Det är den inte riktigt. 

Tonerna är lagda i rejält feta ackord som vill ta vid där Christopher Nolan lämnade den maskerade hämnaren efter sin trilogi för tio år sedan. Men även om bågen är ambitiöst spänd så når pilen inte riktigt de höjderna. 

Visuellt är ”The Batman” fantastisk. Gotham har aldrig varit mörkare och regn­igare och regissör Matt Reeves slår huvudet på spiken vad gäller känslan i filmen. Den är så mörk och ”gritty” och Batmans nemesis den här gången, The Riddler, så mycket fullblodspsykopat att tankarna snarare går till David Finchers ”Seven” än alla snedsteg vår spets­örade hjälte har utsatts för (hej hej Ben Affleck) sedan Nolans filmer.

Det som gör att ”The Batman” inte blir riktigt så bra som den liksom vill vara, är istället handlingen. Det här är ingen reboot i vanlig bemärkelse. Vi slipper följa hur Bruce Wayne förvandlas till mörk hämnare ännu en gång. Istället hoppar vi på när han redan hållit igång i två år. Robert Pattinson är en yngre, lite vårdslösare, och tydligt riden av inre demoner – Batman. Trots att han känns lite väl emo, den utsmetade kajalen gör sitt till där, både med och utan mask, så gör han rollen bra. 

Men rätt snabbt blir handlingen rörig. Parallellt med massmördaren The Riddlers påhitt, som direkt pockar på fladdermusmannens uppmärksamhet, så är det korrupta poliser och höga tjänstemän, ett maffiasyndikat, en hämnd­historia för Zoë Kravitz Catwoman som därför jobbar på en lönnklubb där ovan nämnda strålar samman, och genom det blir hej och tjenis med Batman. Allt har även en hel del att göra med Waynes mördade föräldrar, så det blir lite personligt. Filmen, och jag som tittare med den, tappar fokus på vilken sido­historia det egentligen är som ska föra oss framåt. Det blir helt enkelt onödigt komplicerat istället för engagerat. 

Det är synd, då så mycket i film­en är helt rätt. Jag älskar detaljer som när Batman faktiskt får halta iväg när han fått spö, att han svajar till med viss fasa vid ett högt stup eller hur det läderknarrar i högtalarna när han vrider på huvudet. Allt sådant där ger känslan av en mänskligare superhjälte, och det har alltid varit Batmans charm. Han är en vanlig människa, om än med en superförmåga i sin besatthet. Det där har flera serietidningsförfattare gjort nummer av förr. Hur mentalt stabil är Bruce Wayne egentligen? En mång­miljardär som väljer att spöa upp folk i en rejält påkostad Halloweenkostym...

”The Batman” bjuder även på ett potpurri av nygamla karaktärer i ny tappning. Det är rätt kul med nya versioner av nämnda The Riddler, Cat­woman och även The Penguin. Men det är så mycket annat som pågår så det blir inga djupare personporträtt, trots att filmen klockar in på strax under tre timmar.