Citatet ovan är hämtat från Shoshana Zuboffs ”Övervakningskapitalismen. Vid maktens nya frontlinjer” som just kommit på svenska, i översättning av Ola Nilsson. Att det handlar om Stalin kan tyckas märkligt, med tanke på att bokens ämne är den nya ekonomi företag som Facebook och Google skapat. Men Zuboffs poäng är inte att jämföra Mark Zuckerberg med diktatorn, utan hur svårt det är att identifiera och analysera en ny form av makt. 1939 var inte Stalin ett exempel på ”totalitarism” och historiens största hot mot civilisationen utan ... medarbetarinflytande. Innan du dömer dåtidens människor: spola tillbaka bandet till 2010 och tänk på hur du själv uppfattade Zuckerberg och Facebook. Visst kunde man ha sina invändningar mot företagets algoritmer. Men 2010 var Facebook inte symbolen för skatteflykt eller beteendemodifiering – utan för den arabiska våren.
Att vi idag ser Facebook och Google och deras exempellösa maktutövning i klarare ljus beror till stor del på Soshana Zuboff. Ända sedan hon började utveckla sina teorier om övervakningskapitalism i Frankfurter Algemeine Zeitung 2013 har bilden klarnat. Idag är hennes inflytande så monumentalt att nästan alla seriösa böcker om techföretagen måste förhålla sig till henne. De senaste årens två bästa reportage – Rana Foroohars ”Don’t be evil” om Google och Shera Frenkels & Cecilia Kangs ”Facebook – den nakna sanningen” – lutar sig tungt mot Zuboff. Eller rättare sagt: de talar Zuboffska. För ”Övervakningskapitalismen” utvecklar ett nytt språk för att beskriva företagens aktiviteter. Kanske skulle man kunna beskriva det som en sorts marxistiska med en cybergpunkig dialekt.
Kvar blir ett skövlat landskap
Zuboffs teori har en genial enkelhet över sig. Allt i hennes tankevärld kretsar kring det ”beteendeöverskott”, som Google upptäckte i slutet av 00-talet. Företaget lagrade allt, inte bara vad du sökte på utan hur länge du läste, vad du suddade ut, hur dina associationsbanor gick. Om du inte fyllde i ett formulär var det lika intressant som om du gjorde det – överallt fanns dina ”digitala brödsmulor”. I Zuboffs berättelse är det Google som inser hur denna överskottsdata kan renderas, förpackas och auktioneras ut till andra företag. Facebook utvecklade sedan konceptet genom att modifiera beteendena. Resultatet är, enligt Zuboff, en behavoristisk mardröm. ”Om det är gratis är det du som är produkten” är ett vanligt talesätt. Men Zuboff visar att vi snarare är blommande åkrar som techföretagen skördar. Kvar blir ett skövlat landskap där Facebook och Google sår sina genmodifierade grödor.
Mest skrämmande med Zuboffs bok är när hon blickar in i framtiden. Med ”sakernas internet” kommer techindustrin att gå djupare och djupare i våra inre landskap. Med Googles ”smarta hem” kan företaget kräva att du godkänner ett närmast gränslöst utauktionerande av ditt privata liv – annars slutar värmepumpen att fungera. Om du inte betalar försäkringen på din bil kan Google stänga av den och ge GPS-koordinaterna till indrivare. Och vad sägs om en smart vodkaflaska som övervakar dig på fyllan? Vem i hela världen skulle uppfinna en sådan, tänker ni? Men produkten finns redan. Övervakningskapitalisterna marscherar rätt igenom våra jag i jakt på det fiktiva kapitalet. Ackumulera! Ackumulera! lyder deras budord.
Men Zuboff nöjer sig inte med precisa beskrivningar av techföretagens affärsmodeller. Hon beskriver också en helt ny form av kapitalism – rentav en ny modernitet. Och det är här problemen börjar uppstå. Zuboff liknar jakten på beteendeöverskott vid det Marx kallade ”ursprunglig ackumulation”. I ”Kapitalet” betecknar termen inhägnandet av allmänningar i 1500-talets England, vilket ruinerade fårbönder. På samma sätt, menar Zuboff, sysslar techföretagen med privatisering av våra data. Liknelsen skevar dock. Om Google registrerar att jag gillar ekologisk yoghurt så betyder det inte att företaget ”knycker” beteendedata – jag kommer fortfarande veta att jag gillar ekologisk yoghurt efter att företaget sålt informationen. Och att jämföra denna ”stöld” med den ”blod och eld” som 1500-talets privatiseringar ledde till är magstarkt.
Men det problematiska slutar inte där. Zuboff tycks mena att under övervakningskapitalismen har jakten på beteendeöverskott ersatt den gamla ackumulationslogiken. ”Tycks” skriver jag, för ”Övervakningskapitalismen” är en 700 sidor lång, associativ och poetisk essä som ofta säger emot sig själv. Som läsare blir man konfunderad. Är striden mellan arbete och kapital drivkraften eller inte? Och hur påverkar övervakningskapitalismen den gamla maktkampen? Zuboff svarar aldrig på frågorna, eftersom hon aldrig reder ut dem.
Kapitalism utan arbetare
”Övervakningskapitalismen” säger mycket om övervakning – men nästan ingenting om kapitalism. Och det lilla Zuboff säger om den är banalt: i hennes värld betyder kapitalism varor, marknader och konsumenter. Arbetare tycks knappt existera och inte heller den dialektik som produktionssystemet skapar. Det är till exempel talande att Zuboff ägnar hundratals sidor åt övervakningstekniken i Googles smarta hem men inte en rad åt övervakningstekniken i Amazons lager. Och när hon skriver om motstånd handlar det inte om fackföreningarnas allt intensivare aktivitet inom gig-ekonomin – utan om konstnärer som designar silikonmasker mot ansiktsigenkänning.
Som den professor emerita vid Harvard Business School hon är drömmer Zuboff om en mera välvillig kapitalism. Den ekonomiska utvecklingen är inte ödesbestämd, understryker hon. En affärsmodell byggd på beteendemodifiering kan ersättas av en där beteendedata förbättrar produkterna åt kunderna. Det låter ju bra. Men betänk att om Google och Facebook symboliserar den första så symboliserar Amazon den andra. Som Evgeny Morozov påpekat i en skarp essä är dess Kindle utformad för att efterhand ge bättre boktips – och all beteendedata stannar inom koncernen. Likaså är Uber ett företag av det andra slaget. Missförstå mig inte: jag betvivlar inte att Zuboff avskyr dessa moderna slavdrivare. Men hon skriver ingenting om dem, för i hennes version av kapitalismen står konsumenten – snarare än arbetaren – alltid i centrum.
Med detta sagt är ”Övervakningskapitalismen” ändå en viktig bok. För den som vill förstå faran i att monopolföretag samlar otroliga mängder data är det en viktig pamflett. Och Zuboff har inte fel när hon slår på stora trumman: företag som Google och Facebook hotar verkligen våra demokratier och vårt privatliv så som vi känner det. Men för den som vill gå ner i det Marx kallade ”produktionens hemliga verkstad” i det industrialiserade internets tidsålder finns bättre böcker. Till exempel Nick Srniceks ”Platform Capitalism” eller Evgeny Morozovs ”The Net Delusion”. Förhoppningsvis kommer även de på svenska.
