BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Många frågar ofta om jag kände honom eller henne. De förstår inte att i New York på den tiden kände alla varandra. Det var ingen stor grej. För mig var konserterna ett jobb, men jag kände alla personligen. Vi pussades på kinden och satt och pratade hela kvällarna.
Han tonar gärna ner sin betydelse. Mannen som arrangerade Bob Dylans allra första konsert inför betalande publik (52 stycken kom) och som var en spindel i det amerikanska folkmusiknätet under lång tid.
Drivit butiken sedan 1986
I början av 1970-talet flyttade han till Sverige och sedan 1986 har han drivit Folklore Centrum här på Wollmar Yxkullsgatan. Lokalen har ett av världens mest omfattande bibliotek för folkmusiklitteratur. För den som är intresserad av folkmusikens rötter, beatnikkulturen eller bara vill gå en tur längs minnenas allé är det en guldgruva. Men det är färre och färre besökare som hittar hit nuförtiden.
– De flesta av mina gamla stamkunder är döda nu. Förr i tiden kände jag alla musiker, nu känner jag nästan ingen längre. Allt handlar bara om pengar. Det är tråkigt. Här i Sverige är det som om ingen vet vem jag är, och även om de känner till mig så ser jag dem aldrig. De säger att de är blyga. Jag kan knappt säga ordet. Blyg. Jag hatar det ordet, säger Izzy på svengelska.
Han berättar om hur området har förändrats på de 30 år han har drivit sin butik vid Mariatorget.
– Söder har förändrats mycket sedan dess. Vanligt folk som jag bor inte här längre. Alla nya ställen som öppnar upp är likadana. Maten, klubbarna, allt är så likriktat. Mitt ställe är en av få platser där folk bara kan komma in och hänga.
Rabatterad hyra
Att han över huvud taget har råd med en fin butikslokal i ett av Stockholms mest attraktiva områden beror på att han får kraftigt rabatterad hyra.
– Jag betalar mycket mindre än marknadsvärdet. En sådan här lokal är värd miljoner kronor. Jag betalade några hundralappar. På den tiden fanns det väldigt många tomma platser häromkring. Jag är den enda som är kvar här sedan dess och om jag flyttar ut så kommer någon annan in och betalar sex gånger mer än jag.
En kvinna kommer in och frågar om det går att köpa biljetter till konserten med vismusikanterna Elona Planman och Maria Lindström ett par dagar senare. Izzy skiner upp.
– Vanligtvis brukar folk komma sista minuten. Du är den första som köper biljett, säger han och skriver på en papperslapp: "2 tickets. Paid. 200 kronor. Come in time!".
– Är det här biljetten? undrar kvinnan.
– Ja, det är biljetten, vare sig du gillar det eller ej. Jag har alltid gjort det på det här viset, säger Izzy och försöker få ordning på växelpengarna.
Han är 88 år gammal nu och vissa saker tar lite extra tid ibland. Men han känner sig inte gammal och har inga planer på att lägga av.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Nej, min kropp känns fortfarande som 20–30–40 år gammal inuti. Jag mår bra och jag kommer att fortsätta här.
De senaste veckorna har Izzy Young figurerat i medierna igen. Anledningen är naturligtvis att den gamla vännen Bob Dylan har tilldelats Nobelpriset i litteratur.
– Big fucking deal! Han borde ha fått det för många, många år sedan. Jag blev inte förvånad och jag tror inte att han blev förvånad heller. Jag har inte träffat honom på så lång tid nu. Det är säkert 6–7 personer som har frågat mig om det här redan, skrattar Izzy.
Är du trött på att prata om Dylan?
– Jag bryr mig faktiskt inte.
För ett par år sedan försökte du sälja två originaltexter av Bob Dylan på auktion för 100 000 dollar.
– Ja, jag sålde dem till slut och jag fick väldigt mycket pengar, men jag minns inte den exakta summan nu. Du får fråga min dotter, hon har koll på allt åt mig numera. Jag hade säkert kunnat få mycket mer, men jag var väldigt pank och det var mer pengar än jag hade haft på lång tid.
"Pretty damn bad"
Vi börjar prata om amerikanska valet. Izzy följer med så gott han kan, men säger att han inte förstår vad som pågår nu.
– Ingen verkar förstå vad som sker. Det har varit liknande politik i vissa delstater i södern tidigare, men inte på det här sättet. Inte som med Trump.
Kommer du att rösta?
– Ja, jag måste rösta. Ibland känner jag att det inte spelar någon roll. Men nu måste jag. Jag kommer att rösta på Hillary, inte för att jag gillar henne utan för att stoppa Trump. Det är något som är så totalt fel. Det är första gången jag inte förstår alls vad som händer. Mina amerikanska vänner skriver till mig och de förstår inte heller. Det är pretty damn bad, säger Izzy och berättar att han ibland har gått på valvaka på amerikanska ambassaden.
– Jag blir alltid inbjuden till de där festerna. Det är stentråkigt. Du vet hur tråkiga de är. Men jag kanske ska gå dit nu ändå, vi får se.
– Förr om åren brukade det vara politiska möten här. Det var ett av få ställen där vänsterfolk från alla olika läger kunde samlas utan att bråka, säger Izzy Young och ler åt ännu ett minne av sig själv som spindel i nätet för människor.