Men det hittills största intresset har samlats kring ”Paradis City”, som är, utan att hans själv har tryckt på det, ett inlägg i diskussionen om särskilt utsatta förorter och kriminella gäng.

”Paradis City” handlar om hur Sveriges inrikesminister Eva Basarto Henriksson angrips och förs bort under ett valmöte i den särskilt utsatta, muromgärdade förorten Rinkeby på Järvafältet i Stockholm.

För att rädda henne rekryteras Emir, en lokal, flerfaldigt straffad MMA-fighter med kronisk njursvikt. Just detaljen med njursvikt är viktig – i det nya Sverige är inte sjukvård gratis för de kriminella – han måste betala dialysen själv med pengar han oftast inte har.

Speciella lagar gäller inom ghettot, straffsatserna och polisens möjligheter att sätta fast misstänkta gängrelaterade individer är helt annorlunda jämfört med det övriga samhället.

Det är ingen munter bild av Sveriges närmaste framtid som Lapidus beskriver.

– Jag har tittat på en massa trender i Sverige och jag har dragit ut dem käpprätt åt helvete. Det här handlar om betydligt mer än att gäng av kriminella springer omkring och begår grova brott.

En brottslighet som förändrats

Jens Lapidus vet vad han talar om, hans bakgrund är försvarsadvokatens. Från 2004 till 2017 arbetade han som advokat och kom som försvarare nära en rad grova brottslingar, vilket lärde honom mycket om deras liv och hur de tänkte.

– Man bygger upp en stark relation till en kille som sitter häktad i ett helt år när man är den enda som kommer på besök och talar med honom, säger Jens Lapidus till Dagens ETC. Man kommer mycket nära varandra.

Då såg kriminaliteten och gängen annorlunda ut, det var under tiden som den så kallade juggemaffian hade starkt grepp över den organiserade brottsligheten i Sverige. I dag är det annorlunda: en stor del av kriminaliteten är fragmenterad och utförs av unga pojkar i förorterna beväpnade med automatvapen.

– Tidigare fanns det, vi kan väl kalla dem juggebossar, som hade ett starkt grepp över nätverk i Stockholm. De hade en stabiliserande effekt. Nu är det många grupper som slåss på alla sätt, även internt, och det finns inga större bossar som kan ha en lugnande effekt på det som pågår.

– Den värld jag började jobba i, från tingsrätten i Sollentuna 2003, såg ganska annorlunda ut jämfört med i dag. När jag skrev min första bok ”Snabba cash” höll jag tillbaka beskrivningen av skjutvapen för det skulle inte vara trovärdigt. Det såg inte ut så då. Idag är det tvärtom.

”Bostadspolitiken är en viktig del”

Den svenska debatten om vad vi ska göra åt problemen har också svängt, menar han. Numera handlar den framför allt om straff och polis:

– Straff är bara är ett plåster, de löser inte de grundläggande problemen. Visst behövs det fler poliser på rätta platser och hårdare straff för exempelvis vapenbrott är i grund och botten bra. Men till slut handlar det om skola, vård, omsorg och jobb för alla – alla måste komma med.

– Vi har när det till exempel gäller utsatta förorter försatt oss i en problematisk sits. Avregleringen av bostadsmarknaden och utförsäljningen av allmännyttan har lett fram till dagens situation. Nu måste vi bygga på ett annat sätt, vi måste blanda hyreslägenheter, villor och bostadsrätter i samma områden.

Han ser ett behov tänka i nya banor och arbeta på andra sätt:

– Vi måste till exempel tvinga kommuner att ta emot vissa socioekonomiska grupper. Bostadspolitiken är en viktig del i den cocktail som behövs för förändring. När det gäller skolpolitiken kan vi väl se idag att friskole­reformen inte var så jävla lyckad.

”Vapnen måste bort”

Mordstatistiken i Sverige har legat på ungefär samma nivå under en lång tid. Men hur mordet begås har förändrats. Istället för att utslagna alkoholister slår ihjäl varandra under fyllefester är det nu unga pojkar som skjuts och skjuter istället.

– Man måste ändå förstå att sprängningar på allmän plats och skjutningar på öppen gata är något annorlunda och väldigt obehagligt. Det måste man ta på allvar. Om jag bodde i ett område där det kanske skjutits på öppen gata tio gånger under det senaste året skulle jag vilja flytta därifrån. Vapnen måste bort.

