– Man bara, ”ja?”. Jag kan få både den långvariga stabiliteten och nyförälskelsen, säger hon bakom solglasögonen över en svart kopp kaffe.

Själv har Tanja Suhinina levt öppet som icke-monogam sedan 20 år tillbaka, och hjälper regelbundet personer att navigera i det flersamma livet. Inte sällan drabbas paren som öppnar upp sina relationer av en slags nytändning, både inför livet och primärpartnen, berättar hon.

Orsaken är att de ser sin primärpartner med färska ögon. Dessutom kan sex bli en härlig upplevelse efter att ha legat med någon annan.

– ”Just ja, såhär är det att ha sex med min Kalle”. Du blir påmind om vad som är speciellt med just den, konstaterar hon.

Trots bristen på tillförlitliga studier om hur många svenskar som faktiskt lever i flersamhet, måste man enligt sexologen prata om en pågående kulturförändring kring icke-monogami:

– Alla som jobbar med det här eller som lever flersamt säger att det är en trend. Och nuförtiden behöver jag inte längre förklara vad det betyder att jag inte är monogam. Alla vet vad det betyder. De kanske tycker att det är jättedåligt, men de vet.

Medelklassen vill vara cool

Ett tydligt tecken på skiftet är att medelklassen börjat använda flersamma relationer som en statussymbol, menar Tanja Suhinina. Bland annat i trendsättande kretsar.

– Att välja sina relationer kräver ofta en ekonomisk frihet. Och medelklassen försöker nosa upp coola grejer för att vara lite farliga. Det kan vara tatueringar och psykedelika , säger Tanja Suhinina.

Som rutinerad icke-monogam kan hon ibland roas av de nyfrälsta.

– Det väldigt gulligt med paren som får en så stark bild av att de är tuffa som öppnar upp. De börjar ofta jaga flersamma som är mer erfarna: ”Hej vi är ett coolt och open minded par”. Och jag bara ”Snälla, er coola grej är min tisdag”.

Men medelklassens nyväckta intresse för flersamhet kan också ses i ljuset av bredare samhälleliga värderingar. I ”Vad är sexuellt kapital?” skriver den kända sociologen Eva Illouz exempelvis om hur sexuell aktivitet gör dig mer anställningsbar inom medelklassen. Sexuell aktivitet har med andra ord mycket gemensamt med andra högt värderade personlighetsdrag i senkapitalismen.

– Sexhavande förknippas med ungefär samma egenskaper som anställningsbarhet gör: Att man är social, kan ta ansvar för sitt liv, att man är lite fri, säger Tanja Suhinina.

Men om det nu går så bra ihop med senkapitalistiska normer, varför är det inte fler som öppnar upp sina relationer?

– För att det också är läskigt. Och ganska många har heller inte behovet eller intresset. Men många hade inte intresset för ett nytt kök heller för två år sedan, och nu har de det, haha!

Men allt handlar förstås inte om status. Det finns också en aspekt som handlar om att fler börjar upptäcka att öppna relationer faktiskt fungerar.

Svenne-swingers

Allt ifrån medelklassheteros till queers med lila hår. Till Tanja Suhininas kurser för personer som vill börja leva flersamt kommer nyfikna från olika håll för att lära sig om begrepp som polyamorös, öppna relationer och relationsanarki, och för att förbereda sig på möjligheter och problem som kan uppstå.

Inom flersamma finns dels så kallade kinksters med specifika sexpreferenser, men också de som Tanja Suhinina kallar ”svenne-swingers”.

– De tänker ”Vi ligger bara med det här andra paret”, men har inte satt någon direkt etikett på vad de gör, säger hon och konstaterar att flersamma finns i alla samhällsklasser.

Men trots att de öppna relationsformerna blivit allt mer accepterade är det inte ovanligt att få  kritik när man ruckar på tvåsamhetsnormen. För att vinna respekt har många flersamma heterosexuella därför börjat låna HBTQ-gruppens språk.

– Vissa talar om flersamhet som något man är född med, en läggning och identitet måste respekteras, säger Tanja Suhinina.

Genom åren har hennes egna relationer varierat kraftigt.

– Ibland har jag haft lite mer parallella partners. Ibland har jag har haft en hemma-relation, en som jag bott ihop med, eller liknande. Det har ju sett väldigt olika ut. Min identitet är att jag verkligen inte vill hålla på med monogami.

Ska vi öppna upp?

För den som vill föreslå en öppen relation för sin partner finns många potentiella fällor att undvika.

