Paret Vibs Sohlberg och Robert "Biggles" Sohlberg har drivit "Panget", som Orustborna själva gärna kallar stället, i snart 30 år. "Biggles" är även sångare och artist, så det har inte alls tillhört ovanligheterna att han hängt av sig köksförklädet och hoppat upp på scenen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
På fredag och lördag höjer "Biggles" temperaturen i de intima lokalerna med sitt band Big Is Less. Fredagen ägnas åt Pink Floyds musik medan lördagen viks åt "Biggles" eget material och väl välda covers.
– Jag har varit uppe på scen ett par gånger med Daniel Lemma... säger "Biggles" och funderar.
Artisterna som en familj
Slussens Pensionat gör verkligen skäl för sitt namn. Kända artister slussas in och ut, gäster likaså.
– Det är så hårt tempo här att dagarna flyter ihop. Jag är ju pensionär nuförtiden. Förr stod jag och lagade mat i köket. Numera är det yngste sonen Julian som är restaurangchef, och äldste pojken hoppar in ibland. Och på min frus systers sida är det fyra barn som jobbar på "Panget". Så det är i mycket ett familjeföretag.
Även artisterna känns som familjemedlemmar i förlängningen, tycker "Biggles". På onsdag-torsdag står souliga Tingsek på scenen.
– Damernas favorit! Första gången han var hos oss var 2002 med Timbuktu. Det svängde så in i h-e på bara två man. Sedan dess har Tingsek nog varit här varje sommar. Artisterna gillar ju att komma tillbaka för de spelar alltid på topp här, och så är de alltid lite pirriga när de kommer. Det är ju inte som på Liseberg, här är det väldigt intimt, lokalen tar 150 pers.
Prövade vingarna i Sockholm
"Panget" har en pangsommar, men så har det inte alltid varit.
– Jag hade ju en karriär i Stockholm med huvudroller i "Jesus Christ Superstar" och "Kent", en föreställning som Kent Andersson skrev. Vi hade flyttat till Stockholm efter min tid med rocklubben Errols. Men så sökte de en glad kock härute och jag nappade. Jag skulle bara stanna en sommar men blev kvar, säger "Biggles".
Han prövade vingarna i huvudstaden i två år men flög västerut för gott. De första tiotalet åren på Slussens Pensionat var slitsamma och paret Sohlberg gjorde om den "fula lilla eternitlådan" till ett mysigt häng.
En gammal konservfabrik
Huset byggdes 1926 och hyste till en början en konservfabrik för sill innan en Alfreda Andersson tog över och startade pensionat i byggnaden. 1987 var det Sohlbergs tur. Till en början arrenderade paret stället.
– De första tio åren gick lite knackigt, vi visade minusresultat. Vänner ur Göteborgs musikliv kom varje år och spelade, som Sonya Hedenbratt, Björn Afzelius och Totta Näslund. Men ändå gick det inte runt och vi fick inte lån på banken, minns "Biggles".
En satsning på musik, mat och dryck under VM i friidrott och Göteborgskalaset 1995 gjorde susen. Paret Sohlbergs satte upp ett tält på Kungstorget. Det inbringade kapital nog att rusta upp pensionatet och satsa fullt ut.
Slussens Pensionat var tidigt ute med det ekologiska tänket i restaurangbranschen. Råvarorna hämtas i närområdet
– ja, till och med artisterna återanvänds år efter år.
– Haha! Jo, så är det ju. Jag skulle tro att Sven Zetterberg är den som varit här flest gånger, men han har ju lämnat oss nu. Tommy Körberg är en annan som varit här många gånger. Snart är det bara han och jag kvar av alla gamla gubbar. Jo, Peps har ju varit här jättemånga gånger också, men han spelar ju inte ute längre.
"Biggles" minns med värme alla de tillfällen Freddie Wadling kom ut till Orust i augusti och "mosade allt varje gång".
– Samtidigt är det ett jättestort privilegium att hitta nykomlingar som förnyar det hela. Albin Lee Meldau, Avantgardet och The Tarantula Waltz är helt nya för oss i år. Och så var det väldigt roligt att äntligen få hit Säkert!
Idag är den största likheten med den forna konservfabriken vid Slussen att publiken packar ihop sig som sillar framför scenen. När natten sänker sig ligger de övernattande gästerna helt urlakade på sina rum.
