– Jag började fundera varför det var så. Svaren jag fick var att kvinnorna var få och bara utförde betydelselösa arbetsuppgifter. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Tina Wilhelmsson började forska i saken och gick bland annat ut i lokal media och efterlyste kvinnor som har jobbat inom industrin från 40-talet och framåt.

– Jag fick en otrolig respons och det visade sig att kvinnorna både var många och ofta utförde de tuffaste jobben. Dessutom hade de bara halva lönen.

Hon började intervjua några av kvinnorna, ett arbete som pågick under ett års tid.

– Efter ett tag sade de: ska vi berätta hur det egentligen var? Och så började de berätta om trakasserier och sexuella övergrepp och hur cheferna inte brydde sig. En sång handlar om en kvinna som dog. 

Starka berättelser

Det blev en rad starka berättelser som Tina Wilhelmsson har omvandlat till visor.

– Det var ångestfyllt att försöka ge kvinnorna rättvisa med en sång på fyra minuter med refräng. Men jag har låtit kvinnorna själva lyssna på låtarna och de är supernöjda.

Tina Wilhelmsson valde att inte tonsätta texterna själv utan vände sig i stället till sina drömpartners, däribland Ana Diaz som har skrivit låtar för Britney Spears och One Direction, och Sofie Livebrant, som har tonsatt Sofia Karlssons Svarta ballader

– Jag tänkte nog att de inte skulle vilja. De visste ju inte ens vem jag var. Men till min förvåning sade alla ja.

Föreställningen är sponsrad av IF Metall och nästa vecka är det release för både föreställning och albumet på Västmanlands länsmuseum. Med de intervjuade kvinnorna på plats.

– I föreställningen blandas sångerna med kvinnornas egna bilder. Det är ett upplysningarbete. Men när jag sjunger och spelar går budskapet rakt in i magen och jag får reaktioner, folk skrattar, gråter och blir provocerade, på ett sätt som aldrig skulle hända om jag bara föreläste om detta.

Tina Wilhelmsson har arbetat i många år inom RFSU och för hbtq-personers rättigheter, både i Sverige, Latinamerika och Afrika. En dag kom hon bara på att hon ville bli vissångerska i stället.

– Jag, som varken kunde spela eller sjunga, hoppade av och sökte in till visskolan i Västervik. Jag kan inte riktigt förklara vad det var som drog, men när jag tänker på det så håller jag på med samma upplysningsarbete nu, fast med musiken som hjälp.

2012 satte hon upp föreställningen Raderade kvinnor, som en reaktion på att Ikea raderade alla kvinnor ur sin katalog i Saudiarabien. 

– Det är en historielektion om fantastiska kvinnor som är raderade ur historien, som Mileva Maric Einsten, som upptäckte relativitetsteorin, och Violetta Parra som startade den chilenska revolutionen med sina sånger.

Musiken är en bonus

Den föreställningen turnerar hon fortfarande med och i höst kommer hon bland annat att framföra den på Konsertteatern i Sundsvall.

– Det är först nu jag börjar se mig som artist, jag är i grunden en upplysare. Att folk tycker att musiken är bra är en bonus.

Tina Wilhelmsson är numera musiker på heltid och turnerar flitigt runt om i landet.

– Med min bredare inriktning har jag tillträde till andra arenor och uppträder både på visscener och där man har mer traditionella föreläsningar.

Tina Wilhelmsson har bara bott i Sundsvall sedan i december. Under ett uppträdande på Kulturmagasinet i höstas träffade hon kärleken och flyttade hit. 

– I och med att jag reser väldigt mycket funderade jag hur det skulle gå att bo i Sundsvall men nu har jag börjat få mer spelningar också i norra delarna av landet.

Nästa gång vi kan se Tina Wilhelmsson i våra trakter är på Ånge Pride den 16 juli.