Den eritreanska regeringen stängde ner fria medier i landet 2001. Dawit Isaak, som 2001 hade sin familj i Sverige sedan ett år, var redaktör på den oberoende tidningen Setit och tillsammans med honom fängslades elva andra journalister. Enligt Reportrar utan gränser antas bara tre vara vid liv idag.
Ghirmay Yohannes kom från Eritrea till Göteborg som fristadskonstnär 2016. Han har bland annat skrivit ”De försvunna drömmarna” som bokförlaget Korpen gett ut på tigrinja. Nu har han sammanställt texter till ”Tid” i samarbete med Pen Eritrea och tidskriften Ord och Bild. Den handlar om vad som hände med journalister, dramatiker och redaktörer, vad de gjorde och vilka de var.
Berättelser från fängelset
Tidskriften går att läsa på tigrinja, svenska och engelska och förhoppningen är att den ska få fler att uppmärksamma den akuta situationen för människor i Eritrea. Ghirmay Yohannes medverkade på invigningen av årets bokmässa och på lördagen finns ytterligare ett tillfälle att lyssna till honom.
I tidskriften har han skrivit om sin vän Tesfagiorgis Habte, som var författare och krönikör.
Han citerar där vännens upplevelse från de fyra år i fängelse som han sattes i för att han påstods ha kontakt med en oppositionell radiokanal.
”Min tillvaro i en ensam cell är deprimerande. Cellen har varken ljus eller frisk luft. Vi får bara vistas utomhus ett par timmar om dagen, och då står vi i kö och turas om att röra på oss. Denna rutin upprepas även om du är sjuk. Jag minns en gång jag blev magsjuk och hade diarré, jag bad vakterna att få gå på toaletten men de sa åt mig att använda samma tallrik som jag har när jag äter, och som vi bara får diska en gång om dagen. Sadismen och övergreppen inom det eritreanska fängelse-systemet är så omfattande att det är svårt att ta in.”
Reportrar utan gränser har placerat Eritrea på sistaplats över 180 länder rankade efter pressfrihet. Elva eritreanska journalister sitter idag i fängelse utan tillgång till advokat eller rättegångar.