Det är som alltför perfekt. Feministikonen Susan Faludis pappa väljer att bli kvinna. Samma far som levt i en livslång förnekelse inför sitt judiska arv och de fasansfulla brott som begicks av hans landsmän i Ungern under Andra världskriget då han var en judisk pojke vid namn István. Samma pappa som försvann ur hennes liv efter en våldsam, smutsig skilsmässa från hennes mamma och inte återkom förrän ett kvarts sekel senare, då i sin nya identitet som kvinna. En man som i USA blev Steven och ägnade sitt yrkesliv åt att retuschera fotografier, på sin tid Manhattans skickligaste mörkrumsmagiker som med ljusets och mörkrets krafter kunde trolla bort eller lyfta fram vad helst han ville. Som när han sedan blev Stéfanie flyttade hem till det Ungern som i sin tur levt i en kollektiv identitetskris lika länge som det varit en nation, desperat hävdande sin särart, byggd på lika delar skrönor och förskönade sanningar, en desperation som tippat över i fascism.
Beställ Mörkrummet av Susan Faludi till kampanjpris från ETC Libris. Pris: 185 kr inkl. frakt och klimatkompensation
Allt smälter samma så intrikat och intelligent tråcklat att det nästan känns osannolikt. Ändå var det ungefär så det gick till, och Mörkrummet blir en fängslande skildring av hur individ och kollektiv, historia och psykologi, nation och genus, person och politik är sammantvinnade, oskiljaktiga.
Söker förbi smärtpunkten
Faludi börjar i det personliga. I ett mejl som sommaren 2004 dimper ner i hennes inkorg där hennes pappa berättar att hon genomgått en könskorrigering. Efter skilsmässan från ett äktenskap som urartat i övergrepp, misshandel och hot försvann Steven ur Susans liv. Fram till det där mejlet då Stéfanie tagit hans plats och skriver till sin vuxna dotter från sin barndoms hemland, vill försonas på något sätt, men gömmer sig bakom en så tät mur av ord att den kvinna som pappa har blivit förblir nästan lika dold som den man hon en gång var.
Faludi reser till Budapest, om och om igen under de tio år som de får tillsammans innan pappan dör på en nedsliten kvinnoavdelning. Hon gör något remarkabelt med de där mötena: hon rör sig rakt in i sitt livs centrala smärtpunkt, den svikande fadern, och genom den. Till Ungerns nazistiska förflutna och den obearbetade nationella identitetskris som fortsätter att hemsöka landet, fortsätter att göda antisemitism och fascism. In i transhistorien, både via personliga möten och vittnesmål men också genom att söka sig till könskorrigeringens historiska rötter. I allt detta kämpar Stéfanie för att bli accepterad som den ärbara, helt och håller ungerska kvinna som hon själv ser sig som. Tills minnena av krigets trauma, då hon som då var han med list och minsta möjliga marginal lyckades rädda både sig själv och sina föräldrar från förintelse, kommer ikapp.
”Halsbrytande paralleller”
Skildringen av den unge Istváns tid i det naziockuperade Budapest där inhemska pilkorsare med nitisk entusiasm förföljde judar, romer och oliktänkande är rafflande. Genomgången av Ungerns historia är en avslöjande kartläggning av hur nationalism kan piskas fram ur den upplevda känslan av förlust. Allt detta kopplas i Faludis essä samman med Stéfanies och andra transpersonernas kamp för att nå sin sanna identitet. Hur Ungern som nation vill bekämpa en feminisering som tillskrivs det judiska folket, hur en binär könsuppdelning svarar mot en binär uppfattning om folk och nation.
Det är tankeväckande. Ibland drar hon halsbrytande paralleller mellan det ena och det andra, det är inte alltid jag instämmer i hennes slutsatser men det upphör aldrig att vara fascinerande. Det är också berörande, inte minst Faludis kamp för att nå den där föräldern som aldrig upphör att retuschera sig själv. Essäistik när den är som bäst, hudnära och med stålskarp överblick, dissekerande och med ett bultande hjärta.
