Med en bakgrund som dessutom innefattar det rosade 90-talsprogrammet ”Elbyl”, slIpade samhällsdokumentärer som ”Gitmo” och ”Sacrificio” och ett knippe omutliga informationsfilmer om allt från arbetsrelaterad ohälsa till säkert sex, har Tarik Saleh ett minst sagt eklektiskt cv att luta sitt filmskapande mot.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att Tarik Saleh, vars far är från Egypten och som själv också bott där i perioder, nu ger sig på en osmickrande närstudie av landet ter sig efter de senaste årens egyptiska samhällsutveckling rätt naturligt. ”The Nile Hilton incident”, som är inspirerad av en verklig händelse och i vintras belönades med juryns stora pris vid Sundancefestivalen, flätar på ett intrikat sätt samman sin verklighetsbaserade mordgåta med att ta temperaturen på det egyptiska samhället dagarna innan startskottet för 2011 års revolution.
Här spelar Fares Fares den kedjerökande polisen och änklingen Noredin, som med sin farbror som chef glider med i det genomkorrupta egyptiska polisväsendet där mutor är mer regel än undantag. På tv:n flimrar bilder från den tunisiska jasminrevolutionen förbi, samtidigt som Noredin tvingas ta hand om sin sjukliga pappa. När en kvinna hittas med halsen avskuren på Kairos fashionabla hotell Nile Hilton, avfärdas fallet raskt som ett självmord av Noredins överordnade. ”Det här ska behandlas med silkesvantar” uttrycker en utredare lakoniskt, medan en annan äter sin beställda hotellmat med frisk aptit strax bredvid den blodiga kroppen.
Men, som Noredin frankt uttrycker det, är det knappast realistiskt att begå självmord genom att själv skära av sig halsen. Dessutom finns där ett vittne, städerskan och daglönaren Salwa (Mari Malek), som istället för att gå till polisen blandas in i ett riskfyllt utpressningsförsök. Och trots att Noredin inte exakt är vad man skulle kalla en helyllepolis, kan han inte släppa fallet utan börjar i tysthet göra egna undersökningar som i sin tur leder allt högre upp i den korrumperade samhällstrappan. Samtidigt stiger temperaturen på gatorna och i folkleden.
”The Nile Hilton incident” är en minst sagt stilsäker film, som inleds med tjusigt tillsnirklade arabiska förtexter och ramas in av ett rasande vackert foto signerat Pierre Aïm, fotografen bakom den svartvita 90-talsklassikern ”Medan vi faller”.
Krister Linders ödesmättade syntmattor till melodier utgör dessutom den perfekta bakgrunden till filmens sjaskiga mordhistoria, och att enbart cigarettkontot torde ha uppgått till månadsmatbudgeten för en svensk småbarnsfamilj inger respekt för den konstant bolmande ensemblen. Kort sagt dras man som åskådare snabbt in i filmens genuint täta atmosfär, där varje grådaskig nyans av polisstationen och minaretutrop i gatans ljudbild fyller sin alldeles egen funktion, och att sympatisera med Noredins värnlösa hundögon och sisyfossträvanden är inte särskilt svårt. Däremot blir tempot – som i sig räcker långt – lite väl jämntjockt efter ett tag.
Med facit i hand får hur som helst den sorgligaste kontentan av filmen inte sägas vara dess mordoffer, utan snarare hur all denna uppladdning, denna lovande revolutionära frustration de facto ledde till – nada. Utöver att bli kvitt den mångårige envåldshärskaren Hosni Mubarak är Egypten av i dag i stort sett samma land som för sex år sedan, och lite pekar på förändring inom den närmaste framtiden – i synnerhet som filmteamet av hänsyn till medverkande egyptiska skådespelares säkerhet tvingades att i sista stund byta inspelningsplats från Kairo till Casablanca. Det är dock inte kvantfysik att förutspå att ”The Nile Hilton incident” med sin nyskapande variant av ”arabic noir” kommer sätta ljuset på denna i dag närapå glömda revolutionstragedi.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
