– Jag har aldrig mött ett så starkt engagemang som där. Jag träffar människor som åker direkt och trycker flygblad när de släpps efter upp till 16 år i fängelse. Det har fascinerat mig att det är ett så extremt starkt engagemang och att det är så många som står enade kring det, säger hon.

Omfattande problem med ojämlikhet

Johanna Kvists politiska arbete började i SSU och senast hon arbetade med burmesiska demokratiaktivister var det som volontär i en systerorganisation till dem. Den gången undervisade hon om genus på en skola som befann sig i politisk exil i Thailand. Bristande jämlikhet är ett omfattande problem i landet och kvinnor behöver verktyg för att kunna och våga ta plats i samhället. Att rekrytera kvinnor är svårt. 

– Det är inget som är speciellt för Burma, men ledarskap, politik och det offentliga är männens sfär och det privata är kvinnornas. Då faller det sig naturligt att inte skicka sin dotter till en politiskt ledarskapsskola. Men föräldrar är också överlag oroliga för att skicka sina barn till en idépolitisk skola som stöttar den demokratiska oppositionen, säger Johanna. Hennes tidigare resor till Burma har gått till huvudstaden Rangoon, nu ser hon fram emot att arbeta i delstaten Chin där hon ska dokumentera och stötta en ungdomsorganisation och en kvinnoorganisation. Johanna konstaterar att det finns många etniska minoritetsgrupper och konflikter i landet, men hon är inte särskilt orolig för sin säkerhet.

– Det är klart att man alltid ska vara försiktig, men om jag vill jobba med de här frågorna behöver jag vara på plats och viljan att jobba med detta är mycket större än rädslan för att det kan vara oroligt. Och jag går inte fredad på grund av var jag kommer ifrån eller hur jag ser ut, men risken är mycket större risk för alla dem jag jobbar med som är engagerade i demokratiprocessen där. De riskerar att bli fängslade för att de demonstrerar och jag är mer orolig för att människor ska råka illa ut för att de faktiskt jobbar med mig.

Långt kvar till demokrati

Den 8 november är det val i Burma. Johanna ska inte jobba specifikt med valet, men har ändå valt att åka ner så att hon är där när det händer. 2010 hölls det första parlamentsvalet på 20 år, men valet dömdes ut som odemokratiskt av stora delar av det internationella samfundet och Johanna konstaterar att demokratiseringsprocessen har mycket långt kvar. 

– Vad som hände 2010 var egentligen att militärerna tog av sig uniformerna och skapade nya partier som ändå är lierade med militären. Jag tror att den burmesiska regeringen vill få företag att investera i landet och ökad turism och för att få det var de tvungna att ha en demokratiseringsprocess – men egentligen vill de inte ha demokrati. Där tycker jag att vi har ett jättestort ansvar att inte bara köpa det som ser bra ut utåt om vi åker dit som turister eller som företag, säger hon.

Fängslade utan rättegång

I mars i år fängslades 127 unga aktivister utan rättegång efter demonstrationer mot en ny utbildningslag. Johanna känner flera av det 80-tal aktivister som fortfarande är fängslade och som riskerar nio års fängelse. 

– I början hade jag svårt att förhålla mig till det och tyckte att det var extremt känslomässigt jobbigt. Jag började stundtals fundera på om jag genom arbetet på skolan uppmuntrat dem till det. Å andra sidan känner jag mig stolt att de vågar och att det förhoppningsvis banar väg för framtiden. Det här är en händelse som visar på att landet inte tagit så stora steg åt rätt håll som vi tror här, säger hon.