och lära av varandra.
Tone Schunnesson om...
... varför så många frågar henne om hur man ”kommer över någon”:
– Det finns en idé om att man ska komma över någon som nästan verkar handla om att man kan använda upp en person, och slänga bort erfarenheten. Men så funkar det inte för mig. Skådespelaren Ben Affleck sa nyligen i en intervju att skilsmässan från Jennifer Garner är det han ångrar mest. Det var fint tycker jag. Att erkänna att en separation pågår jättelänge. Så är det för mig också. Alla är besatta av att komma över, men om man orkar stå i smärtan så tror jag man får med sig något viktigt.
….vilka relationer ska man akta sig för:
– Relationer som gör att livet känns litet och omöjligt, istället för stort och möjligt.
….sin mest kontroversiella åsikt om kärlek?
– Kanske att jag är en sån wifey? Jag får inte ut så mycket av casual sex och dejting, jag glömmer bort att svara, ställer in. Och då är väl alternativet att vara någons fru? ”Nu är det du och jag. Jag dör för dig!”. Sättet det förväntas att man ska dejta idag ligger väldigt nära konsumtion, samtidigt ligger det något patriarkalt i det där andra, att vara fru. Det är svårt att navigera där.
