På frågan om vad som hände för sju år sedan, då bandet plötsligt tystnade, blir deras svar enkelt. Livet hände för medlemmarna i Tiger Lou.
– Vi hade under ganska många år bandet som vår huvudsakliga sysselsättning. Men de enda perioderna det ekonomiskt gav utdelning som ett heltidsjobb var då vi turnerade, säger Rasmus Kellerman som är bandets låtskrivare och drivande motor, över en bullfika på en innegård i Aspudden, i södra Stockholm.
På traditionellt maner byggde Tiger Lou upp sin följarskara samt svetsades samman som band genom att ständigt vara ute och spela live ihop.
– Alla i bandet lade livet lite på pausläge under de år vi hade Tiger Lou som vår huvudsakliga sysselsättning. Runt 2009 var vi alla sugna på att göra något annat, säger Rasmus Kellerman.
Sedan dess har samtliga bandmedlemmar utom en hunnit med att skaffa sig minst ett barn. Och i och med att barnen alltid bör vara prio ett, har de i dag en helt annan familjesituation att ta hänsyn till då reptillfällen, studiotider och turnéer ska bokas in.
– Vi gjorde först ett par enstaka gig, för att se om det fortfarande var roligt. Det tyckte vi, så då började vi hänga i replokalen igen, precis som man gjorde när man var i 14-årsåldern. Det var som att återupptäcka en gammal favoritskjorta. ”Fan vad skön den var”-liksom, säger Rasmus Kellerman.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nytt fokus
Det nya albumet har tagit två och ett halvt år att färdigställa, men i faktisk arbetstid rör det sig inte om mer än sammanlagt två och en halv vecka, förklarar Rasmus Kellerman.
– Jag har två barn under fem år i dag, så det är inte varje dag man går till studion vid nio på kvällen, full av energi. Fokus i livet har flyttats över till barnen på ett jättefint sätt, vilket har inneburit att jag blivit mindre självcentrerad. Men det har säkert även att göra med att jag blivit äldre, säger han.
Frågan är hur den nya livssituationen påverkat Tiger Lous låtproduktion och sound. Bandets tidigare alster har genomgående beskrivits av musikkritiker och fans som introverta och melankoliska. Undertecknad, som enbart hunnit lyssna igenom den nya singeln Undertow, anar en viss förskjutning mot ett lättare och ljusare musikaliskt landskap.
– Men då har du bara hört en låt. Resten av skivan är avsevärt mörkare, säger Rasmus Kellerman och skrattar, med munnen full av kanelbulle.
Skrivandet och producerandet av Tiger Lous låtkatalog har sedan första stund varit signerat Rasmus Kellerman. Och så är det även på det nya albumet The Wound dresser.
– Jag är uppvuxen på 90-talet med två syskon som är sex och åtta år äldre än mig. De var båda musiknördar och lyssnade uteslutande på brittiska band som The Cure, Ride, Depeche Mode och Slowdive. Jag blev stöpt och formad i den melankolin, säger Rasmus Kellerman.
Sitt första band, The Womb, hade han tillsammans med sin kompis Viktor, redan när han var tio år gammal.
– Vi var inspirerade av band som Skinny Puppy, Nitzer Ebb och Front 242. Då vi skrev låttexter hämtade vi ord ur Viktors pappas läkarlexikon, ord som oxymoron och ovulation. Vi hade ingen aning om vad de betydde men tyckte att det lät hårt och kallt, vilket passade fint till vår råa industrisynth, säger Rasmus Kellerman.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Säcken knöts ihop då den sista av låtarna till Tiger Lous nya album spelades in i Los Angeles hos Sean Beaven, som var studiotekniker åt Nine Inch Nails på det banbrytande industrisynthalbumet The Downword spiral.
– Jag var i Los Angeles på semester när jag kom på idén och ringde över vår trummis Pontus Levahn från Sverige. Pontus har varit mitt kreativa bollplank och min medproducent under arbetet med The Wound dresser. Samarbetet med Sean Beavan flöt på väldigt bra, säger Rasmus Kellerman.
