Tillbaka till Srebrenica

Med en eller två produktioner per år har Bosnien-Hercegovina knappt någon filmindustri att tala om. Trots detta har regissören Jasmila Zbanic ett par festivalhyllade filmer i bagaget. Och erfarenheten märks.

Hon närmar sig karaktärerna och händelsen på ett respektfullt sätt, lite på avstånd. Oron är jobbigt magontsframkall­ande och detta utan varken grafiska bilder eller smetig sentimentalitet. Här finns inga hjältar. FN-soldaterna är bakbundna av byråkratisk tröghet och deras ultimatum helt tandlösa. Men flyktingarna är för den sakens skull inte bara offer – smärtan finns i deras ansikten, men blickarna rakt in i kameran är fasta. Anklagande?

Bland filmens många bra skåde­spelarinsatser sticker Jasna Djuricic ändå ut i huvudrollen som Aida. Hon känns fullständigt trovärdig, både som en pressad tolk som försöker göra sitt jobb i en omöjlig situation och som en kvinna som bara försöker hålla ihop familjen och överleva. Hon gör desperationen och ångesten tydlig, utan att någon gång bli det minsta överspelande.   

Även om ämnet är mörkt är allt dock inte nattsvart. Det finns en varm närhet mellan flyktingarna i lägret och trots flera omänskligt svåra beslut känns familjens starka band aldrig hotade. När eftertexterna rullar är det, ofattbart nog, till en känsla av hopp.

”Quo Vadis, Aida?” är en ordentlig känslokarusell och – även om det kanske låter trist – en viktig film.