Tro nu bara inte att det beror på att vi vuxit upp en vänsterpräglad miljö i en tid då samhällsklimatet i allmänhet snabbt radikaliserades.

Det gjorde vi visserligen. Farfar var fackföreningsman. Mina mor- och farföräldrar var socialdemokrater, liksom min far, som dock sedermera drog ännu längre åt vänster – eller om det nu var det politiska fältet som gled mot höger. Mamma var vänsteranhängare och vi demonstrerade på första maj sedan vi lärt oss gå. Vi tyckte löntagarfonderna var för mesiga, kärnkraften ett dödshot och Ronald Reagan en krigsdåre.

Men denna gemensam familjekultur eller klasskultur eller samhällsanda eller något annat som jag och mina syskon delat under vår uppväxt spelar mycket liten roll för att förklara våra politiska åsikter.

Mina föräldrar hade kunnat strunta i att indoktrinera oss, kanske rent av på pin kiv agiterat för Gösta Bohman. Vi hade blivit socialister ändå, eftersom politiska värderingar främst är genetiskt betingade, till en del resultat av individuella erfarenheter, men bara marginellt beror på uppväxtmiljö.

Tror ni mig inte?

Se då gärna första avsnittet av ”Din personlighet”, SVT:s nya programserie som började sändas den 20 februari. Programledare är psykiatern Anders Hansen, som slog igenom med bästsäljarboken ”Hjärnstark” 2018 och som nu följer upp sina tre säsonger av SVT:s: populärvetenskapliga serie ”Din hjärna” (2019-2023) med att försöka förklara varför vi är olika varandra.

Med hjälp av väl valda beteendegenetiker går han här via personlighetstester till politiska åskådningar och gör i stort sett rent hus med det sociala arvet– generna bestämmer det mesta. ”Det hade varit rätt stor chans att mina politiska åsikter hade varit ungefär desamma oavsett var jag hade levt”, påstår Hansen, med vilket ska förstås att han skulle ha hyst sina biologiska föräldrars åsikter även om han adopterats.

Nu finns de för all del inga socialister, fascister eller annat otyg i Hansens amerikanska vokabulär utan endast konservativa och liberaler, så jag kanske inte ska ta mig själv som exempel.

Men det gör inte saken så mycket klarare, eftersom även liberala och konservativa värderingar är något högst flexibelt över tid och rum, från John Lockes acceptans för slaveri, till John Rawls långtgående jämlikhetsideal och Johan Perssons visitationszoner – alla var de liberaler (och alla hette de Johan.)

Skulle också inkomst vara genetiskt betingat?

Tillåt mig alltså så blott skuggan av ett tvivel på vad generna kan lära oss om komplexa beteenden. Vi vet ju till exempel att inkomst, klasstillhörighet och utbildning starkt korrelerar med åsikter och röstbeteende. Skulle också inkomst vara genetiskt betingat?

Och vad med alla politiska förändringar? Varför uppstår, som statsvetaren Evan Charney påpekat i en kritik av kopplingen mellan gener och ideologi, liberalism och konservatism plötsligt under 1700 respektive 1800-talet? Vad hände med alla dessa kommunister som försvann efter 1989? Och alla tyskar som plötsligt blev nazister på 30-talet för att sen upphöra att vara det? Muterade de till liberaler?

Ingen vettig människa tror väl att vi föds som oskrivna blad. Men det är något annat än att tillskriva genetiken närmast magiska egenskaper.

Alla de lyten och talanger vi föds med omsätts ju inom ramen för ett infernaliskt komplext samhällssystem av normer, lagar och institutioner, kort sagt i en viss kultur. En ”översättning” från gener till politisk ideologi måste ske i så många led, allt sållat igenom lager av kultur, språk och tolkningar att den i slutändan upphör att vara särskilt meningsfull. Men den naturvetenskapliga terminologi som beteendegenetikerna använder ger även svajiga översättningar en vetenskaplig aura, som antas övertrumfa samhällsvetenskapernas förment mer ”flummiga” tolkningar. I själva verket är studiet av tvillingar och adopterade, som bildar utgångspunkt för programmet, behäftade med en rad metodproblem och kvantifiering av miljö respektive genetisk påverkan är mycket problematisk, eftersom gener alltid uttrycks i en miljö – de verkar tillsammans. 

Inga kritiska frågor ställs om metoder och alternativa förklaringar. Inga sociologer, historiker, statsvetare eller ens kritiska genetiker intervjuas.

Den amerikanske genetikern Richard Lewontin har myntat en berömd liknelse om två personer som ska mura en vägg. Om båda murar var sin bit, så kan man enkelt se hur mycket var och en har murat. Du har murat 40 procent och jag har murat 60 procent. Men om den ena blandar murbruk och den andra lägger stenarna på plats, så är muren till 100 procent båda personernas verk.

Kanske fungerar samspelet mellan genetik och miljö ofta just så: 100 procent genetik och 100 procent miljö på samma gång.

Men Hansen är uppenbart bländad av tvillingstudiernas exakta mått. Och vad värre är: SVT försöker blända oss alla.

Inga kritiska frågor ställs om metoder och alternativa förklaringar. Inga sociologer, historiker, statsvetare eller ens kritiska genetiker intervjuas. Vi får en ensidig presentation av en tes som om den vore etablerad sanning.

Det är som om tidningarna endast skulle intervjua bankekonomer för att få en bedömning av statsbudgeten. Nej, dåligt exempel, det gör de ju.

Om det hade rört sig om ett enstaka program hade man kunnat ha överseenden med tunnelseendet. Men ”Din personlighet” passar bara alltför bra in de senaste 15-10 årens mediala vurm för ensidigt genetiska förklaringar till mänskligt beteende. Allt ifrån hundägande till kriminalitet och alkoholism påstås nu vara genetiskt betingat.

Att det sker beror inte enbart på nya vetenskapliga framsteg – i själva verket har de varit måttliga – utan också på den politiska konjunkturen.

Idag lever vi åter i en tid då konservativa partier och idéströmningar sätter sin prägel på samhället. De har alltid haft en förkärlek för biologiska förklaringar till sociala fenomen. Om generna är ansvariga för fattigdom och rikedom, brottslighet, drogproblem, studiemisslyckanden eller arbetslöshet är det ju lättare att ignorera krav på ökad jämlikhet, sociala insatser och en ekonomisk politik för full sysselsättning.

Så innan vi nu hoppar på SVT:s genetiska tåg, låt mig påminna om att kvinnor länge ansågs genetiskt illa lämpade för en lång rad arbeten, rösträtt och högre utbildning. Men det fanns inga gener som satte stopp. Det fanns bara kultur.

Men visst, kanske är det bara mina socialistiska gener som påstår det.