Ibland finns det inte mer att säga. Eller, som i Harper Lees fall, tar det ett tag innan man hittar något nytt att säga. 1960 släpptes hennes To kill a mockingbird (Dödssynden). Succén var omedelbar och boken har röstats fram till århundradets bästa roman. Först 2015, mer än 50 år senare, kom uppföljaren, enligt förlaget den bok som sålt bäst någonsin samma dag som den släppts.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Prince
(född 1958 död 21 april)
Född Prince Rogers Nelson. Utan tvekan en av de mest inflytelserika artisterna i modern tid. Musikaliskt spände han mellan sammet och taggtråd, alltid med en funkig synkop i bakfickan. Hans genialitet och enorma musikalitet har av vissa ansetts vara det tydligaste beviset på att det finns en gud. Vi ateister hummar lite försiktigt men inser snart att det mycket väl kan stämma.
Leonard Cohen
(född 1934, död 7 november)
Litauisk-polsk-kanadensare. Även om han tidigt lekte musik med countrybandet The Buckskin Boys var det som poet han först debuterade, genom diktsamlingen Let us compare mythologies från 1956. Men det är såklart hans senare, suggestiva musik, och framför allt de poetiska texter han fyllde musiken med, de flesta kommer att minnas honom för.
Freddie Wadling
(född 1951, död 2 juni)
När hans första soloskiva kom ut 1989 hade han redan getts ut på vinyl med Leather nun, Perverts, Liket lever, Cortex, Blue for two och Fläskkvartetten. I princip hela Musiksverige tycks ha haft honom som idol, inte minst Håkan Hellström som ska ha brustit ut i ett "Ge karln vad han vill ha!" när producenterna till filmen Känn ingen sorg tyckte att Freddie ville ha för mycket i gage för sitt korta inhopp.
Muhammad Ali
(född 1942, död 3 juni)
"Mitt enda fel är att jag inte inser hur fantastisk jag är." "En man som ser världen på samma sätt när han är 50 som när han var 20 har slösat bort 30 år av sitt liv." "Hemma är jag en trevlig kille, men det vill jag inte att någon ska få veta. Ödmjuka människor, har jag märkt, kommer ingenstans i den här världen." I somras tystnade en av världens kvickaste citatmaskiner.
Josefin Nilsson
(född 1969, död 29 februari)
Tillsammans med systern Marie var hon en del av gotländska vokalkvartetten Ainbusk singers. 1993 släppte hon sin första soloskiva med Björn Ulvaeus och Benny Andersson som upphovsmän. Fyra år senare filmdebuterade hon i Måns Herngrens och Hannes Holms publiksuccé Adam & Eva. Och i februari i år slutade hennes hjärta slå efter en missbedömd dos medicin.
Jenny Diski
(född 1947, död 28 april)
Pappan desertör, mamman psykiskt nedbruten. Föräldrarna ömsom närvarande, ömsom inte. Eller som Jenny Diski själv beskrivit sitt 60-tal: "Jag bodde i London, saknade Beatförfattarna, köpte kläder, gick på film, sket i saker, läste, tog droger, låg på mentalsjukhus, demonstrerade, hade sex, undervisade". Inte den sämsta grogrunden för ett framgångsrikt författarskap.
David Bowie
(född 1947, död 8 januari)
Från folkrock till glamrock till slickad soul till synt till hårdrock till drum’n’bass. David Bowie lyckades inte bara röra sig framåt under hela sin karriär, han skrev också musikhistoria gång på gång, vilken genre han än gav sig på. Två dagar efter sitt sista album, Blackstar, tog cancern hans liv och världen förlorade en sann musikalisk konstnär.
Alan Vega
(född 1938, död 16 juli)
Först vid 70 års ålder avslöjade Alan Vega att han egentligen var just 70, och inte tio år yngre, som han alltid fått folk att tro. Men det blir väl så när man verkar i en ungdomsfixerad bransch som rock’n’roll. Eller om det var punk. Det var åtminstone Alan Vega som myntade den senare termen och blev med sitt elektroniska band Suicide stilbildande på köpet.
Karin Johannisson
(född 1944, död 23 november)
I november gick författaren och idéhistorikern Karin Johannisson ur tiden. Innan hon lämnade oss vid 72 års ålder hann hon dock få ut det viktiga verket Den sårade divan, en närstudie i kvinnlig galenskap, eller rättare sagt – i vad som händer när en manligt dominerad psykiatri tar sig rätten att bestämma den kvinnliga normalitetens gränser.
Olle Ljungström
(född 1961, död 4 maj)
Olle Ljungströms kropp höll dessvärre bara i 54 år, trots de egna försäkringarna om både list och styrka. Men även om det sistnämnda fallerade visade han i sina texter i överflöd prov på det förstnämnda. Där samsades brinnande hundar, kamelridande tuareger, ljuva septembrar, ensamt onanerande, morotsmän, kastrerade drömmar och tusentals andra rader med vackert skeva metaforer.
Bodil Malmsten
(född 1944, död 5 februari)
Barnböcker, dikter, noveller, romaner, bloggande, handledningar, journaler. Och dramatik för radio, tv och teater. Det finns knappt en genre som Bodil Malmsten inte behärskade. Ett 30-tal titlar och drygt hälften så många priser och utmärkelser lyckades hon samla ihop under sin 46-åriga författarkarriär.
Dagens ETC minns också...
Lena Hansson, skådespelare (1944–2016),
Dario Fo, dramatiker (1926–2016),
Imre Kertész, författare (1929–2016),
Zsa Zsa Gabor, skådespelare (1917–2016)
