BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag släppte min förra skiva 2011, på ett stort skivbolag i Tyskland och turnerade rätt mycket i samband med det. Och där någonstans tappade jag lite lusten till musiken. Så jag bestämde mig för att inte göra något över huvud taget i musikväg och började söka jobb som formgivare i stället. Det var en sida av musikbranschen som jag inte var intresserad av. Det handlade så himla lite om musik och så mycket om annat. Och när det handlar om mycket pengar så blir det alltid en massa folk som ska in och peta och bestämma över allt, berättar Andrea på telefon från hemmet i Aspudden. 

Det var Annika Norlin som fick henne att komma tillbaka igen. De har tidigare spelat in låtar och spelat tillsammans i Norlins engelskspråkiga projekt Hello Saferide. 

– Hon frågade om jag ville vara med och spela lite med dem och då började det väl väckas till liv igen. Jag började ta fram gamla låtar, som jag inte hade skrivit färdigt, ifrån byrålådan. Och så åkte jag till Los Angeles i en månad för att skriva. Det var exakt ett år sedan nu. 

Efter att nästan ha varit på väg att bli utbränd beskriver hon det som att hon nu tog tillbaka rätten att skapa själv. 

– Ja, det var kanske det som krävdes. Jag började tycka att det var roligt igen. Och jag kände att jag hade ett behov av att uttrycka mig. Det är svårt att lägga locket på. Det är en urdrivkraft. Och nu gör jag det mer utifrån mig själv, vad jag vill uttrycka. Om det sedan går in i någon annan, lyssnare, så är det jättebra och fint. Men jag känner inte att jag har pressen på mig att jag måste prestera för att någon annan ska tjäna en massa pengar på det jag gör. Det är inte syftet. Det blir lätt en stress att göra musik som ett levebröd. Det är inte så lätt alltid, säger hon. 

När Firefox AK för tio år sedan släppte sitt debutalbum Madame Madame blev hon hyllad för sin nyskapande elektronika-pop. Hon turnerade över hela Sverige och det ansågs banbrytande att skapa musik med endast en Ipod som komp på scen. Två år senare blev hon nominerad till en Grammis för albumet If I were a melody och när det tredje albumet Color the trees släpptes 2011 var det på stort bolag i Tyskland, där hon fick en radiohit med singeln Boom Boom Boom. Hon turnerade Europa runt som förband till brittiska Hurts och det var då hon började känna att det inte var roligt med musiken längre. 

– Jag fick upp ett minne på Facebook häromdagen om en showcase-spelning i London för fem år sedan. Det var helt sjukt. Sedan dess har jag inte spelat något live, men nu ska jag vara med i P3 Live precis. Det kändes som att det var lika bra att nå ut till hela svenska folket på en gång, skrattar Andrea. 

För nu är äntligen nytt material ute. I dag släpper Firefox AK ep:n A new shape med fem melankoliska elektronika-poplåtar. Själv menar hon att den största förändringen från tidigare är texterna. En av de stora förändringar i det privata livet är att Andrea har fått två barn sedan senast, vilket har påverkat hennes låtskrivande, menar hon. 

– Man börjar reflektera mycket över hur man formar någon annan person när man får barn. Det tycker jag att låtarna handlar om ganska mycket. Men framför allt tycker jag att texterna betyder så mycket mer nu. Jag har bearbetat dem mer och de känns mer angelägna. Även musikaliskt tycker jag att det känns väldigt ärligt, inte lika konstlat. Tidigare har jag nog känt mig lite ängslig. Nu är jag mer tillfreds.