Publiken, som i dag mest består av skolklasser, växlar mellan skratt och total tystnad när Arkan Asaads självbaserade bok Stjärnlösa nätter spelas upp på Boulevardteaterns scen.
På ett två kvadratmeter stort utrymme och med endast ett svart skynke som rekvisita spelar Sofia Rönnegård och Daniel Goldmann upp historien om Amàr som tvingas att gifta sig med sin kusin Amina mot sin vilja, en gripande historia om hur förväntningar och drömmar krockar med varandra.
– Visst, det där kan jag känna igen mig i. Inte i att de vill gifta bort mig eller så, men att jag och mina föräldrar vill olika. De tycker att jag ska bli läkare eller advokat, men jag vill bli journalist. I slutändan kommer det att vara jag som bestämmer, säger Doa Malik.
Hon går i nian i Lillholmsskolan i Skärholmen och är i dag här tillsammans med sina klasskamrater. Arkan Asaads bok har de stenkoll på. I Lillholmsskolan är den mer läst än Zlatans bok, berättar deras före detta lärare Tuva-Stina Lindén som för en stund återförenas med eleverna.
– Boken har berört mig jättemycket. Även fast det var länge sedan jag läste den så tänker jag på den då och då. Som när jag ska göra ett svårt val, säger Amir Teller.
”Vår tids profet”
Arkan Asaad blev först i Sverige med att skildra hederskultur från en mans perspektiv. Sedan Stjärnlösa nätter kom ut 2011 har mer än en halv miljon personer hört Arkan Asaad berätta sin egen berättelse om hur han som 19-åring blev bortgift mot sin vilja. Han har startat organisationen Right 2 choose som gör ungdomar till ambassadörer för tanken om att ingenting i livet är omöjligt och menar att heder inte handlar om kultur eller religion. ”En lesbisk svensk tjej kan nog känna igen sig”, har han sagt. Tidigare i höstas kallade DN honom för ”vår tids profet” och nu är han aktuell med uppföljaren Blod rödare än rött.
Amir Teller är lite besviken över att författaren själv inte är här i dag.
– Jag hade sett fram emot att se honom berätta. Den här pjäsen är bra, men hans bok är bättre, säger Amir Teller.
”Ryste i början”
På scenen haglar replikerna som en kulspruta mellan de två skådespelarna som byter rollkaraktärer lika ofta som de tar ett andetag. Just det gör det svårt att hänga med, menar klasskompisarna.
– Jag hade svårt att hålla koll på vem som var vem. De hade kunnat ha mer kostym och rekvisita, tycker Akram Chabaane.
Cecilia Bhioyan håller med, men tycker att föreställningen ändå lyckas att beröra mer än boken.
– Jag verkligen ryste i början. Det blev så tydligt allting, säger hon.
I pjäsen kämpar Amàr till en början emot släktens krav på att han ska gifta sig med kusinen i Kurdistan. Han blir utfryst. Pappa Casim pratar om heder och respekt. I takt med att stjärnorna försvinner på himlen ger Amàr med sig. Väl tillbaka i Sverige lever han ett dubbelliv. Till slut håller det inte. Han sviker sig själv och alla andra han tycker om.
”Alla är egentligen offer”
Till viss del kan Akram, Cecilia och Amir tycka att Amàr får skylla sig själv, även om de tycker synd om honom. Doa säger emot:
– Så ni tycker att han förtjänade att bli utfryst av släkten? Han var tvungen att ta ett beslut. Men det var synd om pappan också. Han förlorade ju all den respekt han hade i Kurdistan på grund av sonen, säger Doa Malik.
De menar att alla karaktärerna egentligen är offer. Att alla förväntas att göra saker som de inte vill.
– Fast man ska inte sätta hedern och respekten framför sin son, säger Amir Teller.
Både han och Akram känner flera i Irak som har arrangerade äktenskap.
– Det får man acceptera där, men så är det ju inte här, säger Akram Chabaane.
Cecilia tycker inte att någon ska behöva bli bortgift mot sin vilja.
– I min familj har man insett det, men i hemlandet har man inte det. Men mina föräldrar tar hem våra åsikter och visar att det inte håller längre, säger Cecilia Bhioyan.
Men är heder viktigt? Är det något ni pratar om?
– Respekt är viktigt, men heder är ju något helt annat, säger Akram Chabaane.
– Jag och min mamma brukar diskutera heder. Man vill ju inte bli behandlad som skit för att ens barn har gjort något. Men alla föräldrar vill ju sitt barns bästa, säger Doa Malik.
”Skulle tycka att det var fel”
Kompisarna tycker att alla, oavsett ålder, borde läsa boken och se pjäsen.
Vad tror ni att era föräldrar skulle tycka om föreställningen?
– Haha. Pappa skulle sitta och säga ”hmmm”. Han skulle lära sig en del, säger Amir Teller.
– Min pappa skulle nog kunna förstå varför pappan i pjäsen gjorde som han gjorde. Min pappa skulle tycka att han gjorde fel, säger Cecilia Bhioyan.
