– Det kallas även för skates, förklarar Simone Himmerlid som har tränat roller derby sedan i höstas.
Regler och åkteknik står i fokus
Nio av lagets sammanlagt 15 tjejer skejtar i kväll ut på det gröna plastgolvet. Bland ribbstolar och fotbollsmål börjar de med hjälp av ett rep och vita pappersremsor bygga upp den ovala banan. Laget har ingen egen lokal utan hyr in sig i olika gymnastiksalar vid varje träningstillfälle. I dag är det första gången de håller till i Bergsåker.
– Den här salen är mycket större än den vid sjukhuset. Där går det knappt att göra en vändning innan salen tar slut, säger Lisa Pähn.
Det finns ingen upptejpad derbybana i Sundsvall, men i större städer runt om i Sverige går de att hitta.
– Bland annat så har Göteborg en som heter Rullevi, skrattar Emma Molén.
Laget har ingen tränare utan spelarna turas om att lägga upp träningen och i dag är det Sofie Backmans och Rebecka Lindbergs tur. Som uppvärmning delar de upp resten av laget i två grupper som växlar mellan att skejta runt banan och göra styrkeövningar i mitten. Det är en rejäl uppvärmning som både hörs och känns. Golvet mullrar under fötterna när laget snabbt och hårt stampar med de tunga rullskridskorna i golvet och det blåser ordentligt när åkarna rundar banan.
Mellan bytet av styrkeövning stannar de upp och diskuterar det kommande resultatet från åktestet de precis har gjort.
– Det är ganska stor skaderisk i roller derby och därför måste man visa att man förstår hur man ska tacklas för att inte skada sig själv eller andra. Kan man reglerna så blir risken mindre för skador, berättar Frida Johansson.
Laget besökte nyligen Umeå för att få regelkunskaper och åkteknik bedömd. Alla i laget klarade teorin, men resultatet från den fysiska delen visar att några har kompletteringar att göra innan de får sin matchlicens. Bland annat måste man klara av att runda banan 27 gånger på fem minuter.
– Öka sista biten nu tjejer, ropar Sofie Backman och avslutar sedan uppvärmningen efter några intensiva minuter.
Förbereder inför första matchen
Packövningar står på dagens schema och tjejerna delar upp sig i två lag med fyra i varje. Emma Molén, som har ont i foten i dag, sköter tidtagaruret.
– Jag hatar egentligen att träna, men jag började med roller derby eftersom jag tänkte att man inte kan ha tråkigt på rullskridskor och nu har jag varit med i snart ett år, säger hon och gör sig redo att starta upp den första omgången.
Tjejerna står redo och när uret startar kastar sig Rebecka Lindberg och Ella Åström ut mot de övriga spelarna. Tjejerna delar ut hårda tacklingar för att ta sig förbi och möter ett lika hårt motstånd. Båda lyckas hitta varsin öppning och tar sig förbi övriga spelare. De glider sedan smidigt runt banan för återigen pressa sig förbi övriga laget med full kraft. Några faller till marken, men tar sig snabbt upp på fötterna igen.
– Det gäller att försöka ramla framåt, där man har mest skydd, säger Lisa Pähn.
Efter två svettiga minuter stoppar Emma Molén klockan och de båda lagen pustar ut och gör sig redo för ett nytt set där positionerna byts. Den här gången ska de också tänka mer på reglerna, menar Sofie Backman.
– Det är bättre att vi lär oss ordentligt nu, i stället för att det blir kaos i maj, säger hon till resten av laget.
I maj är det dags för deras första match tillsammans som ett lag. Några av dem har redan spelat matcher, fast med andra lag, och nu gäller det att tillräckligt många blir godkända på åktestet för att de ska få spela.
– Det ska bli spännande att få spela match, då vi ska få ha på oss likadana matchkläder. Det är inget vi har just nu, men jag tycker om att sy så det ska nog lösa sig, säger Lisa Pähn.
Traditioner lever kvar
Mycket av kulturen inom roller derby i dag kommer från hur sporten såg ut ursprungligen.
– Det var en uppvisningssport med mycket smink, kjolar och färgglada kläder. Det är därifrån traditionen med spelarnamn kommer ifrån, mitt är Fritz Fireball, berättar Frida Johansson.
– Jag har inget än, men själva tanken med att välja ett spelarnamn som du har på planen är att det ska vara kraftfullt, ingen heter lilla gulliga katten, säger Rebecka och skrattar.
Träningen lider mot sitt slut och trots att musklerna bränner och andningen är tyngre än i början syns inga sura miner.
– Det är asskönt med ett ställe med bara tjejer där man kan slappna av på riktigt och hänga med en massa häftiga brudar, säger Lisa Pähn.