Musikgöteborg, inriktning pop och rock, är inte så himla stort. För den vana konsertbesökaren, när det fortfarande fanns konserter, är det lätt att se hur många aktiva musiker hänger samman och besläktas genom olika inhopp, samarbeten och konstellationer. Tomma intet är just ett sådant band.
Sprunget ur the High Hats
Sprunget ur gamla insomnade The High Hats från Borås, med sångaren och låtskrivaren Magnus Petersson i spetsen och ständiga följeslagaren Tobias Standar vid sin sida har bandet vuxit och korsbefruktats med lite alla möjliga från de lokala scenerna. Här finns Cornelia Adamson, till vardags Virginia and the flood, gitarristen Jacob Mortensen och trummisen Tobias Karlsson.
Precis som på de flesta rep och konserter så kan inte hela bandet deltaga, men medlemmar är också Gittan Kock, som även har sitt egna dansband Gittanz, och Emilia Gustafsson på bas. Samtliga utom trummisen sjunger även. Oftast flerstämmigt.
– Jag och Tobbe har vuxit upp tillsammans, i Brämhult, och spelat i band sedan tidig tonår. Vi lade ner High Hats för, jag vet inte hur många år sedan nu, men var ändå sugna på att starta upp något nytt. Då blev det Tomma intet helt enkelt, berättar Magnus Petersson.
”Det är lite flytande”
Sedan dess har det kommit och gått lite folk. Tobias Karlsson minns att han kom med 2016. Cornelia Adamson så sent som förra året.
– Jag tror det var när vi var i Ungern. Då har jag för mig attvi deklarerade att jag var officiell medlem, säger hon.
– Det är lite flytande allting egentligen. Men om man utgår från första giget så startade vi väl 2016, säger Jacob Mortensen, som också varit med sedan start.
Han har sonen Franke med sig att hantera. De andra har bara ölen på bordet att hålla koll på. En diskussion kring vilka som harkommit och gått uppstår och olika namn droppas.
– Men, äh. Skit i dom, avslutar Jacob Mortensen det sidospåret.
Använder termen dödspop
Avbräcket från The High Hats rätt brötiga spelningar var ganska stort. Då var det någon slags garagepunk. Nu, och sedan starten av Tomma intet i princip, använder de termen dödspop. Men även den är under utveckling.
– Nu när både Cornelia och Gittan sjunger också så tycker jag att det blivit ett lyft, säger Jacob och får medhåll.
– Ja verkligen. Och på skivan som kommer nu så är det rätt utspritt med sången. ”Sveriges Fleetwood Mac” var det en som sa, det tycker jag var väldigt fint, fortsätter Magnus Petersson.
Här utbryter istället en diskussion kring övriga likheter med den något mer världskända förlagan. Som eventuella interna intriger och vem som egentligen ligger med vem. Men vi lämnar det därhän och fastslår att Fleetwood Mac ändå har ett försprång på sådär 45 år.
Ett kollektiv
Tomma intet brukar beskriva sig som ett kollektiv. Ett maskineri som tillsammans får musiken att låta som de vill. Men som oftast finns det ju en motor i en maskin.
– Musiken kommer väl mycket från mitt rum. Men ja, jag skriver låtar sen utvecklar alla dem tillsammans och bidrar med åsikter och sådär. Väldigt mycket är ”do it yourself”, vi spelar in hemma och i replokalen mestadels, säger Magnus Petersson.
Att vara ett gäng modell större innebär både för- och nackdelar. Det kan vara svårt att samla alla, men å andra sidan behöver inte alla alltid samlas. Det löser sig på olika sätt.
– Det kan ju skifta en hel del. Som när Emilia inte har varit med så brukar jag spela bas. När Gittan inte varit med någon gång så har ju du kört klaviatur Jacob, säger Magnus.
– Rätta mig om jag har fel men vi har väl bara haft två rep med full sättning, frågar sig Tobias Karlsson.
Det tycks ske sådär en gång om året fastslår de i alla fall.
– Men det är jäkligt skönt att veta att man ror hem en spelning även om inte alla kan, säger Magnus Petersson.
Kan köra mer punk
De tycker snarare att det kan finnas ett mervärde i att spelningarna kan bli så olika beroende på vilka som kan. Går det inte att lägga samtliga sångstämmor så går det alltid att köra det lite mer punk just den kvällen. Eller varför inte akustiskt, vilket också har skett.
– Det tycker jag är något av det roligaste med det här bandet. Det är kul vad det än blir liksom, och det är aldrig riktigt samma sak, vilket gör det väldigt levande, säger Jacob.
– Vi är ju så pass gamla nu med att man orkar inte med att det ska finnas någon press. Det ska vara helt okej att tacka nej och folk har familjer och så där, säger Tobias Standar.
Vissa är så gamla i alla fall, invänds det. Det skiljer faktiskt 18 år mellan yngsta och äldsta medlem i Tomma intet. Men det är inget något av dem egentligen ägnat så många tankar åt.
– Man blir ju aldrig äldre än 25 i huvudet. Inte när man håller på med musik i alla fall, säger Tobias Karlsson, som bara råkar vara äldst.
Ska släppas i oktober
Nya skivan, som blivit lite framskjuten och förhoppningsvis släpps i oktober, ska heta ”D.A.B.D.A.”. Det är plockat från de fem stegen att hantera sorg. Kübler-Ross-modellen bestående av denial, anger, bargaining, depression och acceptence.
– Med High Hats så släppte vi en skiva som hette ”And then came cancer”, för att en polare hängde sig. Den titeln är lite som Carpe diem, lev livet nu för förr eller senare så kommer cancer. Efter det fick både Tobbes farsa och min farsas fru cancer och båda gick bort. Det blev liksom nattsvart och var nog en stor bidragande orsak till att vi lade ner bandet. Så nu kändes det som en bra idé att döpa den här skivan till D.A.B.D.A. och knyta ihop säcken lite, berättar Magnus Petersson.
Ingen sorgsen skiva
De inser alla det där låter som att det är en väldigt sorgsen skiva. Men det är det inte, menar de.
– Det är ju absolut ingen temaskiva eller så, säger Tobias Karlsson.
– Nej. Men det är väl mer att det finns en röd tråd. Jag sjunger inte om barnkalas, om man säger så, fortsätter Magnus Petersson.
– Nej ... det hade ju varit jättekonstigt, inflikar Cornelia till stort avlösande skratt runt bordet.