Teatersufflösen blev poetstjärna

Teatersufflösen roll är att inte synas, men i musikföreställningen ”Jag lever i konsekvensen” är det Alma Kirlic som står i rampljuset. Hon är huvudpersonen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Numera har hon en lång erfarenhet av att uppträda. Hon började skriva dikter redan som barn. Till Sverige kom hon som 15-åring. I Uppsala hittade hon spoken word-scenen. En mängd kulturprojekt har följt på det. Nyligen framträdde hon på Stockholms internationella poesifestival.

Skrev en dikt om dagen

Föreställningen ”Jag lever i konsekvensen” är ett resultat av en Berlinresa förra sommaren.

– Jag skulle leva det romantiska författarlivet och skriva på ett annat projekt. Jag var där helt ensam, gick runt i Berlin och en massa tankar väcktes.

Hon började skriva dikter. En dikt om dagen, det blev en massa dikter.

– De bara kom. Historien finns så närvarande där. ”Jag lever i konsekvensen” är någon sorts resa i tid och rum. Som ett efterskalv av det som hände för 50 år sedan. Allt som hänt tidigare och som påverkar oss, men vi kanske inte har förmågan att överblicka.

Det handlar om Europas historia, framför allt från andra världskriget och framåt. Sin pappa förlorade Alma Kirlic i kriget 1993. I ”Jag lever med konsekvensen” finns både verkliga och fiktiva karaktärer. Alma skriver bland annat om sin morfar.

Delvis självbiografisk

Dikterna har tonsatts av Girilal Baars och Thommy Wahlström. Förra året sattes föreställningen upp på Köttinspektionen. På tisdag och onsdag gör hon gästföreställningar på Stadsteatern.

Det finns något extra laddat med att vara på stadsteaterns scen.

I Alma Kirlics debutroman ”En svensk kändis” får läsaren en inblick i teaterlivets baksidor, om subtila signaler och osynliga maktstrukturer som bokens jag, teatersufflösen, upplever.

– Hela romanen är delvis självbiografisk. En del har hänt, en del är fiktion. Den är baserad på min tid som sufflös på Uppsala stadsteater. Men ingen av karaktärerna är baserade på någon riktig person.

I boken från 2015 skriver Alma Kirlic bland annat:

”Jag går från teatern med en välbekant känsla av skam. En skam över att vara i otakt.” (…) ”Jag måste lära mig att ta så lite plats jag bara kan, tänker jag och kliver ut genom teaterns portar.”

Alma Kirlic kommenterar:

– I boken valde jag bort allt som var för mycket. Jag valde att skriva om små saker, det ger mer effekt att berätta om saker som inte sticker ut för mycket, men som bildar ett mönster.

Djupt berörd av skådespelarupprop

I spåren av #metoo har kvinnor och ickebinära personer inom flera branscher gjort upprop mot sexuella övergrepp och trakasserier som sker i arbetslivet. Skådespelarnas upprop #tystnadtagning berörde Alma Kirlic djupt.

– Jag var helt oförberedd när jag såg första artikeln i Svenska Dagbladet. Jag bröt ut i gråt. Jag blev jätteberörd. Samtidigt känns det så himla skönt att äntligen, äntligen vågar man prata om de här sakerna. Och vilken kraft det finns i kollektivet!

Hon har själv utsatts för ”verbala saker” inom teatern.

– Jag upplevde teatern som en värld där det rådde tystnadskultur, där man accepterade hierarkierna.

Efter branschuppropen, vad hoppas du ska hända nu?

– Som många andra hoppas jag att vi ska våga prata om övergrepp. Nu blir faktiskt kvinnor trodda och det är en läkande upplevelse, säger hon.