Steg ett är enligt Tanja Suhinina att börja försiktigt, och fråga hur partnern ser på flersamhet i allmänhet.

– Man kan säga ”Jag läste en artikel som var intressant, vad tycker du om det här?”. Pejla läget.

Kan det finnas risker med att lyfta frågan?

– Ja, vissa gör slut bara du lyfter frågan. De ser det som kritik och ett tecken på att de inte duger. Eller så tycker de att du är en dålig person och kommer att använda din fråga som ett vapen mot dig i typ fem år. Det är tyvärr vad du får förhålla dig till, säger hon.

Att ta samtalet med sin partner när du redan hittat en ny som du vill ligga med, avråder Tanja Suhinina starkt ifrån. Risken finns då att du hamnar i osynk med din partner.

– Det blir så konkret när det redan finns ett namn. Och lätt för partnern att känna att den inte duger.

”Hej, jag vill ligga med Ali på helpdesk. Vad säger du, ska vi öppna relationen?”

– Exakt. Om det redan finns någon där så det kan bli bli väldigt ojämnt och orättvist mot personen som inte ens tänkt på flersamhet förut. Då är det bättre att ta upp det relativt tidigt i sin tankeprocess. För även partnern behöver tid att läsa på och tänka. Du kan inte bara säga ”Det här är min läggning, jag måste leva ut det här. Jag vill skaffa Tinder”.

Rådet är istället att vänta in?

– Ja, och att akta dig för att ta på dig rollen som expert. Ge tid, låt partnern hitta sina egna resurser och åsikter. Och även om partnern är positiv kanske den inte alls vill ha samma sorts flersamhet som du. Du tänker kanske att du ska få ligga runt lite medan din partner bara vill ha en långsiktig sexpartner utanför relationen. Det är väldigt olika.

En ligger, en läser

Att båda parter är sugna på att öppna upp är vanligt, att de har samma bild av vad en öppen relation ska innebära är däremot ovanligt. Därför råder Tanja Suhinina par att försöka backa till grundfrågeställningen. 

– ”Vad är viktigt för mig?”. Sedan kan ni försöka forma relationen så att båda får vad ni behöver och vill, även om det är helt olika saker.

Att öppna relationer kan leda till svartsjuka har de flesta räknat med. Men med den uteblivna millimeterrättvisan kommer också ett annat vanligt problem: Avundsjukan mot partnern..

– Monogama par som öppnar upp är ibland så himla uppspelta av att ”Gud vad kul vi kommer ha, och komma hem från varsitt ligg!”. Men matchen kommer inte att vara jämlik. Där brukar många vara lite chockade. Den ena partnern ligger runt ganska mycket medan den andra kanske inte alls har sex med andra.

Hur kan man förhålla sig till den sexuella orättvisan inom primärrelationen?

– Dels är det bara att bara acceptera att olikheten är en del i flersamheten. Andra människor är heller inte där för att bekräfta dig och att se till att din primärrelation är i synk. Och om du vill ha fler partners, vad behöver du göra för att få det? Kanske bli lite mer aktiv och social?

Så man ska akta sig för att göra det till en tävling mellan partnerna?

– Ja. Det är väl den största bekräftelsen som finns, att kunna få partners. Men rättvisa i flersamma relationer behöver inte vara att båda ska få exakt samma saker, utan att båda får det som är viktigt för dem, säger hon och fortsätter:

– Din partner får kanske dejta jättemycket, och du får sitta hemma och läsa en bok och tycker att det är jättehärligt. Det betyder inte att du är en förlorare.

Tre vanliga fel

För par som öppnar upp sin monogama relation är det vanligt att sätta upp regler, men hur dessa ska se ut varierar. Det viktiga är enligt Tanja Suhinina att reglerna ska utgå ifrån det man behöver, och inte bara bra ut på pappret.

– Till exempel har många regler kring att de inte ska ha sex med andra i sitt hem. Men varför inte? Vill du kunna ignorera att andra partner finns, eller du vill inte få konstiga frågor från kompisar? Eller kommer du att känna att ditt sovrum är besudlat? Alltså vad är orsaken? säger Tanja Suhinina.

I sin bok ”Du med flera : en guide till polyamori, relationsanarki och annan flersamhet” har hon en checklista med frågor man kan ställa sig. Hon har noterat tre saker som ofta blir fel.

1. ”Inga känslor”

– Att man säger att man får träffa andra, men att inga känslor får vara inblandade. Men så har man inte ens frågat sig var känslor är. Och det är de allra flesta som vill tycka om folk de ligger med.