Han fortsätter:

– Men samtidigt kan man inte bara bygga upp polisen, man måste bygga skolor och icke-segregerade bostäder också. Integrationen har misslyckats, men vi får inte glömma att det här är ett land, alla som bor här ska ha samma möjligheter och chanser. Som sagt: ”Alla ska med”.

Stark tystnadskultur

Polisarbetet har förändrats under de senaste decennierna, betonar han. Tidigare bedrev  man omfattande span på misstänkta, vilket är svårt att genomföra idag.

– Det är inte minst av etniska skäl svårare idag, polisen har svårt idag att infiltrera eller spana. Förr kunde det sitta en svensk tjomme och följa diskret på lite avstånd, men försök idag att köra in en bil med en etnisk svensk vid ratten som sitter och stirrar. Det går helt enkelt inte.

– Gängen har blivit försiktigare och tystnadskulturen har blivit starkare, ingen som finns i närheten vågar berätta för polisen vad som pågår. Detta är bakgrunden till att man tillåter polisen att använda sig av nya spaningsmetoder och tvångsåtgärder, som trojaner i telefonerna. Dessutom diskuterar man kronvittnen.

Under sin tid i Spanien kunde han notera hur allt fler svenska gäng tog sig till landet, eftersom en stor del av narkotikan kom via Spanien.

– Vi får väl se hur det utvecklas. Det finns anledningar till att de kriminella befinner sig där. Men spansk polis är betydligt tuffare än den svenska. Skulle de börja skjuta varandra i Spanien tror jag att spansk polis skulle gå mycket hårt åt dem.

Hasch och marijuana – viktig inkomstkälla

Jens Lapidus är också inne på att vi i framtiden kommer att få en annan narkotikapolitik. Det är pengarna från narkotikahandeln som driver på gängutvecklingen, det är där de stora pengarna för gängen ligger. Pengarna för hasch och marijuana är beroende på de stora volymerna en av de viktigaste inkomstposterna.

Jens Lapidus tror att vi närmar oss en legalisering av viss narkotika i Sverige också:

– I många länder, exempelvis i Spanien där jag bodde tidigare, är det inte olagligt att inneha eller använda viss narkotika. Jag tror att vi närmar oss en sådan utveckling här också och det har jag ingenting mot. Det är farligt att krim­inalisera något som av många inte upp­fattas som kriminellt.

– Kan vi dessutom genom en laglig försäljning kapa inkomsterna till gängen vore det bra, men detta måste vi titta noga på. Vad har till exempel hänt i USA i de delstater där hasch och marijuana blivit lagliga?

Den sista krimromanen?

När det gäller författarskapet blickar Jens Lapidus mot framtiden. Kanske inte nästa vuxenbok blir renodlad krim? Språket har också utvecklats i den senaste boken jämfört med hans tidigare; det har lugnat ned sig, meningarna är inte lika korta, bisatserna har blivit fler.

– Vad nästa roman blir har jag inte bestämt ännu – jag ligger i startgroparna och det brukar börja med att läser väldigt mycket och tittar mycket på tv. Jag läser just nu John Ajvide Lindqvists ”Vänligheten”, Sofi Oksanen och har köpt Ryan Gattis bok ”The System”.

Under vissa stunder saknar Jens Lapidus Spanien, men inte alltid:

– När det började snöa kändes det härligt. Jag har till och med köpt skidor. Men så töade det och blev smutsigt och då längtade jag efter Spanien igen. Men nu bor jag i Sverige, jag trivs här, det är här mina barn går i skolan.

Jens Lapidus om…

… om serien ”Den tunna blå linjen”

– Jag tycker om den. Den känns trovärdig och vederhäftig även om det saknas någon big bad inom polisen.

… om vintern som kom till Stockholm i år:

– Jag gick igång på det här med att åka skidor. Jag lånade av en kompis och sen blev jag så taggad att jag var tvungen att gå och köpa egna.

… om polisens avlyssning av telefoner:

– Avlyssningen av telefoner och kopieringar av datorer är en väldigt svår balansakt där det gäller att göra rätt avvägning mellan metoder och verkan. Vad händer om detta börjar användas för att avlyssna de som ’tycker fel’?”