Som tolvåring stod Nils Fabiansson på biblioteket och bläddrade fascinerat i böcker om Andra världskriget. Han läste om det växande kriget, de hårda striderna, alla människor som dog. Grymheten och kampen. Hur det goda till slut segrade. En historia som varenda människa i västvärlden lär känna till. Vissa ganska ytligt, andra ner på detaljnivå. För Nils Fabiansson är ju långt ifrån den enda tolvåring som har fascinerats. Och han är knappast ensam om att ha stått och tummat på slitna sidor. Men sedan han var pojke i slutet av 70-talet har böckerna om kriget blivit många gånger fler.

I början av 90-talet tog utgivningen av krigslitteratur fart på allvar i Sverige. Och framförallt var det Andra världskriget som lockade till läsning.

– Krig generellt och kanske särskilt Andra världskriget är ju det yttersta dramat. Det blir inte mer dramatiskt än så, säger Nils Fabiansson.

Mycket om första världskriget

Hans eget intresse för historia har lett till att han idag är författare och redaktionssekreterare på Historisk tidskrift. För några veckor sedan släppte han boken Historien om västfronten. I spåren av Första världskriget. Trots det tidiga intresset för Andra världskriget är det alltså Första världskriget som har blivit hans specialitet. På så sätt skiljer sig Nils Fabiansson från många andra författare.

­– Det finns något medeltida men ändå modernt över Första världskriget. Det är ett 1900-talskrig men med människor vars mentalitet och kunskap präglas av 1800-talet. Jag tyckte tidigt att det fanns något väldigt spännande i det, säger han.

Men just i år är Nils Fabiansson inte ensam. 100 år har gått sedan Österrikes kronprins Franz Ferdinand dödades av skotten i Sarajevo, och kriget bröt ut. Därmed är det flera förlag som satsar på böcker om Första världskriget.

– I år ger vi ut ett standardverk om Första världskriget av Marco Smedberg, mycket eftersom det nu har gått 100 år, säger Lena Amurén, förläggare och redaktionschef på förlaget Historiska media.

Drar mot personers öden

Förlagets specialitet är just historia. Och det handlar inte bara om krig och militärhistoria, men det är kanske ändå främst det de har gjort sig kända för. Storsäljaren är Antony Beevor. En brittisk författare och före detta officer, som har skrivit en mängd böcker om Andra världskriget. Stalingrad och Berlin – slutstriden 1945 har till exempel sålt i över 150 000 exemplar bara i Sverige. På många sätt är Antony Beevors böcker typiska för nutidens krigslitteratur. Det är facklitteratur, men skrivna på ett berättande sätt. De tekniska skildringarna av krig får stå tillbaka.

– Precis som Peter Englund som väl kan ses som Beevors svenska motsvarighet skriver han militärhistoria på ett sätt som vem som helst kan ta uppskatta, säger Lena Amurén.

Hon menar att det nya sättet att skriva utlöste den våg av krigslitteratur som började rulla in i Sverige under tidigt 1990-tal, som växte fram till för några år sedan, och som nu övergått i ett mer stabilt skvalpande.

– Innan var historisk facklitteratur antingen ganska akademisk eller tekniskt. När Peter Englund skrev om Poltava var berättelsen mer narrativ, med inslag av personöden. Fler och fler började skriva på det sättet. Plötsligt fanns människor att identifiera sig med, samtidigt som böckerna också beskrev det stora historiska skeendet. Den historiska facklitteraturen hittade en bredare publik, säger Lena Amurén.

Liksom många andra förläggare upplever Lena Amurén att utgivningen av krigsskildringar nådde sin topp för några år sedan. Nu är utgivningstakten nere på en mer normal nivå. För Historiska media innebär det ändå över 30 titlar per år. Fast i det ryms också romaner och fackböcker om kulturhistoria.

– Det är en ganska stabil nivå nu som vi lär hålla. Intresset för militärhistoria är ändå stort och kommer att fortsätta vara det, säger hon.

Minskat något

Även de större förlagen håller med om det. Men precis som Historiska media har de minskat utgivningstakten något.

– Vi hade en period då det kom ut jäkligt mycket böcker om krig, säkert fem till tio per år. Nu är vi lite mer restriktiva. Vi ger ut någon eller några varje år, och då vill vi ha böcker med ett lite udda perspektiv, säger Stefan Hilding, förläggare på Norstedts.

Också han är dock säker på att intresset för krigen inte kommer att försvinna. Att det är något bestående. Den minskade bokutgivningen handlar inte om vi har blivit mätta, utan snarare om att det idag finns väldigt många sätt att ta del av de historiska konflikterna. Som via tidskrifter och inte minst nätet.

– Det finns ju sajter för vartenda specialintresse. Det tror jag kan göra att man kanske inte läser böcker i riktigt lika hög grad, säger Stefan Hilding.

Comeback för Kalla kriget

Per-Anders Lundström, styresman och ansvarig utgivare på Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB), är inne på samma spår.

– Intresset för militärhistoria har inte minskat, men däremot har kanske intresset för pappersboken gjort det, säger han.

SMB fungerar både som bokklubb och förlag, och ger dessutom ut medlemstidningen Pennan och svärdet. Trots att Andra världskriget fortfarande är det som intresserar flest läsare ser Per-Anders Lundström att intresset börjar väckas även för nyare konflikter.

– Vi har märkt ett klart uppsving för Kalla kriget. Kanske för att det har gått tillräckligt lång tid nu, och det är en konflikt där det fanns två tydliga sidor mot varandra. Det underlättar för dramaturgin, säger han.

Har dödat 150 personer

Ett annat exempel på krigslitteratur som behandlar nyare konflikter är memoaren American sniper som ges ut av Bonniers. Den berättar historien om den amerikanske militäre prickskytten Chris Kyle, känd för att ha dödat i alla fall 150 personer med sitt vapen under kriget i Irak. Här skildras kriget från den enskilda soldatens perspektiv.

– Det är ganska typiskt nutiden, enskilda soldatberättelser lockar, säger Per-Anders Lundström.

Och vilka det lockar tycks alla vara överens om – fortfarande är det framför allt män som läser. Nils Fabiansson tror att det till stor del beror på det faktum att det i första hand är män som krigar.

– Jag tror att det kan handla om någon form av bearbetning. Det är män som utför krigshandlingarna, och tanken att ”det hade kunnat vara jag” väcks då. Jag kan tycka att det därför finns något sunt i att vilja läsa om krig, för det visar att man på något sätt vill bearbeta vad andra män har gjort, säger han.

Själv är han inte klar med den bearbetningen. Det kommer att bli fler böcker. Och då återigen om Första världskriget.

– Det finns mer att hämta.