Över 900 platser över hela Sverige har de besökt under de drygt 45 år som de har turnerat med sina föreställningar, och snart är det dags för Mary Stoor och Mats Nolemo att ge sig ut på vägarna igen. Idén till Friteatern föddes på Riksteatern i början av 70-talet.
– Vi var ett gäng skådespelare som jobbade med väldigt fysisk teater där både röst och kropp fick ta plats, vi ville komma nära publiken när vi spelade. 1973 bröt vi oss loss från Riksteatern och blev en fri teatergrupp, berättar Mary Stoor.
Ville söka upp publiken
Att Friteatern blev en grupp som gjort till sitt signum att spela teater på små orter i hela Sverige var både en slump och en intention.
– Vi tyckte att det var vi som skulle söka upp publiken, inte att de ska behöva åka flera mil för att söka upp oss. Sen slumpade det sig så att vi fick erbjudande om att göra en turné på 30 föreställningar i Härjedalen och efter det var vi fast! Det var fantastiskt, ett helt nytt sätt att spela teater på som vi ville fortsätta med. När man spelar på mindre orter, ofta i ett Folkets Hus eller på en liten bygdegård, blir det nästan alltid fullsatt, alla i publiken känner varandra och det brukar bli fantastiska publikmöten för oss. Vi kommer så nära varandra, säger Mats Nolemo.
Han är själv uppvuxen i en liten ort mellan Söderhamn och Bollnäs och menar att det är viktigt även ur ett kulturpolitiskt, demokratiskt perspektiv att tillgängliggöra teater och andra kulturuttryck för de som bor i glesbygden.
– Jag minns själv hur mycket det betydde för mig som tonåring att kunna se filmer på Folkets Hus, fast jag bodde långt från stan. Många av våra pjäser har utspelat sig på landsbygden och det är också en viktig aspekt, att den som bor på landet eller är ovan vid att se teater kan känna igen sig i det som gestaltas på scenen, säger Mats Nolemo.
Slå hål på myter
Han får medhåll av kollegan Mary Stoor som beskriver den nära relation de har fått med publiken på glesbygden genom åren.
– Vissa byar har vi besökt över tjugo gånger med olika pjäser. Vi känner igen dem i publiken och de oss. Många gånger får vi även inspiration till en ny föreställning efter att ha fått höra personliga berättelser från människor publiken.
Mary Stoor menar att det fortfarande finns många fördomar och idéer om de som bor på landsbygden.
– Jag har en speciell förkärlek till Norrbotten och särskilt de norrbottniska männen, som av många kallas norrlänningar. Det finns en myt om dem, att de skulle vara så inbundna och tystlåtna. Men det stämmer inte, de öppnaste människor jag har träffat bor faktiskt i Norrbotten! Min erfarenhet är att männen där kan prata om väldigt personliga saker, dela med sig av funderingar om livet och vara öppna med sina känslor. Så den där myten om tysta norrbottningar vill jag verkligen slå hål på, säger hon.
Friteatern hade fram tills för drygt ett år sedan sin hemmascen och produktionskontor på den anrika Teater Bristol i Stockholms-kommunen Sundbyberg. En fast punkt i allt turnerande och en egen scen dit de också bjöd in andra musik-, dans och teatergrupper.
– Efter ett maktskifte i Sundbybergs Kommun blev vi av med vårt hyresbidrag, det var ett väldigt tungt nederlag för oss. Vi började hyra lokalen, som är en gammal bio från början, redan 1977 och har under alla dessa år fått stöd av Socialdemokraterna i Sundbyberg som tyckte det var viktigt med en lokal teater. Men när Miljöpartiet gick över till Alliansen i förra valet så ändrades den politiska majoriteten, då drogs vårt stöd in och vi tvingades flytta, berättar Mats Nolemo.
Livets mening
Numera har teatern replokal och kontor på Folkets Hus i Sala, och det är här den nya föreställningen ”Livets mening” håller på att ta form.
– Regissören Martin Lindberg beskriver det som att pjäsen står på tre ben; en del handlar om ett gammalt syskonpar i vår ålder, en annan del är berättaren som för handlingen framåt, och sen en tredje del där fragment ur mitt och Mats personliga liv sprängs in. Den handlar om avgörande val och parallella funderingar om livets mening, säger Mary Stoor.
Efter nästan ett halvt sekel av turnerande i hela Sverige har Friteaterns grundare upplevt otaliga möten med människor från olika delar av Sverige. Mats Nolemo minns särskilt ett möte som blev början på en vänskap.
– Vi skulle spela i Norrbotten, i en liten by som heter Purnu. I den byn fanns en äldre samisk kvinna. Hon hade fått höra att vi - en teatergrupp från Stockholm, skulle komma och var väldigt nyfiken. Hon gläntade på dörren och kikade ut på teatergruppen, men stängde den sen igen. Det upprepade sig några gånger och till slut gick jag dit, knackade på och när hon öppnade gav jag henne en kram och bjöd in henne till vår föreställning. När vi sedan skulle spela fanns en tom stol på främsta raden, den var reserverad för henne. Men vi fick vänta på henne, det visade sig att alla i byn visste att hon inte använde klocka och tog tid på sig för att göra sig fin inför kvällens teaterföreställning. Till slut kom hon och föreställningen kunde börja, något försenat, säger Mats Nolemo.
