För att klara förvandlingen lät Twhaites bygga professionella proteser som gjorde honom fyrbent. Hans mamma sydde därpå en getdräkt. Dessutom behövde designern kunna äta gräs.
Av silikon göt Thwaites en variant av en vom – förmagen hos idisslare – där olika tillsatser skulle kunna bryta ner cellulosa. Det blev för krångligt. I stället fäste designern en lösmage på bröstet där han kunde spotta ut tuggat gräs som på kvällen fick kokas i tryckkokare vid lägerelden.
Efter sitt tre dagar långa experiment i de schweiziska alperna var Thwaites lycklig, den obekväma dräkten till trots: Av getterna hade han behandlats som en flockmedlem – om än med låg rang, hänvisad till det sämsta gräset.
– Jag ville väl fly från allt som det innebär att vara människa, sa getmannen några år senare när han intervjuades av tidningen Hemslöjd om sitt projekt.
Men även om getlivet kan tyckas extremt är den brittiska designern långt ifrån ensam om drömmen att kasta av sig homo sapiens-bojorna.
Apig djungelgymnastik
2020 blev den 50-åriga kinesiska träningsentusiasten Chen Haigang viral efter att ha hävdat att han i över trettio år dagligen rört sig som en apa. Primatträningen hade inte bara hållit honom frisk utan också gett honom en stark kropp, menade han.
Nu har Haigang fått sällskap av "Tarzan movement", en fitnessrörelse som också de vill få oss att gå tillbaka flera steg i evolutionstrappan och lajva primater.
Rör dig som en schimpans och bota känslan av senkapitalistisk misär. Omfamna din inre gorilla och bli en muskulös djungelgymnast, tycks budskapet lyda.
”Att vara i naturen är en sorts helande,” sa rörelsens grundare Victor Fleites när han intervjuades av tidningen Independent.
Ett helt okontroversiellt uttalande som de flesta friluftsfantaster kan skriva under på.
Men för Victor Fleites räcker inte lite kantarellplockning i goretex-kläder. I en park i Barcelona undervisar den barbröstade Tarzan-gurun sedan ett par år tillbaka sina följare i primatpraktiker.
Det innebär bland annat att hoppa runt på alla fyra och härma schimpansljud. I lektionerna ingår också kramar och ”social pälsvård”.
Skogsparkour med vrål
Med brunbränd muskulös överkropp visar Victor Fleites sina dryga 700 000 följare på Instagram hur han svingar sig mellan trädtoppar högt ovanför marken.
I andra klipp blickar han mot himlen och brister ut i primalt ekande apvrål.
”Djuret, anden, kontakt är så viktig för mig, det har hållit mig vid liv alla dessa år” skriver 33-åringen om sin filosofi på sitt konto.
Att han förmodligen överlevt även i en stad verkar ingen ha påpekat. 30 år ju ingen ålder. Men möjligen handlar uttalandet i huvudsak om den stressiga samtidens själsliga död.
Victor Fleites menar sig i Tarzan-metoden ha hittat motgiftet mot det moderna samhälle han tycker har trasats sönder av kapitalism och press.
Enligt Tarzan-gymnasten skapar det en känsla av tillfredsställelse och lugn att härma apförfädernas rörelser. På bara två år har hans metod hittat anhängare över hela världen. Bland entusiasterna finns alltifrån bröliga skogsparkour-snubbar till kvinnliga förskollärare som tycker att teknikerna hjälpt mot posttraumatisk stress.
”Ögonblicket du sätter dina fötter på en rund gren blir det meningsfullt,” förklarar Flietes för Independent: ”Om jag går på trädet börjar jag försöka utforska det, långsamt, försiktigt. Det är precis som att skapa en ny vän.”
I ett Instagram-klipp utvecklar han tankarna: ”Vi kommer från apfamiljen. Jag tycker det är dags att erkänna den djuriska sidan”.
Collie-mannen
Att den moderna människan söker vila och kraft i naturen är inte märkligt. Flera forskningsstudier har visat att skogen och andra naturnära miljöer är viktiga resurser för återhämtning och kan minska negativa känslor och stress.
Men det är ett svidande underbetyg till samtiden när delar av mänskligheten anser att det bästa alternativet är att totalt ge upp hoppet om sin art och i stället lajva andra djur.
Som i fjol då Toko-san, en man från Japan, lät sy upp en collie-dräkt för drygt 155 000 kronor. Iförd pälskostymen kunde han äntligen uppfylla sin livslånga önskan om att bli sin favorithund.
På vissa sätt kan Toko-sans fluffiga dröm ses som en inverterad version av skräcköppningen i Frans Kafkas novell ”Förvandlingen”:
”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt”.
En möjlig tolkning av novellen är att huvudpersonen haft ett så själadödande arbete att hans kropp bokstavligen avhumaniserats.
Men för dagens djur-lajvare kan Gegor Samsas öde också ses som en nåd: Äntligen befriad från mänskligheten.
