Cristal kommer i kontakt med en bekant som förlorat två barn i magen. Hon erbjuder sig att hjälpa till. Deanna är trött på att aldrig veta hur nästa mål mat ska komma på bordet, eller om bensinen ska räcka för att ta sig till jobbet.
I filmen ”For somebody else”, som hade premiär på Göteborgs filmfestival, följer dokumentärfilmaren och regissören Sven Blume de tre kvinnornas vardag före under och efter graviditeterna. Han har jobbat med filmen i fem år och följt kvinnorna i otaliga timmar.
Han säger att han är tacksam för att han fick komma nära och tror att kvinnornas öppenhet mot honom grundande sig delvis i att de kände att han var intresserad av deras känslor och tankar på ett sätt som ingen annan varit.
– Dels fanns det en stolthet hos dem i att de kämpade och gav väldigt mycket, men jag upplevde också att de kände att de inte blev sedda för det de gjorde. Det var ingen som ställde de där frågorna till dem. Personerna de hjälpte frågade inte. Och helt plötsligt kom jag och gjorde det, säger han.
Ensam situation
Gemensamt för de tre surrogatmödrarna var att de alla stod ganska ensamma i en väldigt märklig situation, säger han.
– Skulle man se det här som ett arbete så är det inte någon idealisk arbetssituation. Och ingen vill kalla det arbete för då blir det en fråga om vad det ska vara får lön och arbetssituation. Istället finns det intressegrupper som snarare försöker påpeka att det här är någonting man gör för att man vill väl. Där känner jag ett jätteintresse av varför det är en klassisk kvinnogrej att man ska vara så himla god och göra väl för andra, men man ska inte kräva lön, för som kvinna ska man ha ett kall och bara vilja ge. Det intresserar mig. Bara för att man råkar vara kvinna så kan man inte ställa krav, säger han.
En annan gemensam nämnare för kvinnorna var att de tillhörde grupper med jämförelsevis låg status i samhället.
– Det är inte så att de här kvinnorna svälter, men det är ganska konsekvent att det är en grupp kvinnor som hjälper en annan grupp i samhället. Det handlar om klass, bakgrund och utbildningsnivå. Att införa surrogatmödraskap är inte ett recept på ett jämställt samhälle. Det skapar ett samhälle där några hjälper några andra. Det kände jag, fast jag inte letade efter fattiga, trasiga människor, så var det ganska uppenbart i den här gruppen att det inte hade kunnat vara tvärtom.
Vill berätta utan pekpinnar
Michelle, Cristal och Deanna bor i Kalifornien. Delstaten saknar regleringar när det gäller surrogatmödraskap och har blivit centrum för surrogatindustrin. I de flesta länder är surrogatmödraskap inte tillåtet. FN kom 2018 med en rapport som varnade för risken att surrogatmödrar utnyttjas och att barn blir handelsvaror. I Sverige kom förra året en utredning som pekade på riskerna att kvinnorna och barnens rättigheter kränks.
Men trots att flera rapporter dömer ut surrogatmödraskap vill Sven Blume inte väja för att berätta om de positiva sidorna av att vara surrogatmamma. Som glädjen över att kunna hjälpa någon annan, eller den stoltheten som kvinnorna han följde kände över att kunna bli gravida och föda barn. Han vill visa upp båda sidorna.
– Jag känner att det filmen kan bidra med är nyfikenhet och förståelse. Där kan man inte komma in med pekpinnar. Filmen handlar om människor jag träffat, inte om siffror och statistik, säger han.
Underlag för debatt
Han tror att filmen kan fungera som underlag för en lite mer fördjupad debatt.
– Att frågan lyfts och diskuteras på ett emotionellt plan. Det är mitt sätt att kommunicera på. Jag är glad om det blir debatt, men jag kan inte styra den debatten och om min film var för enkel i sin framtoning så skulle jag inte känna mig ärlig. Det vore konstigt att säga att kvinnorna inte gör det här för att de tror på det. Det finns inte bara ett sätt att komma fram till en bra debatt, men jag tror att avsaknaden av de här rösterna är ett problem. Genom att låta dem höras lyfter man frågan på ett sätt som jag tycker är viktigt. Annars förenklar och förskönar man utan att sitta ned med dem det handlar om. Då har man avhumaniserat frågan. Det är mitt mål att inte göra det.