Malin Levanon säger att det var viktigt att inte gestalta Minna som ett offer.

– Det var sådana fördomar, om de här människorna, som vi ville spräcka. Minna är en superstark överlevare och en bussinesskvinna. Jag ville inte spela missbruket, utan människan bakom det. Att hon brukar narkotika är sekundärt, säger hon.

Regissören och manusförfattaren Peter Grönlund flikar i att drogerna nästan inte alls visas upp framför kameran.

– Vi ville inte romantisera drogerna, men vi ville inte heller göra en becksvart berättelse. Det finns mycket ljus i den här filmen, gemenskap, vänskap och en ständig rörelse framåt, säger han.

Verkliga erfarenheter

95 procent av karaktärerna i filmen är inte gestaltade av professionella skådespelare utan handplockade utifrån egna erfarenheter. Det gäller inte enbart medverkande före detta missbrukare och hemlösa utan även socialarbetare, poliser och personal på härbärgen. Men Peter Grönlund poängterar att Tjuvheder inte för den sakens skull är en dokumentär, utan en fiktiv spänningsdriven drama-thriller.

– Vi har gjort en väldigt gedigen casting för att finna rätt personer. Det har inte bara handlat om att hitta människor med rätt erfarenheter, de var även tvungna att ha förmågan att använda sig av dem, samt drivkraften att hänge sig åt filmen och inte försvinna mitt under produktionen, säger han.

Genom tidigare anställningar på såväl Situation Sthlm som Stadsmissionen har Peter Grönlund mött många människor i aktivt missbruk, men han är noga med att påpeka att han inte är socialarbetaren som ”råkat göra en film”.

– Historien är inte hämtad från ett konkret fall, utan är ett fiktivt drama. Men absolut, på sätt och vis är den ett enda långt vittnesmål baserat på alla människor jag mött genom åren. De som medverkar i filmen har sagt att det är en väldigt autentisk bild av deras verklighet, säger han.

Bortom actionattribut

Peter Grönlund har även försökt undvika att visa upp vapen och fysiskt våld i filmen.

– Det är ett ställningstagande vi gjort. Vi hade kunnat dra det mycket längre, men vi ville inte göra den filmen. Man får se en mejsel och en krossad glasflaska, det är allt. Jag ville inte att historien skulle skymmas av de klassiska actionattributen. Thrillernerven finns där ändå, genom hotet om våld, säger han.

Manuset har Peter Grönlund skrivit med Malin Levanon i åtanke för huvudrollen.

– Malin gör en fantastisk rollprestation som Minna. Hon låter henne växa fram inifrån och sedan ut genom varje por. Malin har fått till hur hon går, hur hon pratar och hur hon jobbar med munnen, säger han.

För att kunna ta sig an rollen som Minna och göra henne trovärdig har Malin Levanon gjort en omfattande research. Hon har bland annat tillbringat tid i fängelset för att få en känsla för Minnas institutionsbakgrund.

– Det var ett privilegium utan dess like att få spela den här rollen. En kvinnlig knarklangare, vi ser inte de karaktärerna i svensk film. Minna är obekväm, opolerad och osexig, det är ett ställningstagande i sig att gestalta en sådan kvinna. Materialet är som en våt dröm för mig som skådespelerska, säger hon.

Bra film ska avspegla sin samtid och är det något som utmärker vår tid tydligare än något annat så är det individualismen och konkurrenssamhällets konsekvenser, menar Peter Grönlund.

– Och det blir aldrig så tydligt som nere på gatan. En annan väsentlig fråga för den här filmen bestod i att göra ett värdigt porträtt av människor ur den här samhällsgruppen. De är för obekväma för att passa in i normen, men har en stark gemenskap i sitt utanförskap, säger han.

Gemenskap i utanförskapet

Jan Mattsson som spelar en av de bärande rollerna i Tjuvheder har fått permission från det behandlingshem i Västerås han är inskriven på sedan en månad tillbaka, för att medverka under intervjuer och på kvällens galapremiär. Han poängterar att titeln på filmen är ”klockren”.

– Det finns en gedigen gemenskap i utanförskapet, man tar hand om varandra. Det är en hederssak, i alla fall bland oss lite äldre, säger han.

Idag är Jan Mattsson 52 år. Han har brukat narkotika sedan han var 14 år och har varit inskriven på behandlingshem många gånger förr, men säger att han nu ska ta till sin samlade erfarenhet för att ”kliva av” och bli helt drogfri.

– Jag har varit lyckligt lottad och bott med tjejer som haft lägenhet under större delen av mitt liv. Men även jag har varit hemlös och fått bo på härbärgen, sovit under tidningar nere vid Eriksdalsbadet på sommaren och tvingats bryta mig in i trappuppgångar på vintern. Det är ett svårt liv, säger han.

Någon Snabba Cash hade Jan Mattsson aldrig ställt upp på att medverka i, en film han tycker romantiserar missbruket.

– Mina vänner som sett glimtar ur filmen säger: ”Fy fan vad rätt ni har träffat”. Vi visar upp den krassa verkligheten, så som den ser ut, säger han.