Filmen som ska börja spelas in på Åland och i Stockholm under mitten av juli är baserad på Suzanne Ostens egen uppväxt, med en psykiskt sjuk mamma som i perioder led av vanföreställningar och svåra psykoser.
– Den kan samtidigt ses som en intelligent thriller för barn och ett spännande kärleksdrama för vuxna. Den kan läsas från två håll, säger Suzanne Osten.
Storyn kretsar kring den åttaåriga flickan Ti, som på nära håll iakttar sin mammas mentala sammanbrott. Mamma Siri talar med demoner som säger åt henne att hon inte ska bry sig om sin dotter, som tvivlar på att demonerna är verkliga.
– Det är en stundtals ganska ruskig historia för barn. Men jag kan lugna alla barn med att det slutar lyckligt, då mamman blir av med alla sina demoner, säger Suzanne Osten.
Filmens början utspelar sig på Åland, där alla är lyckliga och mamma Siri mår bra. När hon sedan blir sjuk tar hon med sig sin dotter Ti och flyr till Stockholm, där hon är så gott som omöjlig att finna rätt på för flickans moster. Mostern känner nämligen till att Siri är sjuk och försöker därför spåra upp dem, däri består filmens drama.
Ur barnets perspektiv
När jag som reporter kommer in på kontoret och stör, mitt i storyboard-tecknandet, är teamet mitt i en sekvens där en hungrig Ti är inne på Seven Eleven för att tigga mat till sig själv och sin mamma.
– Mamman är som ett barn och flickan som en vuxen med ansvar för att skaffa mat. Ti är en kaxig liten tjej som klarar sig ganska bra, även om hon är smutsig och trasig. Som tur är låter mamman henne i alla fall gå till skolan, där hon har en engagerad lärare som ser henne. Pippi Långstrump är utopisk, barn klarar sig inte utan stöd från vuxna i verkligheten, säger Suzanne Osten.
Flickan, mamman och demonerna är skriven av Suzanne Osten och Erik Uddenberg. Dramat har tidigare gått som teaterföreställning under tio år. På Unga Klara i Stockholm samt i Berlin, London, New York, Johannesburg och Montreal. Suzanne Osten menar att ämnet engagerar eftersom fler än man skulle kunna tro har liknande erfarenheter.
– Den här historien är berättad ur barnets perspektiv. Det behövs historier som beskriver barnens maktlöshet och den utsatta situation de inte själva kan påverka, då de vuxna omkring dem befinner sig i konflikter. Det här är en unik och oberättad historia, säger hon.
Hennes egna verkliga mamma brukade hota henne med barnavårdsnämnden, men Suzanne Osten säger med ett flin på läpparna att det var tack vare barnavårdsnämnden, olika stödboenden och sommarkollon som hon överlevde.
– I verkligheten är de här barnen beroende av samhället och behöver omhändertas. Som Hillary Clinton sagt: ”It takes a village to raise a child”, säger Suzanne Osten.
Som barn tänkte hon inte dagligen på att hennes mamma var ”konstig” eller ”galen”. Den skruvade familjesituationen blev normaliserad och mamma var som vanligt.
– En nyckel till att klara sig är humorn. Galna människor kan ibland vara väldigt roliga, det tar vi även fasta på i filmen. Det är inte bara misär, vi beskriver också dotterns beundran och kärlek till sin mamma. Mamma Siri är inte bara sjuk, hon är också rolig och kreativ, säger Suzanne Osten.
Söker sig till tabun
Ämnet med utsatta barn är svårt, och Suzanne Osten menar att många föräldrar blir provocerade av att konfronteras med frågan om barnens maktlöshet och att ifrågasattas i sin föräldraroll. Men hon avskyr Alla vi barn i Bullerbyn, eftersom den utgör en skenbild av barnens verklighet.
– Verkligheten är inte mysig, den är tuff och hård. De vuxna vill hålla barnen på gott humör, men barnen känner sig lurade. De vill veta hur de ska orientera sig i världen. Därför behövs alla typer av berättelser: farser, Disney, såpor, skräp, men även intelligenta filmer om utsatthet, där de känner att de får ut något av värde, säger hon.
Suzanne Osten har under hela sin karriär sökt sig till svåra och tabubelagda ämnen att dramatisera i teaterföreställningar och filmer.
– Jag har aldrig varit så mycket för teman som redan är gjorda. Grunden för mitt engagemang som kulturarbetare har alltid varit barnperspektivet. Barnens maktperspektiv, eller brist på makt över sin egen situation, är ett oändligt stort område, säger hon.
