– Under många år dömde jag mig själv fullständigt och var väldigt hård mot mig själv. Idag kan jag förstå den lilla flickan som jag var när allt började, och varför det blev så här, säger hon till Dagens ETC.

Som dotter till en framgångsrik men skrupelfri bilhandlare i Västergötland får Ingela Jansson redan i tonåren höra att hon förväntas tjäna sin första miljon innan 30. Pappans ord tar fäste medan konsekvenstänk och moral lämnas därhän. Efter några år av lukrativa bilaffärer hamnar hon i kriminella kretsar och börjar massbluffa sig till tjänster och varor över hela Sverige. Hon är charmig, ung och skicklig – och lurar alltifrån finansbolag till bilfirmor på miljonbelopp.

2007 åker Ingela Jansson fast och och döms av svensk rätt till två och ett halvt års fängelse. Men den åtalade infinner sig aldrig i rätten. Med sin nya pojkvän och sin äldsta dotter, då sju år, bilar hon ner i Europa och mot Etiopien, ett land utan utlämningsavtal med Sverige. Här ska familjen tjäna pengar på att hyra ut en grävmaskin. I pressen kallas hon ”Storbedragerskan”. Nu är hon på flykt.

Dömdes till 25 års fängelse

Till en början går affärerna i Etiopien bra. Dotterns födelsedag firas på ett hotellrum fyllt med ballonger. Ingela Jansson funderar på att starta en marmeladfabrik eller att etablera Ikea i Etiopien. De storslagna planerna misslyckas, istället börjar hon bekosta sitt leverne och företagets fakturor med checkar utan täckning. 2010 åtalas svenskan i Etiopien för checkbedrägeri och döms till 25 års fängelse. Bakom murarna i skräckanstalten Kality kommer hon att leva åtta år – hundratals mil från Sverige och sina två små döttrar.

– I efterhand önskar jag såklart att jag hade stannat kvar och tagit ansvar för mina barns uppväxt. Det gör ont och kommer aldrig att sluta göra ont. Det är en mammas största sorg, säger hon.

Den första tiden i fängelset Kality blir en chock. Kvinnor och barn trängs med löss och råttor, och varken lakan eller rent vatten delas ut. Medan etiopierna får surdegspannkaka med tjock brun sås, anses utlänningar inte tåla den inhemska maten. I stället tilldelas Ingela Jansson några koppar ris och makaroner i veckan, samt en kork med olja och några teskedar salt. Hon blir också tungt medicinerad på ”en hästdos” medicin som används vid svåra psykoser.

– De första två-tre åren åren kände jag inte igen mig själv i någon form. Jag existerade knappt, drömde mycket och hade skuldkänslor hela tiden. För att överleva stängde jag av och hade strategier för när jag kunde tänka på mina barn. Det tog ett par tre år innan jag log för första gången.

Möter Schibbye och Persson

En dag kommer två landsmän till fängelset. Det är journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som fängslats när de försökt rapportera om övergrepp mot flyktingar i landet. Medan de benådas 2012 väntar Ingela Jansson förgäves i allt sämre fysiskt skick. Hon har nästan slutat hoppas, och försöker bara överleva dagen. Flera gånger förflyttas hon till sjukhus för att opereras och få vård.

– Jag var så svag, jag hade näringsbrist och enormt mycket magsmärta. Ingen medicin fungerade. Även efter den sista operationen i december 2017 fick jag ett nytt tarmvred. Då trodde jag att det var slut. Fängelseledningen var övertygade om att jag skulle dö där inne. Det var därför de drog igång benådningen, säger hon.

Våren 2018 landade du på Arlanda och fick så småningom träffa din äldsta dotter igen. Hon hade blivit 18 år. Kan du berätta om den stunden?

– Det är ju ... överhuvud taget att se henne vuxen var ... det var då jag insåg hur lång tid som hade gått. Jag hade fått se foton, men förstod inte riktigt hur stor hon hade blivit. Det var oerhört overkligt att se henne och få krama om henne. Det var värt att kämpa de åren för den stunden. Min högsta önskan är att få en fungerande relation till båda mina barn.

Du spelade ett extremt högt spel både i Sverige och Etiopien. Vad var det för liv du drömde om som gjorde det värt det att riskera allt?

– Att en människa begår brott handlar inte alltid om girighet. När mitt liv kraschade hade jag det väldigt bra materiellt, och det handlade inte om att få det bättre. I början var det pappas bekräftelse jag strävade efter, det ledde in mig på en händelse som ledde till en annan. Jag skyller inte på någon annan, men vissa omständigheter ledde in mig på fel spår.

Enligt svenska åklagare stal du flera kvinnors identiteter och lurade företag på miljonbelopp. I Etiopien låtsades du erbjuda hjälp med visumprocesser mot betalning. Hur känns det i efterhand att ha allt detta på ditt samvete?

– Av juridiska skäl kan jag inte gå in på brottsmisstankarna som låg då.

Vad motiverar dig att leva på rätt sida om lagen idag?

– Jag har aldrig haft som avsikt att leva på fel sida om lagen. Jag saknade affärsmoralen, men jag ville inte göra brott för att jag tyckte att det var bra. Det var mer att jag inte förstod hur allvarligt det är när man väl gör fel. Jag kom från en gråzon, steget för mig var inte så jättestort för mig att kliva in i den världen.

Vad tror du andra kan lära sig av din historia?

– Att sätta relationen till sina barn först. Att inte skämmas när man väl gjort fel. Att bryta och söka hjälp. Jag vill att människor ska förstå att det finns en morgondag. Vi kan vända om och göra rätt.