Utmanande rollspel:
Säg inte det här till någon
Ariel Held har skrivit den erotiska romanen Säg inte det här till någon, som låter läsaren ta del av ett rollspel innehållandes det inom BDSM kallat daddyplay och wet (kissex).
– Kan vi se förbi sexualiteten som färgad av sitt kön kan sexet bli så mycket mer.
Romanfiguren Elise i Säg inte det här till någon har ett rikt drömliv. Den ena natten får hon en katt att använda sin tunga mellan hennes ben, medan hon den nästa låter urin bli en del av den sexuella akten. I drömmarna får hon utlopp för den sexualitet som på dagarna är instängd i väntan på att sambon Jacob ska bli frisk från sin depression. Men så träffar hon Armand och tillsammans bygger de ett rollspel där den ena spelar pappa och den andra pappans sjuåriga dotter.
– Jag tänker att den erotiska litteraturen är en hyllning till den sexuella fantasin och att genren ska vara gränsöverskridande och galen, säger Ariel Held – författaren Lina Arvidssons alter ego – som med boken vill provocera.
– Mycket av den litteratur som finns om BDSM är mesig och könsrollerna är ofta stereotypa. Med min bok vill jag göra upp med stereotyperna samt visa en annan typ av lekar.
Som exempel nämner hon E.L. James BDSM-serie Femtio nyanser som om handlar om unga studenten Anastasia Steeles sexuella relation med stenrika Mr Grey. Böckerna har under de senaste åren sålts i 90 miljoner exemplar och översatts till 92 språk. Ariel Held upplever att böckerna har öppnat upp och breddat läsekretsen, men själv är hon kluven till böckernas roll som normbrytande.
– Jag uppskattar att de handlar om en kvinna som har sex på ett okonventionellt sätt men tycker samtidigt att den ger en bild av BDSM-utövare som inte stämmer överens med verkligheten, som snarare bidrar till att skapa fördomar. Det är synd att könsrollerna är stereotypa och att det därför blir sexistiskt.
Hur skulle du vilja att den sexuella revolutionen såg ut i detta årtionde, och hur vill du bidra till det med din bok?
– Jag vill få in mer kommunikation i de sexuella relationerna och bryta med föreställningarna om vad som är manligt och kvinnligt i den sexuella akten. Kan vi se förbi det – att sexualiteten färgas av sitt kön – kan sexet bli så mycket mer och här tror jag att rollspel kan hjälpa till på traven.
Kärlek överskrider generationsgränser:
Allt som är
I Allt som är av Linn Bursell beskrivs en relation mellan en åldrande dam och hennes personliga assistent.
– Det tas för självklart att ingen, oavsett ålder, kan tycka att den åldrande kroppen är het på ett sexuellt sätt, därför antas denna sortens relationer inte vara ”på riktigt”.
Allt som är är en bok om ensamhet. Den handlar om vårdbiträdet Sara och om Ester, en gammal dam Sara är anställd för att hjälpa. I den beroendesituation som löper åt båda håll – för den ena ekonomisk, för den andra omhändertagande – ryms plötsligt den närheten som de både så länge saknat. Hos varandra finner de, mot alla odds och konventioner, kärlek och tillslut står de nakna inför varandra. Utan gränser satta av anställningskontrakt eller konventioner. Nakna hjärtan möter varandra och gränser sprängs.
– Jag ville skriva om en intensiv vänskap och kärlek i en ganska tråkig värld, berättar Linn Bursell.
Men att gränser som bryts när Sara och Ester finner varandra är också tydligt. För kärlek över åldersgränserna, här en extrem sådan, är minst sagt tabubelagt. När människor träffas över generationsgränserna talas det oftast om utnyttjande av något slag. Den thailändska kvinnan som ”köps” att älska den vita mannen, sol-och-våraren som lurar den äldre på alla pengar på ålderns höst för att ta några exempel.
– Jag tror att fördomarna har att göra med synen på den åldrade kroppen. Att det tas för självklart att ingen, oavsett ålder, kan tycka att den är het på ett sexuellt sätt. Och därför betraktas inte sådana relationer existera på riktigt utan måste handla om pengar eller att man är knäpp på något sätt.
Linn Bursell ville ge något annat, visa att det går att vara onormal.
– Att vara normal är typ det finaste man kan uppnå när det kommer till sex och kärlek och det är mycket sorgligt, säger hon.
Ömsom destruktivt – ömsom njutbart:
Rovfåglar osv.
I sin debutroman Rovfåglar osv. låter Kristina Sigunsdotter sexualiteten löpa mellan livsnödvändig njutning och destruktivitet.
– Det går att tycka om hårda tag utan att för den skull vilja bli våldtagen, vilket folk verkar ha svårt att förstå, säger hon.
I Rovfåglar osv. är de sexuella anspelningarna endast inslag och boken handlar i högre utsträckning om hur huvudpersonen ska lyckas få sina kärleksrelationer fungera ihop med diagnosen borderline och det kaos som finns inom henne. Dock bidrar dessa inslag till att skildra den kvinnliga sexualiteten mångfasetterat och utan tabun, på ett sätt som bryter med den svenska litteraturen generellt.
Genom boken löper en gränsdragning mellan när dominans och utnyttjande är destruktivt och när ”grövre” sex är njutningsbart. Männen ”tuggar” på huvudpersonen och hon uttrycker sin lockelse till dem som en del av sin destruktivitet. En destruktivitet hon vill göra sig av med. Samtidigt beskrivs hårdhänta tag med förtjusning och sexuell njutning. Att träffa någon som är ”kåtast i Stockholm” är för henne eftersträvansvärt.
– Det går att tycka om hårda tag utan att för den skull vilja bli våldtagen, vilket folk verkar ha svårt att förstå. Det märks inte minst i den senaste tidens domar där våldtäktsmän går fria – att många människor verkar ha svårt på att skilja på sex och övergrepp, lek och verklighet, säger Kristina Sigunsdotter.
Hon berättar att hon ofta får kommentarer om hur hon beskriver sex i sina texter, att det är just hårt.
– De flesta människor jag mött är jävligt ambivalenta i sin sexualitet, det är liksom komplicerat att hålla på och knulla.
Kristina Sigunsdotter säger att hon vill beskriva hur sex är på riktigt och att det handlar om en frihet hon vill ha som författare.
– Jag vill vara fri att kunna skriva precis så snuskigt jag vill. Och allvarligt talat fattar jag inte vad som är grejen. Sexualiteten är mänsklighetens urkraft, ändå tror folk att man kan gulla med den, snygga till fransarna liksom. Men då finns det ju ingenting kvar, säger hon.