Vissa saker måste han och frun Gunilla göra: Handla, gå till läkaren och träffa det yngsta barnbarnet då och då. Men allt görs med stor försiktighet.

– Jag blir inte deprimerad, men lite klanglös. Pandemin invaderar hela vardagen. Jag kan till exempel inte skriva eller börja tänka i termer av en ny roman, säger författaren.

Hur känns det?

– Om inte ens Joyce Carol Oates kan skriva romaner under pandemin, då får man faktiskt ursäkta sig, skrattar han.

Och det finns uppenbarligen sådant som Theodor Kallifatides gärna vill diskutera i text. Den aktuella frågan om religiösa och privata skolor är ett aktuellt exempel. Och när ämnen som språkförståelse och debattklimat kommer på tal tänds omedelbart en gnista i hans röst.

– I dag verkar det inte ses någon skillnad mellan att framföra kritik och att förolämpa. Vissa jämställer uttalanden som ”jag tycker att din klassanalys är förlegad” med ”du är en jävla kossa”. Jag tycker inte att det ska vara så, säger han.

Vilken politisk ambition har du med dina texter i Dagens ETC?

– Jag är på vänstersidan av socialdemokratin och har alltid varit. Jag insåg tidigt att alla närauktoritära ideologiska byggnader inte är något att eftersträva. Socialdemokratins grundidé, att reformera samhället på fredligt sätt i samförstånd mellan klasserna så gott det går – det är nästan den enda framkomliga vägen. En väg där vi garanteras både frihet och någon så när rättvisa, och där vi inte riskerar att få våra huvuden avkapade, säger han.

Frihet och rättvisa

Som författare och filosof har Theodor Kallifatides präglats i grunden av uppväxtens Grekland, ett land under tysk ockupation, med inbördeskrig, hög arbetslöshet och förföljelse av både fascister och nazister. Detta har gjort att hans två politiska kärnidéer är frihet och rättvisa - och hur man kan kombinera dessa i byggandet av ett samhälle.

– Det går inte att maximera både frihet och rättvisa samtidigt, och det går inte att maximera den ena på bekostnad av den andra. Det enda du kan göra är att försöka hitta kompromisser så att du har tillräckligt med frihet och tillräckligt med rättvisa, säger han.

Medlem i Reformisterna

Sedan en tid är författaren medlem i den socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Här betonas rättvisa, ett begrepp han tycker har hamnat i skymundan.

– Jag tror varken att maximal frihet eller maximal rättvisa fungerar. Jag tror på en värld där vi kan vara lite friare men som också är en rättvisare värld.

Han förtydligar att en rättvisare värld också är en friare värld.

– Men att tala om en fri värld när den ena vältrar sig i miljoner och den andre föds i en hink av en narkotikaberoende mamma, det är en vidrig illusion. Människor har inte samma villkor.

Du är 82 år. Hur har du ändrats som politisk person med åren?

– Som yngre var jag lite mer hängiven utopiska tankar, till exempel maximal rättvisa och fullständigt jämlika förhållanden. Jag hade missat att sådant bara kan genomföras genom att det uppstår en ny orättvisa, en ny härskande klass och övermakt som påtvingar dessa förhållanden. När jag avstod från den påtvingande makten hittade jag en annan politisk hemvist, och då blev jag någon slags socialdemokrat. Jag tror på fredligare former med målet att skapa ett jämlikt samhälle.