– Ja, men skyll er själv!

– För vad?

– För vad? Är ni ett barn vid tjugofem år? Vet ni inte att det är farligt att leka med elden?

– Inte för mig; jag är assurerad!

I en av Sveriges största klassiker, August Strindbergs ”Fröken Julie”, skiftar ställningen mellan huvudrollerna snabbt och ständigt. Julie, dottern till en greve, är ”okvinnlig” och nästan spjuveraktig i sitt rättframma sätt, till en början trygg i sitt klassövertag gentemot betjänten Jean. Han, i sin tur, är ständigt snubbigt nedlåtande men står samtidigt många pinnar längre ner på samhällsstegen. Under pjäsens gång växlar deras positioner oupphörligt.

– Det är som att de sticker små knivar i varandra, förklarar Brinde Karlsvärd, som spelar rollen som Julie i Teater Hybrids sommaruppsättning av pjäsen.

Blandar samtid med dåtid

Det är teaterns första produktion, men medlemmarna i ensemblen har jobbat ihop tidigare och är alla utbildade på Wendelsbergs folkhögskola. Eftersom de redan kände varandra och arbetade på liknande sätt slog de sig ihop. På så sätt kunde fokusera på själva skådespeleriet.

Lava Lidén, som är producent och även spelar rollen som Jean, förklarar att gruppens namn kommer sig ur att de vill blanda samtid med dåtid.

– Vi vill jobba med ganska stora klassiker och hybridisera dem in i nutid. Man ska kunna sitta på läktaren och tänka att det utspelar sig på 1800-talet, men att det lika väl skulle kunna vara en själv på scen.

Spelar i ett frysrum

Sommarteatrarnas ofta sedvanliga kuliss – slott eller herrgård omgiven av lantlig idyll – hade kanske varit en given miljö för en pjäs som utspelar sig i köket på ett grevligt gods. Men Teater Hybrid kommer att spela Fröken Julie i ett frysrum i Lejonet och björnens nedlagda glassfabrik i Gamlestaden.

Den fysiska miljön är ett av sätten de har valt att gestalta klassperspektivet, förklarar Lava Lidén.

– När man kommer in möts man av en salongsliknande miljö, det är ganska fint. Ju längre in man går desto råare och mer industriellt blir det. Det är vårt sätt att väldigt konkret ta oss an klass, utöver själva historien.

Lava Lidén hoppas på att kunna locka en blandning av Gamlestadsinvånare att se pjäsen.

– Jag upplever det som en grym stadsdel men som lätt glöms bort, det händer inte så mycket grejer där.

Utmattande maktspel

Som skådespelare är det utmattande med alla maktspel och vändningar i ”Fröken Julie”, berättar Brinde Karlsvärd. Samtidigt är just det vad som gör teaterstycket intressant. Det kan vara svårt att veta exakt när skiftningarna sker och att nå den tomhet och bottenlöshet som Julie ibland känner är en utmaning.

– Jag märker att det inte alltid är helt lätt att ta sig ner till det riktigt mörka, säger hon.

Brinde Karlsvärd tror att maktspelet och köns- och klassfrågorna är det som gör att pjäsen fortsätter tilltala en modern publik trots att den idag har mer än hundra år på nacken. Relationerna i triangeldramat, som även innefattar Jeans fästmö Kristin, går att känna igen sig i även i nutid, menar hon.

Jeans strävan att ta sig uppåt i klassamhället påminner om hur det ser ut för många idag, tycker Lava Lidén.

– I tider när Instagram är så stort handlar mycket om det personliga varumärket. Det hårda politiska klimatet, sättet man talar om varandra i pressen – det är lätt att glömma bort den mänskliga aspekten. Det visar den här pjäsen så fantastiskt bra.

Det maktmedel Jean har att tillgå är sin sexualitet, något han använder för att binda Julie till sig, menar Lava Lidén. Han tycker att Strindberg framställde Jean som offer och tror att dramatikern hade vänt sig i graven om han såg Teater Hybrids version av berättelsen.

– I dag lever vi i ett mer jämställt samhälle men ser fortfarande att män beter sig oansvarigt. Vi tar inte ansvar för våra handlingar och tar lätt en offerroll. Det återspeglar pjäsen extremt väl.

”Publiken ska hänga med”

Verket är mastigt när det gäller dialogen; verbala dueller utkämpas som sagt hela tiden och det är mycket text att plöja igenom. För ovanlighetens skull känner Brinde Karlsvärd att hon kan svara ”ja” på frågan hon ofta får som skådis: om det varit svårt att plugga in alla repliker.

– Men det har också varit häftigt att få sätta sig in i texten, den är så vacker.

Lava Lidén berättar att skådespelarna de senaste åtta månaderna har jobbat med att koppla ord och meningar till bilder och sinnen för att texten ska bli levande och på så sätt landa i dem. För att den ska bli mer begriplig i dag har också vissa ord bytts ut, förklarar Brinde Karlsvärd.

– Trots att den är modern för en klassiker är vissa ord förlegade. Vi vill att publiken bara ska hänga med och inte känna sig dumma.