Med hjälp av barnbarnet Sylvie och de lådor med Nellys minnen som länge stått oöppnade – ett rikt arkiv av dagböcker, foton och super 8-filmer – skildras de två kvinnornas kärlek, som börjar med Nadines rop ur mörkret när Nelly blivit ombedd att framträda på julafton i lägret: ”Sjung något ur Madame Butterfly!” Hon gör det och där och då inleds en relation som mot alla odds blir flera decennier lång.

Gerttens stillsamma och finstämda film växlar mellan kriget, efterkrigstiden och nutid, där Sylvie bit för bit förstår mer av sin mormors relation – att den byggde på romantisk kärlek. 

aNelly och Nadine vågade älska varandra fast döden fanns överallt runtom dem, fast de skildes åt när Nelly skickades till ett annat läger, fast ingen av dem visste vid krigsslutet om den andra också hade överlevt. I en tid där urskillningslöst våld återigen splittrar familjer blir Magnus Gerttens film en påminnelse om krigets brutala fasor, men också om vad många av oss lever för och av: kärlekens kraft.