BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I Bitterfittan 2 försöker huvudpersonen Sara bygga upp sitt nya liv, och nya familjekonstellation, efter skilsmässan.

Varför är familjen så intressant tycker du?

– Det är ett så dramatiskt område, som spelar så stor roll i våra liv. Både i våra ursprungsfamiljer och i våra familjer vi bildar som vuxna. Våra närmaste relationer, det är så tacksamt som författare att jobba med det. Det är en sådan dramatik som pågår i allas liv. Det behöver inte handla om något exceptionellt, ytterligheter som våld och missbruk, bara inom en helt ”normal” familj pågår det värsta dramat hela tiden.

– Sedan tycker jag att det är jätteintressant med den paradox som vi lever i här i Sverige. Ett modernt land, med en självbild om att vi har kommit väldigt långt, vi är moderna och öppna, men när det kommer till kritan är vi väldigt konservativa ändå när det gäller familjen. De konservativa stereotypa mönstren av hur en familj ska se ut, hur en mamma ska vara, hur en pappa ska vara, de lever väldigt aktivt i oss.

Sara sammanfattar sitt problem med att hon försöker vara en fri kvinna i en ofri värld. Vad är svårigheterna med det?

– Svårigheterna är många. Det finns en massa förväntningar på hur du ska bete dig. Sara brottas dels med reaktionerna från omvärlden på hur man ska bete sig som frånskild. Det ligger redan implicit att du har gjort något egoistiskt, när du valt bort äktenskapet. Om du dessutom känner att varannan-vecka livet med barn är ganska bra, det är mysigt när man har dem och det är bra när man inte har dem, då får man väldigt starka reaktioner.  Sedan det här med lusten och sexualiteten, att inte vilja gå in i en ny relation, men att ha älskare och så där. Det är inte heller riktigt okej i vårt samhälle. En frånskild snubbe som tar ansvar för barnen varannan vecka får höra att han är bra som tar sitt pappaansvar. En frånskild kvinna som gör det och sedan varannan vecka jobbar på, träffar vänner och har kul, då möts det av en annan sorts moraliserande.

Vad behöver man för att stå upp mot moraliserandet?

– Man behöver dels gå till värderingarna och titta på vad är det här egentligen. Det är svårt att bli skuldbelagd och att förhålla sig rationell. Men gå till värderingarna bakom så ser man att det här inte är okej. I berättelsen om Sara är vännerna jätteviktiga. Det är egentligen den stora kärlekshistorien i boken. Vännerna som betyder allt för henne och som hon bildar en ny sorts flock, eller familjeaktig enhet, med.

Din förra roman, Befrielsen, utspelar sig i Örebro. Huvudkaraktärens blick på staden är ganska föraktfull, någon sorts småstadsförakt, vilket togs upp som kritik i en del recensioner.

– Anna i Befrielsen har den blicken på staden. Den kommer delvis från mig själv och jag känner igen det hos många av mina vänner som flyttat från en mindre stad till en större att precis i början känner man sig så trött på det där lilla och att det var en befrielse att flytta till en större stad.

Hur är din relation till staden i dag?

– Mamma bor kvar och släktingar. Det är min barndomsstad, som jag besöker med jämna mellanrum. Jag flyttade därifrån när jag var 18. Precis när jag hade flyttat var det mer att man ville ta avstånd. Numer är det fint och mysigt att komma tillbaka. Jag tycker om Örebro, det är roligt att komma dit. Det är en mycket mer nyanserad känsla som jag har i dag.