Är det en känsla?  Eller vara attraherad. Man måste verkligen prata igenom vad det innebär.

2. ”Kasta folk under bussen”

– En klassisk öppna upp relations-grej är att man är väldigt bekväm med att kasta nya sexpartners över bord så fort det blir jobbigt för paret. Men någonstans måste man ha respekt för de andra människorna. De är individer, och din parrelation är inte alla andras prioritering.

3. ”Berätta innan”-regeln

– Många lovar varandra att de ska berätta på förhand vad som kommer hända. Fundera lite på hur det ska bli i praktiken. När exakt ska det ske? När man kanske chattat med någon lite, eller när man bjuder den nya på dejt? Det är bra att gå igenom när och vad ska man berätta, eller om man ska berätta överhuvudtaget.  Och i så fall, vill man veta? Det är bra att sätta upp olika förhållningsregler och att tänka på olika scenarior.

I jobbet som psykolog, vad är det specifikt som du hjälper människor med? 

– Dels är det ”fuck vi ville helt olika saker, men vi trodde vi ville samma sak”, att man var mer svartsjuk än man trodde eller att man öppnar upp och sedan inser att man inte alls var så cool med vad som skulle hända. 

Varför blir det så?

– Folk har så otroligt mycket duktighetstankar inför flersamhet, och har krav på sig själva att klara av det här utan att bryta ihop, och utan att känna någon negativ känsla. Men så funkar det sällan. Jag har varit flersam i 20 år. Jag är svartsjuk och vi pratar om det i mina relationer. Det är ju ingen som dött av det.

Hur hanterar du din egen svartsjuka?

– Genom att till exempel boka in en dejt tillsammans med den partnern. Jag brukar vara ganska trygg, men när en ny partner kommer in i bilden så tycker jag att det är lite läskigt. Då vill jag att den jag är ihop med ska visa lite extra aktivt att den tycker om mig.

Vad är det det sämsta med öppna relationer?

– Svartsjuka är inte det enskilt största problemet, vilket många tror. Man pratar mest om logistik. Det kan både försvåras och underlättas av att det finns flera partners. Det kan vara mer påfrestande, men om man själv behöver mycket stöd i en period där en partner är bortrest så kan din andra partner komma och hjälpa. Jag hade en datorkrasch nyligen klockan tio på kvällen. Det löste jag genom två partners och ett ex.

Från ett monogamt perspektiv skulle man kunna se flersamhet som ett slags girighet. Att samla på sig partners och maximera bekräftelsen. Vad tänker du om det?

– För en del människor finns det absolut ett sådant mönster, ett sätt att slippa ensamheten. Att man håller folk på stand by, om ens primärrelation skulle haverera. Och att man försummar sina befintliga partners. Så det är för en del personer. Flersamma är verkligen inte perfekt relationerande varelser.

För vem passar en öppen relation?

– Exempelvis någon som är väldigt relationsnördig. Då kan du ha fler relationer. Men om du är gift med jobbet så kommer du kanske inte kunna ha flera förhållanden samtidigt. Då är det kanske bra att vara en sekundärpartner till personer som har en fast relation. Då kan du ha långsiktiga relationer samtidigt som du inte behöver leverera 100 procent i förhållandet till någon.

Vem passar det inte för?

– Den som inte tycker att sex utan känslor är något att ha. För då kommer den öppna relationen inte att ge någonting.

När Tanja Suhinina pratar om öppna relationer låter det både enkelt och svårt. Å ena sidan ett sätt att ta ansvar för flera relationer. Å andra sidan ett nystan med förhållanden åt alla håll som ska underhållas och kan bli infekterade. Och så uppoffringen: Att inte få vara ”allt” för någon, eller att kunna luta sig mot någon som bara är din.

– Men det där är ju också en förbannelse. Folk med ångest och stressproblem har ofta den där omnipotenta självbilden. ”Allt kommer att kollapsa om inte jag gör allt”.  Det är jättebra att man vill ge mycket, men det är också en konstig självbild.

Om du ska sälja in icke-monogami, vad är de mest övertygande argumenten?

– Det blir inte lika höga krav. Man behöver inte ge varandra allt. Jag tror också att flersamma relationer är mer långsiktigt hållbara. Dels när man flyttar mellan olika relationer, men också om man vill ha en långvarig tvåsam relation så tror jag det är mycket mer hållbart att tillåta öppenhet.