– Jag vet inte hur jag hade reagerat om det hade hänt när jag var ung. Men idag är jag vuxen nog att kunna hantera det. Nu vet jag också att det är så konstvärlden fungerar. Ibland är man ovanpå vågorna och då kan man bara flyta på. Ibland sjunker man, säger hon.

Säckar med nazitecken

Vi gör intervjun på telefon. Britta Marakatt-Labba bor i Övre Soppero medan jag är i andra änden av vårt avlånga land. När vi pratar har hon nyss kommit in efter sin dagliga morgonpromenad. En kylig sådan. Det har varit minusgrader under natten och hon frös, trots att hon tagit handskarna på.

Det som besökarna på Moderna museet i Stockholm kommer att få se är hennes verk ”Händelser i tid”, som hon skapade efter massakern på Utöya. Verket består i broderier som gjorts på mjölsäckar som användes av tyskarna när de under andra världskriget transporterade förnödenheter på tåg genom landet. Säckarna som hon hittade på sin svärmors vind är märkta med hakkors och den tyska örnen.

– Tyget de är tillverkade av är av väldigt god kvalitet, vävda i dubbel bomull och med inslag av lin. Det var därför min svärmor hade sparat dem, då hon såg dem som material som kunde tas tillvara. Jag har också sett hur de någon gång har använts som draperi i dörren till en kåta, säger  hon.

På säckarna har Britta Marakatt-Labba broderat fram berättelsen om det som skedde på Utöya, med ön, simmande barn och blod. Verket föddes ur en känsla av sorg som går genom både det personliga och samhälleliga.

– Några bekanta till mig förlorade sitt barn i Utöya. När jag arbetade med broderiet kändes det väldigt tungt, men jag upplevde det som om jag bearbetade både min egen och deras sorg genom att göra det, förklarar hon.

Rasismen i skolan

I ”Händelser i tid” har de broderade säckarna hängts i en form som påminner om den samiska kåtan. Verket visades för första gången på International Art Festival  i Lofoten 2013.

– Det var besökare som grät när de såg det. För mig är det viktigt att som konstnär berätta om det som sker. Men jag har noterat att ingen norsk konstnär har skildrat det som hände på Utöya än. För dem är det fortfarande för tungt, säger hon.

Som same fick Britta Marakatt-Labba under sin uppväxt på 60-talet möta den tidens rasism.

– Jag upplevde den varje dag under min gymnasietid i Kiruna, med glåpord och annat. Det var något alla samer fick utstå. En del klarade inte av det, utan började med droger eller annat. För mig blev effekten att det gjorde mig starkare och fick mig att vilja berätta om det, förklarar hon.

Rasismen ökar på nytt

Hon tycker att allt blev bättre i takt med att Sverige tog emot fler invandrare, vilket ökade acceptansen för att det finns fler folkslag och olika sätt att leva på. Men på senare år har pendeln svängt, och hon ser nu hur rasismen ökar på nytt.

– Förra året var det någon som kallade mig lappjävel igen. Det var något jag trodde jag aldrig mer skulle behöva höra. Men i tider som nu då rasismen kommit upp på bordet igen är det viktigt att vi konstnärer går i bräschen och skildrar det som sker, säger hon.

Hon arbetar för fullt med att få fram material till både nya utställningar och med en konstnärlig utsmyckning till torget i Gällivare, som hon gör tillsammans med två kollegor.

Lördagen den 20 oktober öppnar ”Modernatutställningen” i Stockholm, där Britta Marakatt-Labba är en av de 40 konstnärer som får spegla var den svenska konstscenen står idag. Någon månad senare öppnar en utställning på Lunds konsthall med hennes verk.

Lång karriär som konstnär

Britta Marakatt-Labba har en lång karriär som konstnär bakom sig, men var när hon i fjol ställde ut sitt 24 meter långa broderi om samisk historia på Documenta 14 i tyska staden Kassel, och världen fick upp ögonen för henne.

– Det var som att öppna en champagneflaska, det flöt bara på, säger hon.

Utställare från hela världen har hört av sig efter det. Några har hon tackat ja till. Utöver Stockholm och Lund kommer hon under det kommande halvåret att visa sina verk i Chicago, Kanada och Tyskland.

Broderiet, som gjordes som en konstnärlig utsmyckning till universitetet i Tromsö, skildrar den samiska kulturarvet. Där finns renskötare, sjösamer och jordbrukande samer, historiska händelser, politik och en beskrivning av deras mytologi.

Broderiet tog fyra år att göra.

– När jag fick chansen att berätta så ville jag ha med så mycket som möjligt. I den samiska mytologin finns mycket klokskap, som om hur man ska bete sig mot sina medmänniskor och hur vi ska handskas med vår natur, säger hon.