Silvana Imams senaste singel heter I•M•A•M, som betyder ”den som står framför”. Ordet imam används vanligtvis för muslimska heliga män men utgör även Silvanas efternamn. I texten riktas kritiken mot Putin så väl som till jantelagen och SD och hon gör ordlekar med både bibeln och koranen.
– Låten är en presentation av mitt nya jag, mitt nya sound. Men också ett statement att jag är här och självklar, jag är inte en avvikelse som behöver ursäktas.
”Jag tar min revolution från Stockholm till Saudi”, ”Vi är araber, Simone de Beauvoir-soldater” och ”Det finns bara en imam och det är inte en man”, rappar hon.
– Jag riktar min kamp mot kvinnoförtrycket, oavsett hur det ser ut och var någonstans i världen det pågår. För även om förtrycket är på en helt annan nivå i länder som Saudiarabien är det i grunden samma förtryck som vi har här, vilket jag uttrycker med textraden ”Fuck en 5:2-diet, jag är 176 cm pussy riot”.
En egen hiphop-stil
Silvana Imam släppte sin debutskiva Rekviem för ett år sedan, ett album som hyllades av recensenter som kallade henne för en ”pionjär inom svensk hiphop”. Soundet är långsamt och stort och för tankarna till Mellanöstern och kyrkors klockspel. Skivan bär även inslag från exempelvis 90-talets new age-hit Ameno och sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer, som hon gör tillsammans med Min stora sorg. Silvana Imam har tidigare fått frågan om det verkligen är hiphop hon gör, varpå hon svarat med ett självklart: ”Ja, det är min hiphop.”
På den nya ep:n När du ser mig • Se dig har låtarna förändrats. Från att vara drömska, svävande och blanda kärlek med sorg har texterna blivit mer tydligt samhällskritiska. Hon fjärmar sig inte från begrepp som patriarkatet och rappar om att allt är en konstruktion.
– Efter Rekviem ville jag bli tydligare i både mina texter och i soundet.
En feministisk frigörelsevåg
Silvana Imam berättar att många lyssnare har tackat henne och sagt att hon leder en ”feministisk frigörelse”. Det menar hon är en överdrift och säger att alla lyssnare är med i den kampen. I slutet av ep:n slår hon fast att hon är ett ”statement” och betonar ”När du ser mig – se DIG”.
– Jag vill visa att om du lyssnar på mig ska du också lyssna på dig själv. Det är inte jag som ska vara upphöjd till skyarna, utan alla ska se sin egen styrka.
Upplever du att det pågår en frigörelsevåg just nu?
– Ja, det gör jag, vilket bland annat syns i Fi:s framgång. Jag tror att fler har blivit medvetna om att de måste göra vissa val för att stoppa förtrycken, de kommer inte att försvinna av sig själva. Det är också den insikten som fått mig att bli rakare och ta tydligare ställning i mina texter, säger hon.
Konstruerar sin egen verklighet
Silvana Imam berättar att ytterligare en förändring sedan fullängdsalbumet är att hon är sig själv fullt ut på nya ep:n, något hon inte riktigt vågade tidigare. Hon förhåller sig inte längre till omgivningens påtryckningar, som framförallt kommer från den heterosexuella mannen.
– Jag har aldrig tyckt att jag själv varit konstig, det är omgivningen – patriarkatet – som fått mig att känna mig annorlunda. Nu har jag insett att jag faktiskt kan konstruera min egen verklighet fullt ut.
Hon berättar att hon länge kände sig ensam och att hon inte passade in. Den känslan försvann när hon som 22-åring kom i kontakt med queerrörelsen.
– Där träffade jag likasinnade som satte ord på de normer jag själv känt av, det var en omvälvande upplevelse. Men även där finns det problematiska strukturer som jag inte är bekväm med. Numera tror jag inte på några grupper, förutom möjligtvis den feministiska, och väljer att umgås med människor som får mig att må bra.
Du har tidigare nämnt rapparen Eminem och den tyska författaren Eckhart Tolle som dina inspriationskällor. På vilket sätt är de det?
– Eminem är en inspriationskälla rent textmässigt. Han är överlägsen när det gäller freestylerap. Eckhart Tolle har inspirerat mig med sina böcker om zenbuddism och mindfulness. Jag har hållit på med zenbuddism sedan jag var 13 år och försöker leva i nuet, ha tålamod och visa förståelse.
Hur ser du på Sveriges hiphopscen?
– Jag tycker att det är dags att flera progressiva artister får lyftas fram. Det finns en stor skara lyssnare just nu som är ute efter allt som låter likadant och det finns en del rappare som gör det enkelt för sig och ger dem vad de vill ha. Min inspiration just nu kommer från mitt RMH-crew, med Dida, Eboi, Adam Tensta och Nebay Meles. De är ute efter samma sak som jag, ett nytt uttryck och progressivare sound.
Jag har längtat länge efter att så här många kvinnliga rappare som vi ser just nu ska slå igenom på en och samma gång. Tidigare har det känts som det varit för få i taget för att de ska kunna höras.
– Självklart är det fantastiskt och jättebra för unga tjejer som nu får förebilder. Men jag tror steget efter det vi ser nu kommer vara intressantare, då alla inte bara stöps i mallen ”svenska kvinnliga rappare” utan i större utsträckning gör sina egna grejer.