Det är en imponerande utställning som nu upptar i stort sett hela den 40 000 kvadratmeter stora hallen i museibyggnaden. Arbetet med att skapa den har gjorts på bred bas, där forskare från en rad olika discipliner och konstnärer har medverkat.

Kallt kuriosakabinett

Ingången till utställningen sker genom en konstnärlig gestaltning i form av två väldiga isblock, där besökarna får gå in i en spricka som bildats mellan dem. Det som möter en där är en isig värld, iscensatt av ljud och ljus.

– Sprickan finns som röd tråd genom hela utställningen. Den står för vad som verkligen sker när isen smälter. Men sprickan finns också mellan natur och kultur, mellan behovet av att kunna bevara och att skapa försörjning, och mellan nu och då. Sprickan kan också sägas gå genom oss själva, då vi människor är både förövare och offer i det som nu sker i och med klimatförändringarna, säger Lotten Gustafsson Reinius, etnolog och Hallwylsk gästprofessor på Nordiska museet och en av experterna bakom utställningen.

Från nutid och bakåt

Utställningens olika rum tar besökarna från nutiden, med information om vad forskningen i dag vet, till skildringar av hur man tidigare tacklat problem med kyla och resursbrist i de nordliga länderna. Till utställningen hör också skildringar av det vardagliga livet i de norra delarna.

– Fyra miljoner människor bor i Arktis. Deras liv vi nu vill berätta om, säger Lotten Gustafsson Reinius.

På skärmar visas elva dokumentärer som skildrar allt från säljakt och renskötsel till testkörningen av bilar i Arjeplog. Det handlar om konsten att överleva och om livsstilar och kunskaper som riskerar att gå förlorade när isen och kylan släpper sitt grepp.

I de delar som pekar bakåt i tiden finns föremål som skildrar livet i de arktiska trakterna. Tanken med utställningen är att sätta Arktis i centrum och föremål från Sápmi i Sverige, Finland, Norge och Ryssland visas sida vid sida med saker från Island och Grönland.

– Det fanns egentligen med som en av grundtankarna när Nordiska museet bildades, att utställningarna och samlingarna skulle täcka alla de skandinaviska delarna. Nu lyfter vi fram det som alltför ofta blir betraktat som ett kallt kuriosakabinett, för att visa hur vi alla påverkas av det som sker där nu, säger Sanne Houby-Nielsen.

Möte genom tiden

Här finns exempel på hur exploatering av naturen inte är något som bara sker i dag. Ett exempel på det är en pläd som är sydd av skinnet från 48 vargskallar.

– Det är ett groteskt före­mål, skapat under den tid när det var skottpengar på varg, säger Lotten Gustafsson Reinius.

Under byggandet av utställningen har museets egna samlingar visat sig vara en skatt.

– En del av de här föremålen har funnits i Nordiska Museets samlingar sedan 1882, men aldrig tidigare visats, säger Cecilia Hammarlund Larsson, intendent på Nordiska museet.

Nu och då möts på utställningen. Där finns föremål från förr som tas i bruk på nya och oväntade sätt som den moderna havskajaken, en inuitisk uppfinning från början. När isen smälter öppnas också fickor från förr, där man kan hitta allt från sotflagor och luftbubblor som dagens forskare kunnat undersöka, till arkeologiska fynd som kommer fram för första gången när temperaturen stiger.

Film i taket

Den som besöker utställningen får inte missa att lyfta blicken på väg in och ut ur isblocken. På hallens 25 meter höga tak projiceras en film med naturfenomen och mänskligt liv i gigantiska bilder, där den som följer dem noga kan urskilja en historia.

På utställningens slutstation kan man avge klimatlöften. En slutkläm som ska sparas för den framtid som förhoppningsvis också finns.