Teatralt och plottrigt om drottning Kristina

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du har läst?
Swisha en peng till: 1231480870

Den nya kostymfilmen av Mika Kaurismäki lutar sig hårdast mot de teorier som menade att Kristina var lesbisk och att kulturell svältföddhet fick henne att abdikera, konvertera till katolicismen och flytta till Rom. Tyvärr kan inga goda förutsättningar rädda plottrigheten i The Girl King.

Kristina (här gestaltad av Malin Buska) fostras enligt samma villkor som männen, med skaffar sig en rejäl bildning. Bakgrundsstoryn är tyvärr sketch­artad och känns som ”något som vi måste ha med” innan handlingen hastar vidare. Historien om Kristinas tonår hade varit intressant att se mer av.

Kaurismäki är också ganska ointresserad av Kristinas roll i det ärvda 30-åriga kriget. Kristina håller tal om fred men är offensiv när kriget passar hennes syften. Det verkar mest fungera till hennes fördel då hon kan skicka iväg flera av slottets kandidater till sitsen som kung, fortsätta smyga runt med sin hovdam Ebba Sparre (Sarah Gadon) och brevvävla med Descartes ifred.

Det är ofta där The Girl King landar, i drottningens kamp mot hovets konservatism, strikta lutheranska läror och i hennes förbjudna romanser.

Den finske regissören är åtminstone inte knusslig med dåtidens äckel. En de bästa scenerna visar hur en ung Kristina tvingas säga godnatt till sin faders balsamerade lik och hur filosofen Descartes dissekerar en mänsklig hjärna, när han är på besök i Stockholm.

Skönt att slippa ytterligare en generisk kostymfilm om något gammalt krig där ”ära” och annat trams ska upprätthållas, men The Girl King blir som bäst en taffligt ihopsatt pjäs med filmiska inslag, inspelad i något gammalt slott som luktar turistattraktion. Varför skulle någon, i en tid efter något så lyxigt som Game of Thrones, vara intresserad av ett 1600-talslajv som ser ut att vara producerat för svensk tv på 90-talet?

Det teatrala överspelet var förstås väntat, men att svenska och finska skådespelare tvingas använda fejkad brittisk dialekt låter ungefär som att skära sönder en porslinstallrik med gaffel och kniv. Om det är ett försök att hitta en internationell marknad önskar jag varmt lycka till, det kommer behövas.